Petter rapporterar från höstresan...
"Rose fick avgöra matchen i ett mönsteranfall med iskall avslutning och hela Loftus Road minus 3800 Hammers went Bananas... ojojojooj då var det livat i holken !!
Petter in Smalland lämnar här en rapport från en minnesvärd höstresa med Swedish Hoops
Det var inte direkt låga förväntningar man hade inför denna resa för matchen mot West Ham på Loftus Road, inte bara matchen i sig lockade utan en massa kringarrangemang, däribland en Stadiontour ordnad av en forumfriend, Matte P!
Nåväl, resan började egentligen vid Mariatorget där Fred-Red skulle plockas tillsammans med Swedish Hoops forumet mesta kända aktör?, mannen med det största QPR-hjärtat och kortaste stubinen? T.C, från Sundsvall. T.C, som tagit bussen ner från Norrland var precis lika laddad som jag och Red-Fred och självklart så hann vi inte långt på Hornsgatan innan diskussionerna var igång kring alltifrån Shittu's form till utbyggnad av Loftus Road samt favoritpubarna i Shepherd Bush med omnejd.
Matchen var ju utsåld sedan en månad tillbaks och förväntningarna var minst sagt skyhöga, att det var ett lokalderby mot gamla storlaget, West Ham, eldade ju bara på förväntningarna likt en Valborgsbrasa.
På Skavsta möttes vi av av Nynäsklanen, för de som inte vet det så är Nynäshamn den mest QPR-täta staden i hela EU, där den senaste undersökningen visade att var 3:e i åldern 18-60 någongång satt sin fot på Loftus Road, imponerande siffror eller hur..??
Japp, denna fullpackade pick-up hade förutom 4 laddade Nynäsare världens största QPR-banderoll med sig, till saken hör att Schelin, som låg bakom projektet fick betala övervikt vid incheckningen då den översteg en del.
Alla var vi dock väldigt glada över utformningen och textvalet på banderollen som var "SWEDISH HOOPS, FURLONG FOR ENGLAND", en riktigt snygg banderoll som tog stadion med storm.
Efter att ha blivit sittandes, törstiga i planet med avvaktan på startsignal så tog QPR-snacket fullständigt över, t o m icke QPR:are i planet gav sig in i diskussionerna om huruvida Matthew Rose skulle användas bäst som ytterback eller ta steget in som central försvarare. Kul å se QPR:ismen sprida sig med sådan fart!
På plats på engelsk mark, Stansted, ville vi bra gärna komma in till stan, raka spåret till puben som var absolut knökafull, vissa tog svängen förbi hotellet, andra åkte hem, en sväng till en bar i Soho hanns oxå med innan det var dags att bli inlåst i sängskåpet.
Lördagen började enormt bra, samtliga där jag sov (3 stycken, Red-Fred, The Ambassador + undertecknad) sjöng alla med i Robin Williams "Feel", och konstigt vore annars då det kändes som en liten förälskelse, misstolka ej please....kärleken till fotbollen och klubben i västra London åsyftas !!!
Kl 12.00 vara alla på plats utanför spelar-/direktörsentrén utom organisatören, men han dök upp i en taxi med en hjärtfrekvens som man ser på naturprogrammen där ett lejon har jagat en stackars hjort, men Matte P kom med oxå som tur var...
Vi fick komma in i omkl.rummen, trophy room, lagbild på mattan med Swe Hoops gänget togs, lyxlogerna, hemma/borta bås/bänkarna samt en högtidlig prisutdelning där Red-Fred gav förra årets bästa spelare enl. Swe Hoops-omröstningen ett personligt pris, en buckla som han fick ta på släpkärra för att få hem till villan i Hillingdon. Allt var verkligen kanon och klubben ställde upp på ett fantastiskt trevligt sätt, man visade verkligen att man vill vara "den lilla trevliga familjeklubben".
Efter denna höjdare drog vi ner till Guldhöken där lite mat skulle intas var det tänkt, ölen var de snabba med men pajerna tog sin tid, tror t o m att någon fick sin mat så sent att de fick lämna kvar den, men stämningen byggdes upp på ett härligt sätt och vi var alla så himla glada att riktigt vara där, live...
Folk hade ju flygit från både Spanien, Norge och Kazakstan (ok överdrift perhaps) men vi var ett riktigt gott gäng som stegade upp mot Uxbridge Road och vidare bland gatorna mot Ellerslie Road, vi hade kanonplatser tack vare Gudfadern a k a Lungan som skött dessa förberedelserna på ett föredömligt sätt och visade att de 7 åren som Platschef för Spies på Teneriffa inte var förgäves.
Från matchen ämnar jag inte direkt lämna någon rapport utan bara säga att vår backlinje gjorde en väldigt bra match där mittlåset med (utskällda av många) Santos och the Rock, Shittu, var fantastiska och gjorde inte ett misstag matchen igenom, lika roligt var det att deras backpolare, Rose fick avgöra matchen i ett mönsteranfall med iskall avslutning och hela Loftus Road minus 3800 Hammers went Bananas... ojojojooj då var det livat i holken !!
Kul å se Gallen i spelfördelarollen och han gjorde det ok, Lee Cook tillsammans med mittlåset var bäst på plan och uppe på topp gjorde Super Paul Furlong en gedigen insats. Vår spelare (Swe Hoops sponsrar ju nämligen Jamie Cureton) tycker jag inte ska vara nöjd med sin insats, han låg allt som oftast alldeles för långt ifrån sin anfallspartner, Furlong. Och eftersom han (Furlong) har fysiken och de flesta bollarna spelas upp till honom så måste ju ett närmare samarbete finnas, nu gick dessa bollar allt som oftast till en Ham-spelare, vilket var onödigt. Tycker dessutom att han (Cureton) går lite i Zlatans forspår, nämligen, alldeles för stillstående, och därmed skapar för lite både för sig själv och lagkamrater.
I andra halvlek lyckas inte Hammers skapa nånting, vi spelar stabilt matchen igenom och det är härliga scener efteråt där ca 15 000 QPRfans tar tillfället i akt att krama närmsta granne. Swedish Hoops gänget drog nu ner till den nya tandläkarmottagningen, Bushranger, jo den tidigare så trevliga puben har numera genomgått en totalrenovering och har nu maximala watt i sina lysrör vilket gör det mycket L J U S T... Självklart kunde ju inte detta "störa" oss en dag som denna utan QPR-sångerna ekade och gick runt runt i lokalen, där det faktiskt oxå var lite anhängare av det andra laget, som tur var så var det lugnt och inga bad-feelings.
Vi gick sedan vidare till GuldHöken som oxå var full av Rangersfans, vi hade alla en underbart kväll och jag skulle tro de flesta QPR:arna somnade med ett leende på läpparna.
Ett extra tack till Ian Holloway som tveklöst har tagit tillbaks glädjen och stoltheten till W12, Queens Park Rangers är nu tillbaks på en bra fotbollsnivå och det enda som kan störa en är ju lite ekonomi... Men som man sagt någon gång under ens livstid...´, "det är ju bara pengar vi pratar om...."
På söndagen åkte jag och Red-Fred till södra London för att se matchen Charlton-Newcastle men där var dagens höjdare chinamiddagen vi intog innan matchen utanför fina arenan, The Valley och anmärkningsvärt var Toons väldigt livfulla fans som höll låda i 90 minuter utan att tappa ställningarna.
I QPR-kretsar har det redan börjat pratas om en vår-resa, hoppas vi kan få till en sådan.
Bästa QPR-hälsingar,
God Bless the Queen and the Queens Park Rangers !!
