Albionbullentinen, november
Besök av verkligheten
Kära läsare, det är kommet till mörka november, en tid då man på sin vandring längs den långa säsongen tvingas ställas inför verklighetens kalla getöga. Kära läsare, säkert har också ni, precis som jag, haft påhälsning av bistra verkligheten under den månad som gått.
Ja, verkligheten stod faktiskt här utanför redaktionen en morgon när jag skulle hämta posten. En naken, ful och minst sagt skrämmande typ. Det ska erkännas att jag vid första anblicken blev att undra vad tusan grannkäringen gjorde näck i redaktionens trädgård mitt på blanka förmiddan? Märkligare saker hade förstås inträffat den här hösten, men var hon redan här för att få betalt för växthuset som råkat bromsa nån av alla snesparkar från senaste lördan?
Dock begrep jag att det var den grå nakna verkligheten som till slut kommit ifatt mig när jag mötte den kalla blicken och fick lyssna till hans torra, så typiskt verklighetstrista, budskap. Jag stod som förstenad och kände hur hans obevekliga sanningar plötsligt angrep förnuftet, spred sig genom kroppen från knottrat hårfäste ner till kalla fötter. Ingen skulle tro att det gick att sväva på höga moln hur länge som helst, domderade han med höjt pekfinger. När skador och avstängningar börjar gnaga på kvalitétkänsliga trupper, då domaren plötsligt dansar efter fel pipa, en tidigare uppburen målspruta blir sitt vanliga jag, mittfältstrateger tappar mer än bara mittfältet, när alla sensationsrubriker bleknar, utropstecken kroknar till frågetecken och du själv faktiskt börjar tvivla på skillnaden mellan marinblått och svart, ja då borde vilken romantisk drömmare som helst begripa att den bistra verkligheten också hunnit ifatt illusionen. Särskilt nykomlingar borde faktiskt veta bättre, menade han. Nykomlingen var nämligen som ligans spädgris. Uppfödd på godis om hösten, slaktad av verkligheten lagom till jul. Det var inget nytt. Så hade det alltid varit.
Innan jag ens hunnit kontra med räkmacka hade han också letat upp en nål från rockfickan och stuckit hål på hela högfärdsblåsan. Pang!
Med hybrisen pysande ur stickhålen, med mjuknad kam och sladdrig trut försöker jag i gruset på trädgårdsgången skriva; ”åter till drömmen-listan”, 26/11:
1. Svensk Olsson, nu förstår vi alla saknaden…
2. Vinnarskallar, hängde lika oroväckande som sällsynt efter senaste hemmamatchen.
3. December, ödesmatcher ödesmatcher, men svackan kan väl knappast gå djupare nu va..?
Kort-korta matchrapporten/November:
26/10, Leicester-Albion 1-4 (0-1). (Mjölkcupen omg.4) Felfri insats då inte ens ett Leicester med Sven i båset lyckades stå emot reserven. Formvindar friska när t.o.m mjölkcupen känns tjo tjohej. Ipswich nästa får snålvattnet att rinna!
31/10, Blackpool-Albion 2-1 (1-0) Ära, mod och 9 morske män! Dock till slut nedrig torsk i leråkerrealistiskt B-pool. 2 tidiga utvisningar slet sönder både Albion och matchen i sin helhet. Men aj oj så nära så nära…
7/11, Albion-Man C. 0-2 (0-2) Jaha! Så var den hemmasviten bruten. Två snabba i baken stack hål på alla drömmar. Märkliga försvarsrockader, som vanligt en urusel 1:a halva, men först och främst individuellt underlägsna de dyrköpta motståndarna, förpassade Albion vid 2:a fiolen hela eftermiddagen. Och kära nån vad man saknar svenskt försvarsvirke i bygget!
10/11, West Ham-Albion 2-2 (1-1) Nåväl. Två dåliga lag lyckades i alla fall med att dela på poängen. Nog rättvist även om bättre koncentration överlag nog kunnat avgöra åt endera hållet. Fortfarande fullbesatt Albion-elva vid slutsignalen fick fungera som klen tröst. Inte ens ett gult den här gången, hörni…
13/11, Wigan-Albion 1-0 (0-0) Nya nyckelpoäng spolade efter öppen smörja som kunnat slutat hursomhelst. Dagsflytet och dåligt jävlaranamma avgjorde dock till hemmalagets fördel. Formen vacklar. Huvuden hänger. Bara vatten å bröd hela lördagskvällen.
20/11, Albion-Stoke C. 0-3 (0-0) Inget. Absolut inget. Bara lättviktigt, lamslaget och impotent. Var är höststaken? Här var det mer ogrundad respekt för motståndarna än bara trolldom och vidskepelse. 2 påpassligt döende ”Stokesvanar”, 2 straffmål å det sedan väntade 3:e nådaskottet inför redan tömda läktare…
Citatet: “No one said this was gonna be easy.”, kort och gott sammanfattat av RDM efter 1 p av 15.
Italienska managerparlören/november: "OK ragazzi! Prefreibielmente palle e corde per saltare, ma non yo-yo adesso le ore di divertimento!”, (OK gubbar! Gärna boll och hopprep, men hädanefter inga jojon på roliga timmen!).
Bullentinen brukar inte: kommentera domarna, men gör här och nu ett sällsynt undantag för de senaste matchernas insatser… hösäck!
Ta't lugnt ta en Tchoyi: nä fan! Ge grabben en chans från start nån gång vettja!
På väg ut(för): R. Bednar, vantrivs, vill iväg för gott, och inte ens lång förvaring i kylskåp hade väl kunnat rädda det bäst-före-datumet va? Adjö!
Ligacupen: Wembley är Wembley, om så i vilsna cuper.
Noterat från forumet: Grattis till ”Ubbhultarn”, 40! (reds anm. tänk nu på att den uppnådda siffran förpliktigar såväl gentlemannakutym som poängskörd till våren!)
Å nu på lördag: Everton borta. Svårt. Verkligen svårt. (Jfr. chefreds. Inför-rapport).
Gammalfarfar minns: ”Everton borta? Tro att ja minns frågvisa pojkfä! Dä va i ungdomens fagraste vår, ja okej i alla fall den 7 dicimber 1912 som jag skyffla ångsuggan full av kol, bad gammalfarmor att klippa biljetterna, å rulla vinnarspåre te Liverpöl för å få si Albion ränna över Everton mä tjohopp 3-1! Paylor me 2 å Jephcott me den tredje va gubbarna som koka knäcket ur Everton den dan! Vafalls? Nä J-e-p-hcott sa ja! Harkla opp hötappen å fösök säj ätter mej fördrumlade pojkåsna! Jephcott. Claude Jephcott, en brilljant högerytter me smör på passningarna så dä räckte te både fullträffar, frukostmackan, samt frisyren under halmhatten åt hela laget, varje lörda! Jephcott tjännstgjorde 12 finfina år i Albionskjortan mellan åren 1911-23, då han tyvärr bröt dä där känsliga benet å la karriären på hyllan för gott. Hans summanlagda 16 mål på 190 matcher för Albion kan väl kanske förefalla lite snålt, men dom assesissterna han servera va nog minst de tiodubbla i både värde å exakthet! Nå vi försöker igen, Säj etter mej Jep-h-c-o-t-t… Vadå pojkägg? Gammalfarmor? Asch hon tjurrusa mot fel Evert redan i halvtid å feck bara plats i boskapsfinkan hem, Hå hå jaja dä va då dä…”
Sånt är livet, verklighetens gång gång
Upp och ner, ner och upp, ständigt BÅNG BÅNG!!!
