Albionbullentinen januari
Funderingar vid boskapsmarknaden
Jag gläntar på transferfönstret och kikar ut på boskapsmarknaden som öppnat igen. Allt är sig likt. Marknadsplatsen ljuder av kackel, tjatter, böl och löst gnägg. Utställare skrävlar. Uppköpare ifrågasätter. Uppfödare räknar, mäter och värderar. De mindre och medelstora djurhållarna parlamenterar och prutar. Påläggskalvar, främmande fåglar, ök och gamla stutar byter ägare i parti och minut.
De verkligt stora ranchägarna köpslår som vanligt i hagen med den mest avelsdugligaste och prisbelönta boskapen. En utländsk anfallstjur eller ett kvalitetssäkert mittfältsfä öronmärks till den redan svindyra kreatursbesättningen varpå man går till hägnet för domaråsnor där valfritt exemplar finns att få gratis för slakt och styckning.
Allt är sig likt. Stim och stoj, en desperat gårdsägare bjuder på allt som lever, en fåle sparkar och springer bakut, ett kräk har slitit sig från bänken, tidningsankorna snattrar, lånekarusellen snurrar…
Jag lyssnar till chefen som säger åt mig att stänga transferfönstret och slå ihjäl tanken på ett inköp där nere. Vårt hushåll är inte stort nog för sådan kötthandel. Mittfältsbesättningen vi har är redan rågad och har jag egentligen nån aning vad ständiga veterinärbesök kostar? Den belgiska bifftjuren som vi får vara fodervärd åt ytterligare en tid bör i alla fall vara tillräcklig att få årets avsättningskalkyl att gå ihop.
Jag stänger transferfönstret och nöjer mig med att skriva; ”önskelistan”, 18/1:
1. Defensiven, både en och två kompetenta dragare till försvarsmarkerna.
2. Kraftfoder, för att orka stänga matcher i tid.
3. De 40, helst så snart som möjligt…
Kort-korta matchrapporten dec/jan:
22/12. Albion-Norwich City 2-1 (1-1). Se där! Granen klädd, skinkan griljerad och studs tillbaka i segerrännan med skarpvässat Albion. Övertygande laginsats mot formstark opponent. Vill man, vinner man. Och julen varar väl fram till påska?
26/12. Queens Park Rangers-Albion 1-2 (0-1). Raap… Julmaten spjälkades mer än bra till spelglatt och humörriktigt Albion. Gediget utfört och siffror väl i underkant när problemet med kliniskt avslut fortfarande saknas. Onödigt spännande sista tjugo och smålöjligt självmål blev enda avgörande. Slagordet: Absolut julnykter.
29/12. Manchester United-Albion 2-0 (1-0). Vykort från faster Olga: ”I dag var vi på fotboll. Vädret var uruselt, men man sålde paraplyn i supportershoppen och reseledaren sa att matchen var bra och att motståndarlaget inte alls gjorde bort sig. Laget som jag och alla andra hejade på vann. I morgon åker vi vidare till Skottland och ser Loch Ness-odjuret”.
1/1. Albion-Fulham 1-2 (0-1). Ring varningsklocka ring! Likblekt, kraftlöst, skumögt, karaktärslöst, nyårssupén i returfläck på träningsoverallen... Nä, inte ens ett rejält magplask eller fan godnattvalsen i da capo förmådde väcka livsandarna i Albion. Säsongens sämsta. Och vadå stolpskott? Kan väl vem som helst råka vakna bredvid en jävla nyårsdag...
5/1. FA-cup, omg. 3. Queens Park Rangers-Albion 1-1 (0-0). Cupromansen del 1: Nåt gick snett i sista kicken. Ett för dagen dominant Albion hade med lite bättre potens där framme kunnat lägga motståndaren på rygg i god tid. Surt! Typ halva inne men för full!
12/1. Reading-Albion 3-2 (0-1).Ähh! Vem fan öppna fönstret? Hela jävla korthuset rasa ju…
15/1. FA-cupomspel omg.3. Albion-Queens Park Rangers 0-1 (0-0). Cupromansen del 2: Fega kantiga pojkar får inte kyssa några vackra cupbucklor. Cupkurtisen 12/13 definitivt brusten och förbi. Men älskling, jag som trodde att…
Bullentinen synar månadens annonsmarknad:
Bytes; vänsterfot på högerkanten mot högerfot på vänsterkanten.
Köpes; uppgradering på ytterbackar.
Uthyres; sängplats till sista vilan i Nottingham, Greening, Miller, Cox och nu Jara och alla ska vi den vägen vandra…
Sökes; plats i museimonter - svar till ”tapper ungersk mittfältskarriär”.
Säljes billigt; Wood, vardande skyttekung.
Tvärnobbas; skambud från QPR.
Att långtidshyra; belgisk best.
Köpes; passande axelmantel till nytt sportchefsjobb.
Efterlyses; stolpe in.
Överraskas; Thorne i startelvan.
Inställt; Rosenberg…
Bullentinenhoroskopet jan-feb: Vattumannen, Som Albion. Törstar efter flytet igen. Kan även sköta saftblandaren i halvtid.
Ur fotbollsklyschoencyklopedin, del 6, P-R
P; punktmarkerad, gammal benämning på stalkad.
Q; tja skulle väl va Qlan i luften då..?
R; rökare, ombedes med fart gå innanför den rektangulära ramen vid mållinjen där borta.
Citatet: ”I will repeat that we don’t have to, we don’t want to and we are not far away from the end of the window”, Steve Clarke angående stora affärsuppgörelser månaden efter jul.
Gammalfarfar minns: ”Vet hut bortpjoskade pojkfjolla! Dä ä int bara å köpa gubbar hit å dit som dä vore kor å kritter! För hunnra år sen, derbydagen den 18 januarium 1913, då formkurvan svikta å både djurparken å charkuteristen på hörne höll lördagsöppet, satsa Albion ändå billigt å hemgött. 2-2 mot Aston Villa där himma på Hawthornet mä blott nittonåriga ungtjurarna Fred Morris å Howard Gregory med varsina strutar för Albion. Hårdskjutande centertankern Morris och den blixtkvicke vänsteryttern Howard blev mä tiden inte bara ett riksfruktat radarpar som blann annat sköt Albion te ligaseger 1920 utan också kvalitetsmärkt produkt mä hela karriären, drygt 400 matcher å 165 mål tesammans, i Albion.
Apropå ingenting så fräser gammalfarmor å blir aggressiv när man viftar mä rött framför henne, h hå jaja, dä va då dä…”
Snack och pladder januarimarknaden lång lång
Vi trotsar med vårt BÅNG BÅNG!!!
