Reaktion: Savage till Blackburn
Robbie Savage lämnade St Andrews för Ewood Park efter en utdragen affär som inte gladde någon i Blues.
Varför skulle så älskad spelare lämna på det här sättet? St Andrews store favorit, den benhårde, vildsinte mittfältaren, varför skulle han överskugga alla sina övermänskliga kämparinsatser som han stått för i den blå dressen, med en enda transferfars? För ingen i Birmingham City har lämnats oberörd av Robbie Savages ifrågasatta ageranden, liksom Blues i sin tur reagerat och agerat ifrågasatt, och säkerligen hyser ingen av dem några positiva tankar efter de senaste två veckorna.
I november började ryktena florera. Mark Hughes, bossen i det walesiska landslaget, i vilket Savage fyllt ut en nyckelroll under många år, uttryckte sitt intresse för Bluesmittfältaren. Ångvälten Savage sade sig vilja flytta ifrån klubben, som han nyligen signerat ett nytt fyraårskontrakt med, för att komma närmare sina föräldrar i norra Wales. Snart hade han de blåklädda fansen mot sig som hävdade hans dislojalitet. Han gav igen med samma mynt.
Savage, vars namn personifierar honom bättre än något annat, fick inte lämna klubben enligt ledningen, som sade nej till ett bud på £2 miljoner från Lancashireklubben. Man hade inga planer på att sälja en sådan viktig spelare som honom. Birminghams ledning ifrågasatte Savage anledning till att lämna klubben, och försökte fram tills för någon vecka sedan att övertyga honom att stanna på St Andrews. Savage däremot hade siktet inställt på Ewood Park och lämnade in en transferansökan.
Till slut fick man godta ett bud ifrån Blackburn. Summan stannade på £3 miljoner, mer än det dubbla som man fick punga ut då man köpte Robbie ifrån Leicester. Savage har satt sin kråka på ett kontrakt som binder honom till Rovers för de kommande dryga tre åren. Så fick han äntligen komma närmare sina föräldrar och förenas med Mark Hughes. Det var antagligen det bästa alternativet efter att affären utvecklat sig så långt, både för Birmingham och Blackburn. Savage är förmodligen nöjd, men i Birmingham dröjer en bitter smak kvar.
Det man har i minnet nu är Robbie Savages svek, inte alla de underbara kämparinsatser som han stod för under sina 88 matcher i klubben. Ihop med Christophe Dugarry är han den spelaren som präglat och färgat Birmingham mest under deras sejour i Premier League. Men för tillfället är han en svikare.
