Albionbullentinen, januari
Tabellektion.
”Jaha, om ni då kommer fram här lite närmare så att kan se… Alltså, som ni såg tidigare är Ingenmanslandet en plats att känna sig lugn och tillfreds på, men undantag och dåliga varianter finns alltid. Vad ni ser här är nämligen en s.k ”vattentrampare”, som går en febril kamp med att hålla näsan ovan ytan och undvika bottenträsket. Så här i samband med, och efter, jul- och nyårshelger är symptomen särskilt betecknande. På ett närmast lättfotat sätt frossades och bjöds inledningsvis på maffiga läckerheter, som förstås väckte smak och stor tillförsikt, bara för att snabbt sluta som däst, dåsig och allmänt nöjd med en hedersam prestation.
Typiska följdsymptom är, förutom mållösheten, skador på allt mellan skinka och häl, och som ni säkert märker den plötsliga avsaknaden av, låt oss säga, en nordisk vinnarattityd. Jag vill faktiskt hävda att mängden av oskadda tavelramar och uddamålsförluster som flyter runt här är bevis nog för den komplicerade situation som uppstått.”
Och så innan vi går vidare till bottenträskavdelningen vill jag att ni slår upp kapitel 2 i lek&idrottboken och läser; ”vattentrampar-listan, 21/1:
1. 2012, snabbt ute på djupt vatten.
2. Hemmaspelet, oumbärlig flytväst.
3. Nedflyttningsstrecket, känns med tån …
Kort-korta matchrapporten, dec/jan:
21/12. Newcastle United-Albion 2-3 (1-2). Dramaturgisk fullträff. Hopp, förtvivlan, kärlek, hat, pang-pang och till sist hjälten segrande i solnedgången. Årets skojigaste. Länge leve onsdagsfotbollen!
26/12. Albion-Manchester City 0-0 (0-0). Chefen betalar egentligen inget för mållösa matchrapporter, men här får spänningen pröjsa! En för alla, alla för en och resten bakom bollen nollade serieledaren. Disciplinerat värre gav äntligen hedersam oavgjord som dessutom kunde firas som vinst. Bra punkt för bra år. Tema: Roy nollar.
1/1 Albion-Everton 0-1 (0-0). Usch så uruselt + håglöst, tråkigt, nyårsdagen, illamående, skadelista, huvudvärk, magnumkebab, hemmatorsk igen, tvinnade lakan, och så jävla roligt var det väl ändå inte att försöka ”vinna” mållöst igen, va? Tema: Roy nollkollar.
3/1. Tottenham Hotspur-Albion 1-0 (0-0). Decimerat Albion med ryggen mot väggen försökte sig på ny ”vinnarnollnolla”. Hjältemodigt arbete räckte bara nästan, samt fick till och med upp bollen på offensiv planhalva sista halvtimmen. Måltorka i 4,5 timme nu och granjäveln barrar…
7/1. Albion-Cardiff City 4-2 (2-1)/FA-cup omg .3. Cupstämningen på topp med b-uppställningar, gapande läktare och korven utan bröd. Nåväl, bakom sura knän och missade lagårdsväggar ordnade till sist bättre bänkkvalité och en hattrickande cup-Cox i alla fall plats i hatten mot Wembley. Lever cupen? Än lever cupen!
14/1. Albion-Norwich City 1-2 (0-1). Hemmakomplexet växer och kräftgången fortsätter. Offensivt stereotypt och två vältimade råsopar genom kontringssköra väggar fick nedflyttningsstrecket att svikta igen. Gärna ett hedersamt spel, men först ett tjänligt resultat!
Vuvuzelan/januari: i omklädningsrummet före match!
Aj: benbrott!
Oj: å så Brunt till råga på…
Ej: på minst 10 veckor.
Uj uj: så tungt i vår…
Noterat i fönsterglipan: allmän känsla; vindstilla, småkallt.
In; kanske några miljoner att spendera? Scott Allen, fjunig och löftesrik, men väl knappast frälsare i vår?
Ut; PeO kippar efter luft? Cox, nöjer sig inte bara med cupen?
Behövs; ytter, vänsterback. Vad kostar ett jävlar anamma?
Julgransplundring; Visst. Men var god släng ut granen från balkongen i fall i nån till äventyrs och sådär oförhappandes av en slump kanske skulle råka vara på väg in där…
Tänk på: att Tamas värmer upp.
I frysboxen: hela bänken mot Everton!!! Tema: Roy dissar.
Citatet: ”Last three games have been a setback and a kick in the teeth...", Roy om formen anno 2012. (kommentar: Absolut motgång, men det här hemmaspelet känns liksom rakt upp i skrevet!)
Simsalabim, och upp ur cuphatten kom… Norwich! Torrt värre. Vad säger Cox?
Februari: måstemånad. Har vi hört det förut?
Gammalfarfar minns: ”Häpp pojkläpp! Är dä så att man inte tror sig själva att vinna kan man allti fössöka vinna mållöst. Den 12 mars 1985 till eximpel minns ja hur taktiken klaffa perfekt när en medelmåttig Albionelva på väg utför vann mä 0-0 i en läckert livlös föreställning borta mot Stoke City. Jodå, minsann. När bänkgrannen iblann väckte mäj me å busvissla i biljetten eller tappa ett ruttet ägg såg ja mä egna ögon hur tidens manager Jonny Giles trolla korthörnor ur hatten å fixa matchen precis dit vi ville. Där var backklippan Martyn Bennett, 181 matcher å 9 mål för Albion, som döna luftpastejer som fastna perfekt uppe på Stokes planhalva, mittfältsgeneralen Steve Mc Kenzie, 156/23 som spela elegant tidsödande i sidled samt anfallare Carl Valentine, 44/6, som huffa, puffa å stötte trynet blodigt i motståndarförsvaret under nittio lååånga minuter utan att komma nämnvärt nära mål en enda gång. Med andra ord en taktisk fullträff! Å mä lite tur eller osis hade vi dessutom både kunna vunni eller förlora matchen me uddamåle…
Sen då? Tja? Mossa i gräsmattan, matchuret stanna, mask i träbenen å så fösståss gammalfarmor som visa sulorna i en jämfotatackling å feck pengarna tillbaka på matchbiljetten. Hå hå jaja dä va då dä…”
Kylig start på årets gång gång
Vi värmer upp oss med flera BÅNG BÅNG!!!
