Albionbullentinen, mars
Svar från ledarsidan
Läsekretsen undrar ofta över Albionbullentinens spelideologiska hemvist. Svaret på frågan är att vi numera varken stöder höger- eller vänsterkanten. Bättre eller sämre, på det hela taget gör vi nu ett ställningstagande om ligaskalans upp eller ner helt enkelt. Rent spelideologiskt vill vi för våra läsare göra klart att vi hädanefter tänker positionera sidans opinionsmässiga åsikter i överensstämmelse med mittpartiets.
Ligakampen står liksom tiden i ständig förändring. Albionbullentinens mål har alltid varit att gå i takt med tiden. Vi lämnar nu därför en tid med högmäld retorik, matematiska kalkyler och ständiga propositioner angående kampen för överlevnad, och ställer oss istället i dagens ljus. Vi skriver mars 2012. Vi befinner oss under tillväxt och stark progression. En upprustad organisationsförmåga, effektiviserade försvarsuppgifter, på det hela taget ett klokt investerande i lagbygget kombinerat med målinriktad policy och stor taktisk list, placerar därför per automatik Albionbullentinen och dess läsare i denna medelmåttans ligaideologiska mittfåra.
Det känns dessutom svårt med tanke på både geografiskt läge (Midlands) och rådande tabelläge att kunna välja annan ideologisk ståndpunkt än just mittpartiets.
Givetvis slår vi oss inte till ro med detta nya positionerande. Självklart kommer vi att fortsätta propagera för bredare budgetramar och mer lättflirtade plånböcker och som vanligt kommer vi att bevaka varje inspark, korthörna, från trolleritrick till bänknötare, från hybrisutbrott till antågande dödgrävare.
Ett ställningstagande i ett förvisso tryggt mittparti kan aldrig betraktas som fulländat och infriat. Kort och gott. Läsaren av Albionbullentinens ledarspalt ska veta att alltid ha kappan i rätt vindriktning och minnas att njuta av det ögonblick som är…
Pust. Nästa gång får vaktmästarn skriva ledarspalten. Själv har jag alltid föredragit sportsidorna. Apropå det går jag över till sportredaktionen och skriver; ”mittenlag-listan”, 23/3:
1. Toppen, orealistisk.
2. Läskligan, avlägsen.
3. Mittengäng, alldeles lagom?
Kort-korta matchrapporten, feb-mars:
25/2 Albion-Sunderland 4-0 (2-0). Hmm… En hänsynslös mördare går lös. Andra lustmordet på bara en vecka. Modus operandi är likartat, fastän ”bara” fyra förödande nådastötar den här veckan. Offret har fullständigt överrumplats, kämpat för sitt liv, men har inte lyckats slå tillbaka, knappt hunnit rymma över till egen planhalva, förrän det hela varit över. Varning bör genast utgå för hela ligan om att vara på sin vakt. Här har vi att göra med en livsfarlig, lika formtoppad som knivskarp gärningsman.
3/3 Albion-Chelsea 1-0 (0-0). Sagolikt! Flytet bara fortsätter. Nu med Chelsea som nästa skåra i kolven. Perfekt körd Albionmaskin förskräckte motståndarna över hela fältet med slutligt hål på högfärdsblåsan som eftermiddagens grand finale. Rättvist? Javisst! Och alltid lika roligt när ett Vi besegrar ett Jag, när smarta bollar på plan slår stora kulor i plånboken. Jo, kanske borde man förstått att nåt extra var på gång när inte bara franskosten utan också löken blommade i kylskåpet om lördagsmorgonen…
11/3 Manchester United-Albion 2-0 (1-0) Jaha ja. Besöket på drömmarnas teater slutade med ett snabbt uppvaknande i verkligheten. Uppgiften att med tio man jaga bollar och egna skuggor inför 70 000 tjoande turister blev till slut alldeles för tungt även för ett formtoppat Albion. Nåja. Vi tar ett par bilder med mobilen, glömmer bonuspoängen och siktar mot verkliga Wigan.
17/3 Wigan Athletic-Albion 1-1 (0-0). Ribba, stolpe, utanför och tätt över och hade Albion ställt upp en lagårdsvägg på mållinjen hade hemmalaget ändå missat att träffa rätt. En oväntad toffel drattade dock in, men lagbygget Albion vann snart tillbaka poängen med samma oputsade mynt. Bott mot mitt blev som väntat en medelmåttig underhållning. Sensmoral: Just så här mycket saknar vi Olsson…
Citatet 1: “I think that Europe is a step too far for us this season", James Morrison inser sin plats på mittfältet.
Yrkande: Harry for England!
Detaljer från starkt lagbygge: Hål i väggen; Foster murar igen. Otätt; Ridgewell ny packning som tätar alla gamla läckor. Vindspel; Mulumbu sliter och drar tunga lass. Snickarn; peo spikar dit den. Cementblandaren; Olsson kör.
Fotbollsfilifisen funderar: Topp eller bott? Allas vårt ursprung står i tabellmitten.
Citatet 2: ”Kan svartvit form slå röd klass?”. Fotbollsstekarna på Svenska Fans centralredaktion bekänner färgen i rubriksättning till ”Inför Manchester U-Albion.” (Albionbullentinen kommenterar: Kunskapen utanför sträckan Liverpool-Manchester-London är och förblir obefintlig. Nåja. Man får i alla fall veta nåt om typ Dalglish toalettbesök efter matchen, Fergusons frukost och veckans Chelseahusdjur. Alltid nåt. Raap…)
Vuvuzelan, mars: kan blåsa liv i sömnigt mittskikt?
Upprepat upprop: Harry for England!
Gammelfarfar minns: ”Ähh! Mittenlag? Snicksnack! Då skulle du vari mä sisongen 98/99. Vadå, tröga pojfä? Ja språkar faxtiskt om artonhundratalet! Långt innan ens far din skvalpa i pungen på mäj! Uppfattat, va? Då sluta i alla fall Albion på 14:e plass i förstaligan mä Newcastle bara enda plassen före. Men sidu, den 1 april möttes man himma på ett dåligt plöjd Stoney Lane där Albion framfurallt vann mittfåran och kunne vinna mä finfina 2-0.
Va ja mer minns från den dan? Tja, en osignerad herr A Smith som spela för oss när nöden krävde. 6 matcher unner tre sisonger, blixtinkallades från pubfrukosten å gjorde sin karriärs enda mål då han både orakad och stel i lederna satte ettan. Albionligendaren Billy Bassett dominirade som vanlit mer än bara i mittcirkeln å säkrade segern mä tvåan. Va ja minns mera? Jo, vänta nu få se… Om ja inte minns fel så va dä samma lördakväll som gammalfarmor drulla i vägen för darttavlan å feck mittbena i peruken.
Håhå ja ja dä va då dä…”
Mitt är vårt snitt, varken kort eller lång
Dock formen i topp och alltid samma BÅNG BÅNG!!!
