Chelsea - Birmingham 1-1
Är det en vunnen poäng eller två tappade? Ett heroiskt kämpande Birmingham fick oavgjort på Stamford Bridge i en för Bluessupportrarna minnesvärd match.
I skuggan av den allsvenska premiären, för den svenska publiken, spelades och direktsändes Birminghams möte med giganterna Chelsea. Klubben kallad Europas bästa lag, med den kontroversielle José Mourinho vid rodret. Vad än folk hade för förväntningar, så var matchutgången inte vad någon kunnat ana.
Under första halvlek spelade Birmingham just det spel som behövdes, och förväntades, med disciplinerat och samlat försvarsspel. Vad som dock inte var förväntat var Chelseas brist på farligheter och organiserat spel. Det pratades mycket om Chelsea i studion, både inför första och andra halvlek, och det pratades om att de inte kom upp i samma kvalitet som vanligt. Det pratades om att Joe Cole var planens bästa spelare dittills, men det pratades inte om att det var Birmingham som gjort dem dåliga, och det pratades inte om någon Pennant eller Mehdi Nafti.
Första chansen tilldelades Chelsea under inledningen med ett vänsterskott från Damien Duff, som dock täcktes av hans forne lagkamrat Mario Melchiot. Under inledningen var det tunnsått med chanser, från båda håll, men Birmingham dominerade långa stunder spelet, speciellt med en rörlig och inspirerad Pennant och ett säkert innermittfält.
Efter dryga tjugo minuter avfyrade Frank Lampard en låg frispark utifrån straffområdet, som dock Maik Taylor inte hade några svårigheter med. Petningsvarianten som man tillämpade i Londons Blues gav inget resultat. Efter cirka tio minuter till på matchuret bröt Joe Cole in från högerkanten, efter att ha gjort bort Cunningham tämligen grundligt, och skjuter ett patenterat lågt skott mot Taylors bortre hörn. Taylor har ingen chans, men skottet är något för snävt och tar i stolproten. Det var den första riktigt farliga chansen i matchen.
0-0 i halvtid var inget missvisande resultat. Blues hade fått matchen precis dit de ville, tack vare sitt strukturerade försvarsspel. Anfallsspelet var inte riktigt av samma kaliber, men efter Jermaine Pennants bortavaro kunde man tydligt se hur det återfick snabbhet och rörlighet då han var med igen. Försvaret hade manövrerat ut sina motståndaranfallare, i synnerhet serben Mateja Kezman som hade det kämpigt på topp. Nafti visade god kvalitet med säkert passningsspel och kämparanda i ett. Johnson och Heskey gjorde många uppoffrande insatser och den förstnämnde befann sig i vanlig ordning överallt på plan.
I andra halvlek bytte Mourinho in både Eidur Gudjohnsen och Didier Drogba, till Alexei Smertins och den misslyckade Kezmans förtret. Det var dock inte de två som påverkade spelet mest under inledningen, utan de nyss uppmärksammade Bluesspelarna Johnson och Pennant. Efter en utsökt vrickning av Pennant, med sin elektroniska fotboja runt ena benet, kunde Johnson skicka in ett vasst inlägg mot Chelseas straffområde. Där fanns Darren Carter, som drämde till på volley. Petr Cech stod för en fin räddning, men lämnade retur, vilken Pandiani sånär kunde stänka in. Täckande och liggande Chelseaförsvarare kunde dock förhindra en osannolik ledning för bortalaget.
Man kunde ana en viss feghet i Birminghams anfallsspel. Bara Pennant vågade riktigt utmana och försöka ta sig förbi motståndare, om än inte med alltid så lyckat resultat. Ingen vågade riktigt gå på skott när tillfälle gavs, utan man försökte istället leta upp fria medspelade, som oftast inte fanns där. Naftis betydelse för Blues kontrings- och uppspel kunde dock inte underskattas, och det kändes som det borde varit givet att han skulle spelat från start i tidigare matcher också.
