Nollnoll på Withdean
En missad straff, ett missat friläge, och en frispark i ribban var vad publiken bjöds på i regnet och rusket på Withdean. I slutminuterna blev Kuipers skadad, men det är i skrivande stund osäkert hur allvarlig skadan är.
Mark McGhee överraskade de flesta genom att ge Adam El Abd förtroendet på vänsterkanten, i stället för att låta Harding ta vänsterkanten, och låta Alexis Nicolas gå in på mittfältet. Det är någonting jag inte riktigt förstår här -- Nicolas har väl inte gjort bort sig på något sätt? Kan det vara så att han inte riktigt hämtat sig från sin skada?
I början av första halvlek dominerade Brighton ganska kraftigt, och borde ha skaffat sig en betryggande ledning efter tjugo minuter, men Leon Knight hade glömt sina målgörarskor hemma; först missade han en straff och sedan ett friläge med hela nottinghamförsvaret vilse i skogen bakom Withdean... Dessutom hade Carpenter en frispark precis utanför och Kerry Mayo ett blekt skott efter en retur på ett skott från Knight som inte orsakade utmärkte målvakten Gerrard några problem.
Efter ca tio minuter får Nottingham en hörna, som Kuipers tar hand om, skickar snabbt ut bollen mot Leon Knight som blir nersprungen av målvakten -- straff! Tyvärr verkar målvakterna nu ha lärt sig hur man bemöter Knights startstoppansats, och Gerrard gjorde en fin räddning nere i sitt högra hörn.
Fem minuter senare var det nära igen, då Hart och Knight kom helt fria efter att ha lurat en offsidefälla, om det ens fanns någon sådan. På något sätt lyckats de inte komma överens om vem som skulle avsluta, och det slutade med Knight sköt ett ganska tamt skott som målvakten plockade ner utan större problem.
Men efter de första tjugo minuterna kom Nottingham igen, och hade ett par farliga frisparkar; först såg Andy Reid att Marlon King hade smugit i läge och försökte slå en snabb frispark mot honom, men Guy Butters gjorde en perfekt brytning, och sedan slog samme Reid en frispark som Kuipers tippade i ribban, och sedan i stolpen, innan han lyckades rensa ut bollen. Nottinghamradioterna, som jag lyssnade på i första halvlek, trodde att bollen var över linjen, men påpekade samtidigt att både domaren och linjedomaren stod välplacerade.
Första halvlek gick klart till Brighton, och det var en besvikelse att vi inte hade något måls ledning i halvtid. Ett oroande faktum var också att Brighton verkade tappa sitt spel i slutet av halvleken. På plussidan kan noteras att Leon Knight hade lekstuga i Nottinghams straffområde, där i synnerhet Wes Morgan hade stora problem att hänga med i svängarna.
Andra halvlek var i jämförelse en avslagen historia, Brighton hade knappt ett skott på mål, och i Nottinghams anfall hade Reid och King svårt att hitta varandra när de fick lite ytor att spela på. Till viss del kan man nog skylla på det tilltagande regnet, men det är inte något som brukar hindra oss från att spela fotboll hemma (Win when it's raining, we always win when it's raining...), men den här gången var det bortalaget som stod för de få farligheter som skapades.
Med mindre än tio minuter kvar kolliderade Kuipers och Commons i kampen om bollen. Trots Malcolm Stuarts omsorger kunde han inte fortsätta, och Chris May kom in för att vakta albionmålet de sista minuterna. Han hade inte mer än några förlupna bollar och något bakåtpass att ta hand om, så han ställdes inte på några allvarliga test.
I andra halvlek tappade vi det passningspel som varit så framgångsrikt de senaste matcherna, och slog vi inte hopplösa höjdbollar mot Knight och Hart så slog vi bara misslyckade passningar. Tack och lov var Nottingham för uddlösa för att oroa oss på allvar.
En poäng var, til syvende og sist, mer värdefull för oss än för Nottingham. De har nu bara 16 matcher på sig att avancera förbi Gillingham och ett lag till, förmodligen Plymouth, som efter en bra start nu verkar tappat gnistan totalt. Vår marginal är nu åtta poäng ner till Gillingham som ligger just under strecket, och tolv till Nottingham -- det ser betryggnade ut, men det är naturligtvis alldeles för tidigt för utandningar...
Kommentarer
Några lösryckta kommentarer från matchkommentarer, intervjuer och telefonsamtal efter matchen:
Michel Kuipers togs efter matchen till sjukhus för att röntga sin skuldra. Skulle skadan visa sig allvarlig kan läget plötsligt bli allvarligt. Med Ben Roberts fortfarande långt ifrån en comeback, och bara Chris May att tillgå, kan McGhee bli tvungen att ge sig ut att jaga en ersättare.
Leon Knight inte bara missade två gyllene chanser i första halvlek, utan orsakade uppror bland albionfansen när han efter den andra missen ilsket slet av sig det svarta sorgband som brightonspelarna bar som en sista hyllning till Adam Virgos far, en lojal albionsupporter som gick bort i veckan efter att ha skadats vid ett inbrott för några veckor sedan. Knight är en strålande fotbollsspelare, när han så vill, men han saknar något («hut, hyfs och hållning», kanske...) i sitt psyke. Visst kan man bli besviken när man missar en straff och ett jätteläge, men det finns bättre sätt att visa det på än att slänga ett sorgband i backen.
Nottingham borde naturligtvis inte ligga där de ligger, det tycks de flesta vara överens om, men dagens match gav en fingervisning om varför de har sju poäng att plocka in på Coventry om de vill hänga kvar i «läskmästerskapet». Målskyttet är inte det vassaste, och mittförsvaret är tämligen darrigt när det ställs mot kvicka anfallare av Knights typ. Megson har helt klart en tuff uppgift framför sig, men jag tror att de börjar klättringen uppåt snart, kanske redan nästa vecka.
Till slut kan jag inte undanhålla er en pärla från en kommentator som nottinghamradion placerat strategiskt nära både sidlinjen och nottinghams avbytarbänk. Han stod därmed nära händelsernas centrum, och fick mot slutet av första halvlek beröm för att ha uppsökt en sådan «perfekt» plats. Hans kommentar var omedelbar, och levererades med viss känsla: «Jag skulle inte vilja påstå att Withdean är det minsta lik en perfekt plats!» Förmodligen hade det redan börjat regna... Falmer, Mr Prescott, we need Falmer...!
