Albionbullentinen, februari
Inte bara fotboll
Jodå.Lille Leffe har varit duktig och låtit bli att torka sig med plånboken och Jonte har inte knäckt några tavelramar vad jag har sett. Däremot rymde lille Peo vid mellanmålet. Han började kvittra och gråta som vanligt och påstod att nere på dagiset Köpbjörnen här på bottenvåningen fick dom minsann mjölkchoklad och ostmackor, och inte som här kall jäkla nyponsoppa och äckliga morotsskorpor till mellis. Vilka fasoner va? Sen bara stack han iväg, iförd sparkdräkt och allt, när jag vände ryggen till. Men han var snart tillbaka. Fröken Harry nere på Köpbjörnen skickade naturligtvis genast upp den lille illbattingen igen.
Jodå. Jag lät de andra ungarna få klippa och klistra dumstrut och åsneöron åt honom medan han som straff får sitta med vid bordet utan mellanmål i två veckor. Annars tycker jag faktiskt att dom flesta ungarna har verkat lite hängiga. Antagligen nån slags snuva igen. Ingen av dem har heller haft nån större lust att vara ute och spela boll. Det var inte förrän Benny till sist sa att han kunde tänka sig stå i mål hellre än att spela innebandy som vi kom ut och det märktes hopp om tillfrisknande. Nä, vad nu? Låt bli förbaskade busfrö! Nu spottade Göran på Kalle också…
Puh! Jag ångrar den här månadens dagispraktik. Ska bli skönt att komma tillbaka till redaktionen igen. På baksidan av haklappen extraknäcker jag med att skriva; ”såpa-listan”, 22/2:
1 Odemwingie, såpoperafarsen fortsätter en andra säsong.
2. 40, årslångt poängdrama. del 26: nära nu…
3. Ytterback, talangjakt med goda vinstchanser för alla intresserade.
Kort-korta matchrapporten, jan/feb:
19/1. Albion-Aston Villa 2-2 (0-2). Demokratiskt delat derbydås: Väckarklockan måste ringa två gånger innan Albion ens hittat morgontofflorna. Halvtidstund bar dock guld i mund och ett utsövt Albion kunde lätt utjämna några tvärtom mycket kvällströtta motståndare. Sömnsmoral: synkronisera väckarklockorna.
30/1. Everton-Albion 2-1 (2-0). Och historien upprepar sig… Nyvaket Albion med mjölkmustasch och frukostflingorna fortfarande kvar kring munnen såg på medan motståndarna förstörde kvällen. När man väl behagade stiga upp ur likkistorna märktes andra halvan något påpassligare, men tyvärr bara nära i drömmen… Sammandrag: Mardrömmar om Baines. Hel Long väcker hopp.
3/2. Albion-Tottenham Hotspur 0-1 (0-0). Pissat i hård motvind nån gång? Eller spottat? Just det. Ger inga efterlängtade poäng det heller. Bara impopulärt och allmänt pinsamt. Loskisk följd: tar kalldusch och provar i nytt väderstreck…
11/2. Liverpool-Albion 0-2 (0-0). En välknäppt säck, en taktisk träff och framförallt en förstklassig målvakt. Se där! Receptet på en lika lyckad som oanad poängstöt på Anfield. Vände formkurvan nu? Urk. Den hatten var svårsmält. Men det är väl tillåtet att skölja ner med champis en sån här kväll va?
Bullentinen leder leken i februari:
Studsmatta: studs tillbaka på banan efter Liverpool!?
Monopol: gå vidare till 40. Om ni passerar gå inkassera 3 poäng.
Svarte Petter: vem spelar högerback idag?
Bluffstopp; PeO kommer tillbaka från London.
Hela havet stormar: och när fan blåser det över tro..?
Bridge: Dorrans som bärande på mittfältet!
Ett skepp kommer lastat: från Afrikas cup med efterlängtad Mulumbu!
Memory: Scott Carson..?
Röda gula kortet: faktiskt förbjudet att spotta och slåss.
Svälta räv: fyra Rosenberg för en Wood…
Citatet: "I don’t think you can say everything is back to normal. The whole episode is something that didn’t need to happen. I will involve him when I feel it’s alright to involve him”, S Clarke angående ett knivhugg i ryggen.
Bullentinenhoroskopet feb-mars: Fiskarna, hala som såpan Albion. Rensa skiten och förvara som djupfryst under hela perioden.
Ur fotbollsklyschopedin del 7, S-U:
S; Strumprullare, sitter på stödjeben och kan vara livsfarlig.
T; Tavla, konstform särskilt förekommande bland målvakter.
U; Utspark, ej besläktat med inspark. Se managerbyten.
Gammalfarfar minns: ”Äsch hopplösa pojkåsna! När ja bruka va barnvakt förr i ti’n så körde ja allti kurragömma mä skitungarna för å sen enkelt kunna sjappa av ner te Hawthornet på match. Ja, som den 25 februari 1956 till exempel. Då rulla Albion över Sunderland mä barnsligt enkla 3-0. Barlow, Griffin å Lee målskyttar i all ära, men spika igen för dan gjorde barnva... Eh jag menar målvakten Jim Sanders. Jag vill int dräpa dä där nyvunna dumfline på däj pojkåsna, men här snackar vi en kille som kunde plocka potäter. Inte särskilt spektakulär å smidig men stor, stark, mä likheten av en mobil lagårdsvägg bak på linjen å känd för å motat hela 25 straffar under sin 391 matcher å 13 år långa karriär 1945-58 hos Albion. Jäpp tjufem stycken sa ja. Barnsligt enkelt som sagt… Vadå? När jag kom hem igen? Tja eftersom gammalfarmor hade sjappat mä blindbocken så satt alla skitungarna å tjuvrökte i köket, hå hå jaja dä va då dä…”
Såpan över? Är vi åter på gång gång?
Hur som helst sjunger vi BÅNG BÅNG!!!
