QPR-Wolves 1-1 (1-0)
Sen matchrapport från kylan på Loftus Road - ytterligare en tappad ledning för QPR!
Då redaktionens utsände återvänt till Sverige först på söndagen så kommer rapporten från tisdagens match inte förrän nu! Hoppas ni har överseende över förseningen!
Det var med blandade förväntningar man landade på Heathrow för Rangers match mot Wolves, QPR hade ju varit lite upp och ner på sistone samtidigt som "Vargarna" haft en förkärlek för kryss, läge för oavgjort alltså. Som vanligt så var det the Goldhawk som gällde innan match och givetvis härligt att få skaka tass med såväl nya som gamla Swedish Hoops-hjältar, Dogge, Lungan, Schelin, Lloydy samt den från Budapest influgne Landeval. Det var rejält kyligt kring arenan och när vi vandrade uppför Loftus Road så syndes ett lätt snöfall mot strålkastarljuset. Swedish Hoopsgänget satt nära planen och var denna gång utrustade med flaggan (såklart!) samt en specialtillverkad banderoll med klubbmärket samt 1882 tryckt på, det nämnda årtalet var ju då klubben bildades.
Ian Holloways lag innehöll en hel del överraskningar, äntligen fick vi se Gallen på topp, dessutom hade Matty Rose tagit plats i backlinjen med Bignot (Davies var nu åter i Middlesborough). En liten skräll var även att Ainsworth bara fanns på bänken, Martin Rowlands hade tagit hans plats.
QPR började positivt och inspirerat och Rowlands skapade den första farligheten men inlägget nådde inte avsedd adress. Lee Cook är utan tvekan en av årets bästa spelare i QPR och han drev snabbt på sin kant och slog ett inlägg mot Paul Furlong som denne dock nickade rätt på Oakes i Wolvesmålet. Det skulle dock bli bättre några minuter senare då Cook matade fram till Gallen som skickligt undvek offsidefällan, tog sig förbi Craddock innan han skickade bollen till vänster om Oakes till 1-0 för Rangers!
Rangers dominerade nu matchen och Lescott höll på att ställa till det för sig då hans bakåtpassning "stals" av Furlong, i sista sekunden så kunde Wolvesbacken dock rensa undan bollen från den farliga situationen. "Vargarnas" första riktigt farliga chans kom efter en halvtimme då Ki-Hyeon sköt från avstånd, Royce hade dock inga problem med skottet och så mycket mer än så hände inte under första 45! Pajen värmde gott under pausvilan, som tur var så hade dock snöandet upphört innan matchstart.
Med matchen mot Preston i färskt minne så var man nu rädd att Rangers skulle backa hem för tidigt och farhågorna skulle besannas. De tvärrandiga hade dock halvlekens första chans då Furlong nöp till från nära håll, Oakes parerade dock till hörna. I ett försök att öka lagets offensiva styrka så bytte Glenn Hoddle nu ut Cooper samt den för dagen relativt anonyme och utmarkerade Seol till förmån för Cameron och Olofinjana men Rangers höll undan och hoppades också på det förlösande 2-0-målet som skulle ha dödat matchen. Såväl Gallen och Furlong hade chanserna, speciellt den sistnämdes var rejäl, den för dagen mycket darrige Lescott missade en nickrensning helt och "Furs" fick bollen i bra läge, Oakes räddade dock snyggt till hörna.
Hoddle chansade nu på att byta in Carl Cort och detta skulle visa sig vara lyckosamt. Först dansade bollen på Royce mållinje efter Clarkes skott men Wolves skulle få en chans till genom Cort och dennes låga långskott passerade alla inklusive Royce och så var det utjämnat, 1-1! Mot slutet var det gästerna som hade de bästa chanserna och Rangers hade fullt sjå att freda sitt mål, matchen slutade dock oavgjort vilket får anses som rättvist.
En stor besvikelse att QPR inte kan hålla uppe spelet och hålla den ledning man så snabbt skaffade sig, mönstret från tidigare matcher gick därmed att känna igen. Man frågar sig varför Gallen inte fick fortsätta på topp då utfallet blev så bra (mål redan efter 10 minuter), dessutom så blev man tagna på sängen av Corts snabbhet i slutet av matchen. Imponerande var dock Simon Royce (kung i luftrummet), Lee Cooks snabbhet på kanten samt en resolut spelade Matty Rose som var tillbaka i försvaret och skötte sin uppgift med den äran. Om stämningen på Loftus Road kan nämnas att det kändes en smula nervöst även på läktarna och det riktiga trycket infann sig aldrig trots att Swedish Hoops gjorde sitt till för att lyfta sin läktarsektion. Efter matchen var det återsamling på Guldhöken där stämningen var bra men något dämpad på grund av den uteblivna segern.
