Aston Villa - Leeds United3 - 3
Fartfylld underhållning på Villa Park
“Den som vill se mål kan gå på hockey”, sa Laban Arnesson någon gång på 80-talet. Well, det går bra att titta på en Premier League-match på Villa Park en onsdagkväll i februari också! Vem hann hämta andan när Aston Villa och Leeds spelade 3-3?
Första halvleken bedrevs i “tempo furioso” med australiensisk domarnivå, innebärande att det mesta var tillåtet.
Villas pigga första minuter kom raskt av sig och vid tiominutersstrecket tog gästerna ledningen. Synnerligen pigge Daniel James vände runt och hittade hålet mellan Konsas ben, välplacerat precis utanför räckhåll för Martinez labbar. Walesaren kunde ha satt ett andra också, men ribban låg i vägen och Martinez hade nog fått fingrarna på den i ett målläge.
Det såg alltså lite lätt risigt ut för hemmalaget, men maskinen började så smått hosta igång och vid halvtimmespassagen var målproduktionen utjämnad. Coutinho tog emot Cashs hårda inlägg och smekte in 1-1 vid stolproten.
Därefter tog brasilianaren på sig assistrollen. Framspelningen till Ramseys 2-1 var en riktig goding. En liten höftvickning skickade Ayling åt fel håll och därefter en genomskärare som vår unga guldklimp förvaltade på bästa sätt. Ramsey fick äran att sätta 3-1 också, lika elegant framspelad av Coutinho åtta minuter senare. JJ hängde iskallt upp bollen i klykan och Villa såg ut att cruisa mot seger.
Men så lätt ska det inte gå i Villas värld. På tilläggstid i ett kaosartat straffområde tryckte James in sitt andra mål.
3-2 i paus och välbehövligt lugn efter den här Premier League-säsongens kanske häftigaste halvlek. Efter en sådan urladdning brukar det lugna ner sig, men andra halvan startade lika vildsint, åtminstone från de blåtröjade Leeds-spelarna. Mings fick agera räddande ängel på mållinjen vid ett par tillfällen men i samband med det andra bar det sig inte bättre än att Llorente kunde trycka in kvitteringen.
Det intensiva närkampandet och uppskruvade tempot skördade sina offer. Buendia fick gå ut skadad, ersatt av Chukwuemeka, Coutinho behövde behandling för sitt knä efter ett lovvärt långdistansförsök och lämnade kort därefter över till Young. Trycket ökade från ett Leeds som verkade piggare och starkare. Inte blev läget bättre när Konsa fick årets hjärnsläpp och armbågade burväktare Meslier, fullständigt onödigt. Med ett gult kort sedan tidigare blev det respass och tio man för Villa. Den enda som kunde glädja sig åt det var Calum Chambers som därmed fick göra sin debut, på bekostnad av tvåmålsskytten Ramsey.
Med åtta stopptidsminuter blev det en tuff avslutning för de vinröda, men 3-3 stod sig. En besvikelse utifrån läget vid 3-1, men sett till hela matchen och en avslutning med en man kort förtjänade inte Villa mer än som bäst en pinne. Vi hade svårt att freda oss när Leeds satte tryck och med en avrundning där de tre mest kreativa spelarna var utbytta så fanns inte mycket mer att hoppas på.
Plus för ett piggt inhopp av Chukwuemeka. Starkt “grisjobb” i slutskedet av Luiz och McGinn för att rädda poängen. Även Digne stod distansen ut på ett bra sätt.
Oroande däremot att Konsa verkar vara nere i en rejäl svacka, det konstaterandet inte bara för det sanslöst korkade röda kortet. Inte heller Martinez är på den nivå vi har blivit bortskämda med. I övrigt får vi verkligen hoppas att skadorna på Coutinho och Buendia inte är allvarliga. Det skulle vara en riktig knäck för vår nyfunna kreativitet.
Till sist förstås några ord om Jacob Ramsey, talangen som bara växer och växer. Så nyetablerade spelare brukar inte kunna hålla nivån så länge som Great Barrs stolthet har gjort nu. Och han blir bara bättre och bättre, helgjuten i spelet och med en sällsynt förmåga att dyka upp i målsituationer. Det tar vi med oss till Newcastle på söndag!
