QPR - Reading 0-0
Är oavgjort någonsin bra?
Mer kamp än skönspel och dåliga avslut. Så kan man i korta drag sammanfatta lördagens match på Loftus Road mellan QPR och Reading.
Inte helt oväntat så valde Ian Holloway att för tredje matchen i rad starta med samma elva. Detta innebar Royce i mål bakom Bignot, Rose, Shittu och Edghill, Rowlands och Cook på kanterna, Bircham och Santos centralt på mitten samt Gallen och Furlong på topp. Padula, Ainsworth, Cureton inledde än en gång på sidlinjen. Två förändringar gjordes dock på avbytarbänken. Tony Thorpe var återigen skadefri och förpassade Adam Miller till läktaren, medan italienske målvakten Generoso Rossi tog Jake Coles plats. Cole återvände istället till Wimbledon och fortsatte sitt Work experience-lån med att hålla nollan i lagets 1-0 vinst borta mot Molesey.
Gästande Reading, som kom till spel i helsvart med blåa inslag (känns det igen...?), hade gjort en del förändingar i laget. En skada på Graeme Murty gjorde att flexible mittfältaren Andy Hughes spelade högerback. I övrigt var det ett bekant försvar, där målvakten Hahnemann hade Sonko ohc Ingimarsson fraför sig och Shory till vänster. På mitten var Geln Little tillbaka efter att ha spelat 90 minuter i reservlagsmatchen klubbarna emellan i veckan. Newman och Brooker återfanns på kanterna. Enligt vissa rosa källor i vårt avlånga land var Sidwell avstängd, men eftersom han återfanns på plan var detta inte sant. På topp återfanns Dave Kitson och QPR-legenden Les Ferdinand. Dagens avbytare för gästerna var målvakten Young, backen Harper, mittfältaren Convey samt anfallarna Owusu och Morgan. Den senare gjorde ett av målen i tidigare nämna reservlagsmatch.
Om själva matchen finns inte mycket att säga. Efter en lovande inledning med chanser åt bägge hållen blev det alltmer tillknäppt och tråkigt. Chanserna fanns dock och Reading hade även en boll i mål, men Kitson var avvinkad för offside. Noterbart är även att Les Ferdinands återkomst till Lotfus Road slutade med att han tvingades linka av planen efter en dryg halvtimmes spel.
Efter att ha läst rubrikerna på klubbarnas officiella hemsidor så verkade det som att QPR fullständigt dominerat matchen, men det skapade chanser åt bägge hållen och även Readings skribent är i slutet missnöjd med bara en poäng då han påpekar att QPR-spelarna var mest nöjda då domare Leake (som för övrigt inte delade ut ett enda kort i matchen) blåste för full tid.
Av de drygt 80 senaste ligamatcherna som QPR har spelat sedan augusti så har 24 slutat oavgjort. Av dessa 24 så borde QPR enligt den egna hemsidans rapporter ha vunnit minst 20. Min fundering är nu: Är det så för alla klubbar? Är oavgjort så gott som alltid två förlorade poäng och aldrig en vunnen? Är det aldrig rättvist att det blir oavgjort? Undantagen verkar vara klubbarna i Premier League som lyckas kriga till sig en pinne på Highbury, Old Trafford eller Stamford Bridge.
I fallet QPR kändes det ofta frustrerande när laget förra säsongen spelade oavgjort 17 gånger, men då var man favoriter och jagade uppflyttning. Efter återkomsten till The Championship har man delat poängen med motståndarna sju gånger, och trots att man är en nykomling med grundinställningen att klara kontraktet långt innan sista omgången så döms lagets insats ofta ut efter ett oavgjort resultat. Själv har jag inte sett laget spela oavgjort under de här två säsongerna, så visst kan jag ha fel. Vi kanske borde haft runt 10 poäng till, men varför har vi då inte det? Är det bara dåliga avslut av våra anfallare, eller är det bara ren otur?
Nästa match för våra tvärrandiga hjältar spelas på lördag. Då är det Watford som skall få igen för att de utklassade QPR i en TV-sänd match i höstas. I den matchen VAR laget dåligt och spelade, helt utan anledning, i ljusblått.