Ytterligare en bit in i halvleken fick Mourinhos mannar en dubbelchans på ett inspel från Cole, där det första skottet täcktes, för att sedan hamna hos Lampard. Den engelska landslagsmannen förvaltade bollen en bra bit över ribban, men lämnade Bluesförsvaret skärrat.
En tämligen osynlig Carter, som kunde personifiera fegheten i Birminghams anfallsspel, byttes ut mot Stan Lazaridis i den sextionde minuten. Strax därefter kom på nytt ett farligt inspel från Chelseas sida, som såg ut att hamna på en fristående Drogba. Ivorianen hade öppet mål men precis innan han hade tillfälle att toucha bollen glidtacklar Matthew Upson bort bollen med en excellent bit försvarsspel. Det var en farlig tackling, men helt ren.
Därpå orsakar Joe Cole en frispark på egen planhalva, som flyttas fram en bit på grund av protester. Den tas av Jermaine Pennant. Högeryttern skickar fram den tillsynes för långt, men den nyss räddande ängeln Upson nickar bak bollen. Den hamnar hos Walter Pandiani, som dittills varit tämligen medioker. På halvvolley smäller uruguayanen på och skottet tar i undersidan av ribban, studsar ned på en liggande Terry och sedan på mållinjen, innan den tar i nät. 0-1 och sällan skådad glädje stod att finna i Birminghamlaget när de jublade. Otroligt nog hade man tagit ledningen på Stamford Bridge.
Dramatiken var på topp då Chelsea inledde jakten på en kvittering men Birmingham avhöll dem ifrån den rutinerat. Skottförsöken duggade tätt mot Taylor och minuterna kröp långsamt fram. Nervositeten var hög. Skulle det omöjliga ske?
Svaret var givetvis nej. I gammal god topplagsanda skulle givetvis bottenlagets drömmar krossas. 1-1 kom genom Drogba, som befann sig i misstänkt offsideposition efter ett bortnickat inspel, och sedan ett fint framspel. Den erfarne anfallaren gjorde givetvis inget misstag och placerade in bollen bakom Maik Taylor. Snöpligt så det förslår.
De sista minuterna var lika skakiga, med ett Birmingham som bara inte ville riskera att tappa alla tre poängen. En inbytt Jiri Jarosik hade ett skott i burgaveln och inspelningarna haglade, liksom Upsons och Cunninghams bortnickningar. Slutsiffrorna skrevs dock till 1-1, trots en intensiv Chelseapress och några kontringsförsök från Blues.
I slutändan, var det en vunnen eller två förlorade poäng? Man får två aspekter i beaktande, och därmed känns det som om det inte finns något riktigt svar på den frågan. Trots att det var Chelsea på Stamford Bridge kan man inte undgå att känna en gnutta besvikelse, speciellt som matchbilden gestaltade sig och den något tvivelaktiga kvitteringen. Samtidigt spelade Chelsea 4-2 mot Bayern München i Champions League och leder ligan med bravur. Det var trots allt en rejäl skalp man tog idag.
En fråga som vi dock sökt svaret på och slutligen blev varse idag gällde innermittfältet. Otvivelaktigt är det så att Mehdi Nafti ska spela från start. Han var oumbärlig idag och överglänste både Joe Cole och Frank Lampard i spelet idag. Defensivt skicklig såväl som offensivt. En fulländad insats av tunisiern, vilket är något att ta med sig till nästa match. Han drev på spelet i samarbete med Pennant och kan man utveckla det tillsammans med det nyvunna självförtroende man har fått, kan det bli riktigt bra.
Birmingham är betydligt nöjdare idag än vad deras kollegor Chelsea är. Poängen känns mer tappade för Chelsea, efter ganska halvdant spel, än för Birmingham, som stod för en av de bäst skådade insatserna ur deras synvinkel på länge.
