Brighton - Crewe 2-2

Brighton och Crewe delade på poängen i en målrik match på Withdean.

Brighton laguppställning såg lite annorlunda ut jämfört med den som de flesta väntade sig; McGhee valde att kasta in nyförvärvet Sebastian Carole i hetluften direkt, och att gå över på 4-3-3 (eller 4-5-1, beroende lite på hur man räknar), med Kazim-Richards som center, och Knight och Carole som yttrar. Detta betydde också att Reid fick ta över vänsterbacksplatsen från Kerry Mayo, som inte ens fick plats på bänken. Betyder det att Mayo är på väg ut i kylan, eller är det bara ett av McGhees experiment? De närmaste matcherna borde ge bättre besked om Mayos framtida öde.

Brighton började första halvlek bäst, och de första 20-25 minuterna spelades nästan helt på Crewes planhalva. Men som ofta när ett lag har bollen större delen av tiden skapades det ganska få chanser. Hammond fick ett läge på en hörna, men missade; Carole och Carpenter väggspelade sig genom försvaret, men målvakten räddade Caroles skott; Oatway chippade bollen mot Kazim-Richards, men målvakten hann ut i tid.

Crewe hade sin bästa period runt mitten av halvleken. Man hade dock bara en enda chans värd namnet, och den uppstod då Dodds brytning studsade lite turligt till en anfallare, som dock i dålig vinkel valde att skjuta högt över.

Därefter tog Brighton över och etablerade en konstant press mot crewemålet, och med mindre än fem minuter kvar hände det som vi väntat på -- Dodd slår in en frispark i straffområdet, bollen hamnar så småningom hos McShane, och han lägger osjälviskt fram bollen till Leon Knight, som inte gör något misstag från nära håll. 1-0, och det kändes både rättvist och konsekvent.

I andra halvlek fick Crewe mer att säga till om, till viss del kanske beroende på att man nu spelade med vinden i ryggen, men man kan förmoda att Crewes manager Dario Gradi hade en del synpunkter på spelet, eller avsaknaden av det, i periodpausen. Redan i halvlekens tredje minut skavde en nick från Steve Jones bort målarfärgen på ovansidan av ribban, och spelet var mycket jämnare jämfört med första halvleken.

Med kvarten kvar såg Brighton ut att vara på väg mot en ganska komfortabel seger, inget av lagen skapade några verkligt heta möjligheter. Men på sex minuter förändrades matchbilden totalt -- först kvitterade Crewe genom Rivers efter att han fått nicka in bollen helt utan uppvaktning efter en frispark, och sex minuter senare tog gästerna ledningen efter att Crewes kapten Lunt hittat inhopparen Higdon med en lång boll som lyckades ta sig förbi McShane. En otäck känsla av deja vu började sprida sig -- var inte den där Higdon inhoppare förra året också, och gjorde han inte mål då med...

McGhee gjorde sitt sista byte, in kom Jake Robinson, och strax därpå hörde man kommentatorerna meddela att Knight slagit ett inlägg, men resten av deras konversation dränktes av ett allt mer tilltagande publikvrål -- Brighton hade kvitterat! Såvitt jag kunde pussla ihop det efteråt var det detta som hände: Jake Robinson får tag på bollen och skjuter, målvakten räddar, Dean Hammond skjuter, målvakten räddar, Dean Hammond skjuter en gång till och den här gången hinner inte målvakten med.

Nicolas fick en sista chans, återigen efter bra förarbete av Leon Knight, men han skulle förmodligen passat i stället för att skjuta.

Sammanfattning
Brighton «befann sig i förarsätet», som engelsmännen uttrycker saken, hela matchen utom tio minuter i andra halvlek, då man verkade ha slappnat av, petat i farthållaren (eller «Crewes control», som det heter på engelska...) och tappat koncentrationen. Just nu känns det som om vi tappat två poäng, men det kan vara en viktig poäng vi vunnit när säsongen ska summeras nästa sommar.

Och till slut, som vanligt, några spridda kommentarer:

Vädret: Withdean visade återigen varför det i folkmun kallas «Stadium of Light Showers»; regn och blåst gjorde planen svårspelad, och en anledning till att Brighton inte lyckades behålla samma tålmodiga passningsspel i andra halvleken var säkert att det är svårare att hitta rätt adressat med regnet piskande i ansiktet. «Som en sommardag i Manchester», som kommentator Byrne uttryckte saken...

Paul Reid som vänsterback: Klarade av också denna position (den tredje (!) för säsongen) utan större problem; han samarbetade bra med Hammond vid ett par tillfällen längs vänsterkanten, och verkade sköta sina defensiva uppdrag med den äran. Det var i alla fall ingen som skrek efter Kerry Mayo...

Sebastian Carole: En lovande debut, och det ska bli intressant att se vad han kan åstadkomma i framtiden. Mycket av Brighons anfallsudd försvann när han byttes ut, och jag skulle gissa att Crewe-försvaret inte hade något emot att han försvann.

Turienzo: Kom in med nästan en halvtimme kvar, men hade inte någon särskilt lyckad eftermiddag. McGhee förväntar sig säkert mer av honom, men det är alldeles för tidigt att räkna ut honom.

«Unitedlånematchen» mellan McShane och Johnson vanns enkelt av McShane. Johnson gör säkert ett hat trick i nästa match bara för att jag räknat ut honom, men det blir i alla fall inte mot oss...

Jake Robinson fick än en gång hoppa in när Brighton desperat jagade en kvittering, och gjorde vad han skulle. McGhee säger att Jake ännu inte är färdig att spela 90 minuter, men det finns supportrar som är av en annan åsikt...

bosjo2005-08-14 11:10:00

Fler artiklar om Brighton