Albionbullentinen, september
Kväde om hösten.
En känsla gnager min skalle kring
låg eller hög de vete fan.
Det är nåt me boll, sparka spring
varken upp eller ner, men den retar hela dan.
Kan det bero på 4-4-2 eller backar som vi borde köpt,
Måhända på tufft matchprogram eller banala landslagsuppehåll.
Knappast på drag från transferfönstret där som vanligt bara snåla vindar löpt,
hur som helst nåt me sparka spring, och naturligtvis en boll.
Tvivel heter nog min känsla tung
när stryk och vinst man programenligt når.
poängen hittills få, men säsongen ännu så färsk, så ung
ändå frågar jag mig var vi egentligen står…
Chefen ropar och säger att nu får jag raka av mig pipskägget, stoppa undan den där gåsfjäderpennan, och sluta fåna mig. Stark arbetsvinst senast. Tre inledande poäng på brädet och ligamaskineriet har äntligen startat, säger han. Han är i full färd med att skriva sin inför-artikel och behöver faktiskt lite konstruktiva känslor här uppe på redaktionen. Se en nykomling på programmet igen. Hur mycket tror jag Albion vinner med?
Okej visst visst… Jag vänder på baskern, drar täckelsen från skrivmaskinen och knackar ner ”seså sansa sig nu-listan” 16/9:
1. Enligt program, Swansea, Fulham och Sunderland - värdemätare som väl i tur och ordning kommer att ge besked om (s)lagstyrkan..?
2. Roy, alltid en garanti för god säsong.
3. Låt gå, vi säger väl 3-0 till Albion då..!
Kort-korta matchrapporten, aug/sept:
14/8 Albion-Manch.U 1-2(1-1). Ack. Inte hjälpte det att Albion visade både lyckade nyförvärv och respektlöshet när seriepremiären traditionsenligt gick mot regerande mästarna. Att sedan en olycklig skitstyrning dessutom punkterade plötsliga poängchanser hörde bara till premiärmanuset. Vi hissar vit flagg och gläds trots allt åt en hedersam förlust…
20/8 Chelsea-Albion 2-1 (0-1). …och andra ronden mot brottarn i blå trikå. Albion höll Chelsea i brygga långa stunder. Dock 90 minuter, sura knän, trötta skallar och tame fan ännu en olycklig styrning, hindrade oss gå i land med poäng. Floskler en lördagskväll: Hedersamt, bra spel, nästa gång.
23/8 Bournemouth-Albion 1-4 (0-2) / Ligacupen omg 2. Gemytlig stämning. Trevligt spel. Höstens första seger. Alltid skoj med ny alternativ laguppställning. Lätt avancemang till 3:e. Vardagskväll me bärs, brynja och hämtpizza. Ahh, se där Mjölkcupen i almanackan när den behövs som mest…
28/8 Albion-Stoke C. 0-1 (0-0) Tvi tvi tvi. Klassiskt spökmotstånd som Albion borde ha skrämt iväg genast med en oförskräckt första halvlek. Återstoden blev dock bara en ”kulan i luften-föreställning” i väntan på ryslig skräckeffekt. Skräckfilmtipset söndag natt: Mumiernas slutminut.
11/9 Norwich C.-Albion 0-1 (0-1). Se där, slutresultatet distinkt fastställt efter bara ett par minuter. Ja, just därför har vi saknat PeO! Resten av tillställningen mekaniskt ursäktad, med en blåkämpande, men ack så uddlös nykomling oftast fast mot vasst(!) Albionförsvar. Poängen borde egentligen ha försäkrats bättre efter både stolpskott och straffmiss. Slutsats: bra lag vinner även vid uruselt spel.
Noterat från transferfönstret:
I. Miller, bara sprang sprang och sprang, och nu springer han äntligen vidare till Nottingham Forest.
M. Cech: saknad eller redan glömd? Turkiet? (Svar: på A säger vi vet ej, på B säger vi lycka till!)
Höstekiperingen 11/12:
Foster, permanenta fingervantar framför tillfälliga tumvantar.
Olsson, kaptensbindel utanpå vinterpälsen.
Tamas, armbågsskydd mot förväntad höstkyla.
Dawson, debutantkostym av piggsvinsmodell.
Brunt, bänkvärmare av ylle?
Dorrans, återvunnen passform?
PeO, klädhängare åt envetna överrockar.
Long, hölster och patronbälte åt förväntad skarpskytt.
Roy, rena lakan och fodrade gummistövlar…
Albionhissen aug/sept: J. Olsson utan konkurrens! Vadå? Vicken Granqvist..?
Albiondissen aug/sept: J. Thomas, lika överbetonad bollkåt. Äh fan, där blev vi av me bollen igen...
Citatet: ”All things considered, they did well, but there is more to come.”, Roy om debuterande skyttebrigaden PeO - Long.
Simsalabim, och upp ur ligacuphatten kom: Everton! Vadå? Hallå? Är det så bra lag med där..?
Gammalfarfar minns:
”Jaha få si nu… Senast ja spila Svansjön va på Möskvas stasstiater revulisjonshösten 1917. En vacker föreställning må du tro. Ja stäppa fram på tå å lyfte ballerinnan på dä här viset, liksom klappa å klämd… Vadå okultivirade pojkägg?! Sa du senaste gången Albion spela högsta liga i Swansjö?
Äsch usch! Dä va tvärtom ingen vacker föreställning. Smäll mä 1-2 en lerbemängd ettermidda den 26 mars 1983. Jo, förvisso. Värd att minnas är väl alltid Garry Thompson som tröstmålade för oss den dan. Mr. Thompson en riksklassiker som gav glans åt Albion åren 1983-85. Säger ja 45 strutar på 105 matcher i Albionskjortan, knappa 500 ligamatcher me drygt 100 mål för alla vidare klubbar som han hann mä å fnyka runt i under sin långa karriär, så kanske även en fårskalle som du begriper att bräka med respekt.
Asch fulingen! Dä ä knepit för Albion att vinna högsta ligafotboll där i Swansjö. Smisk året därföre också mä 1-3 om ja minns rätt… Tja, dä närmsta vi kommit en besegrad toppsvan var nog när gammalfarmor lyckades klå opp Klara Kluck utanför puben en förmidda före match, hå hå jaja dä va då dä…”
…och här slutar diktandet för denna gång gång
vi tonsätter med ett segervisst BÅNG BÅNG!!!
