Lungan reserapporterar från Sheffield!
"Fantastiska scener utspelar sig och så här efteråt kan jag tycka att det var synd att jag inte hade videokameran med mig"
En av 4 Swedish Hoops på plats i Sheffield, Peter "Lungan" Lungström rapporterar från resan!
För första gången på många år har vi supportar till QPR något att glädja oss åt. Här kommer en liten reserapport från matchen i lördags mot Sheffield Wednesday då vi för första gången på 21 år blev uppflyttade ur en serie.
Jesse Binder, Micke Schelin, Peter Ljungdell och jag tillhörde de ca 10.000 lyckliga supportrar som kommit över en biljett till bortamatchen mot Wendesday, en match som vi mer eller mindre var tvugna att vinna. Jesse och jag flög på fredagkvällen från Västerås medans Micke och Peter flög från Malmö där de varit nere för att se på MFF mot AIK. Våra plan landade med en halvtimmes mellanrum på Stansted vid 23 tiden på kvällen varför vi bokat rum på ett Bed & Breakfast över natten ett par kilometer från flygplatsen.
Lördagmorgon betydde tidig uppstigning vid 6-tiden. Efter en mycket god engelsk frukost begav vi oss tillbaka till flygplatsen för att hämta den hyrbil som vi bokat hemifrån. På internet hade vi hemma plockat ut en resrutt från flygplatsen via Ridgmont till motorvägen M1 som leder till Sheffield. Efter ca 20 mils bilkörning i Trowell har vi bestämt träff med en rad vänner bl a för att få våra matchbiljetter. Förväntansfulla rullar vi ut från flygplatsen och de första 4 milen går alldeles utmärkt. De senaste veckorna har det regnat ganska kraftigt och helt plötsligt så är vägen avstängd pga översvämning. Vi blir hänvisade av vägarbetere att åka runt översvämningen via småvägar. Småvägarna visade sig vara väldigt små dvs vid möte måste bilarna stanna och krypa förbi varandra. Vad värre är att vi inte har någon kartbok med oss utan vi tvingas försöka köra på känsla och försöka hålla koll på väderstrecken. Vi kör och kör men har ingen aning om var vi är och man kan säga att vi mer eller mindre är vilse. Efter ett tag kommer vi fram till ett samhälle där vi går in på första bästa bensinmack för att ta reda på var vi är och köpa kartbok. Samhället vi är i heter Hitchin vi kan konstatera att vi har ca 2 mil kvar till motorvägen men att vi hamnat lite längre söderut än vad vi tänkt oss och att vi förlorat ca 1 timme i restid.
Väl ute på M1 börjar det roliga. Mängder av bilar och bussar med QPR supportrar. Både bilar och bussar är draperade i blåvita färger och varje gång man kör om någon eller blir omkörd tutar man på varandra och hälsar. Varje servicestation är full av supportrar på väg till Sheffield. Själva ska vi som sagt stanna till vid Trowell för att möta upp med Lloydy, Kevin, Steve P, Elaine, Chappers och Lynds. Efter ett snabbt mellanmål rullar vi vidare i karavan de sista 7 milen in mot Sheffield. Ett par kilometer innan Sheffild blir det tvärstopp på motorvägen och det beror på att det är en kö med QPR supportrar som vill av motorvägen.
Vi anlände till Sheffield ca två och en halv timme innan matchstart och valde att parkera vid Hallam University i de centrala delarna i staden för att kunna ta vår pre-match öl i lugn och ro. Vi anlände till Hillsborough ca 20 minuter innan matchstart efter en rad problem pga sk supportrar till Sheffield. Inne på stadion möts vi av en fantastisk syn, 8.000 förväntansfulla blåvita supportrar på kortsidan. Matchtröjor, halsdukar flaggor och allsång.
När matchen startar tar vi genast ett konstant grepp över matchen och skapar farliga målchanser ganska omgående. Vi fortsätter och trycka på, men efter ca 15 minuter annonserar Sheffield över resultattavlan med två minuters mellanrum att Bristol tagit ledningen med både 1-0 och 2-0. Detta tänder hemmapubliken och det får också effekt på hemmaspelarna som jämnar ut spelet. Efter ca 35 minuter gör vi dock det förlösande 1-0 och vild glädje utbryter på vår läktare. Från våra platser har vi inte en chans att se vem som gör målet i röran framför målet på andra sidan. Men någon måste ha sett det eftersom snart ljuder "The magic hat song " ur 8.000 strupar.
Andra halvlek hinner knappt börja innan Birch bryter ett uppspelsförsök av Wednesday, spelar först vägg för att slå ett inlägg som Furs tar ned och lägger in i burgavlen precis nedanför oss. Efter det målet är spelet ganska jämnt under ett tag innan Wednesday plötsligt får ett kontringsläge och reducerar till 1-2. Efter det målet tar Wednesday över helt och har en riktigt bra period under ca 10 minuter där de skapar en handfull bra chanser. När det är ca 20 minuter kvar ger sig Rowly iväg på en dribblingsraid på vänsterkanten och när han kommer ned till straffområdet slår han ett inlägg som Wednesdays mittback Carr försöker rensa bort, men det vill sig inte bättre än att han till vår stora glädje rensar in bollen i eget mål. Efter det målet dör matchen och den spelas mer eller mindre av av lagen.
När slutsignalen ljuder utbryter vilda glädjescener både på läktaren och på planen. Under ca en timme är vi sedan kvar på läktaren för att sjunga och jubla med spelarna. Fantastiska scener utspelar sig och så här efteråt kan jag tycka att det var synd att jag inte hade videokameran med mig.
Bilresan ned mot London går lätt, fullt med bussar och bilar skrudade i blå och vita färger med jublande supportrar. Vid 10-tiden på kvällen rullar vi in i Shepherds Bush via Uxbridge Road från Acton hållet. Det är en härlig känsla fullt med supportrar ute på gatorna som sjunger och jublar. Bilar som åker runt Uxbridge Road och Golhawk road tutandes. Själva parkerar vi bilen på Lime Grove för att knalla ned till Bushranger. När vi kommer ned dit möter oss en fantastisk syn. Det är fullt med folk inne på puben och mängder med folk utanför, hela Wells Road är fylld med sjungandes, hoppandes och dansande supportrar.
Vi tar några öl på puben och går runt och pratar med vänner. Straxt efter kl 12.00 lämnar vi puben för att gå tillbaka till bilen. Innan vi svänger in på Lime Grove vänder vi oss om mot puben med ett leende på läpparna för trots att puben stängde för över en timme sedan är det fortfarande ett par hundra supportrar kvar utanför som sjunger, dansar och njuter av att QPR nästa år spelar i division 1.
