Magnus Hagmans första besök på Villa Park.
Det här är en underbar berättelse med härlig igenkänningsfaktor för alla oss som en gång har gjort det första besöket på helig mark.
"Jaha...då är det ungefär ett år kvar tills man fyller 50 år. Vill jag fira det? Hur vill jag isåfall fira det?". Tankar som kom och gick för min del under våren och en bit in på sommaren 2021. Jobb, skjutsa barn till olika aktiviteter, sköta om hem dvs vardagslunken som enligt mig kan vara grå när den väl sker, men när den inte sker så är den efterlängtad. Mitt i alla delar av livet så fanns dock intresset kvar att vara inne och skriva på Svenska Fans, forumet för Aston Villa. Något jag hade gjort under cirka 1 år och tyckte var väldigt roligt. Folk med samma intresse för samma lag men olika sätt att se på hur lagets mål skulle uppfyllas.Vardagslunken fortsatte och så även inläggen på forumet, varvat med tankar på eventuellt stundande 50-års firande.
Så slog mig en tanke! Tänk om jag skulle fira min födelsedag genom att ta en resa till Birmingham för att se Aston Villa live för första gången!? Nä, skulle det vara genomförbart? Hur skulle det firas? Förvisso fru och två barn och alla är intresserade av idrott men dottern skulle ju börja på hockeygymnasium så att ta ledigt för hennes del och åka till Birmingham, nja....
Skulle jag åka ensam? Tanken slogs bort ganska fort. Skulle jag kolla på en medlemsresa? Tanken kittlade mig. Skulle jag åka med någon av mina vänner? Hmmmm....vem skulle jag i så fall fråga och när skulle det hela ske?
Då kom jag på det! Varför välja bland sina vänner? Ta med dem allihopa. Ja, det var en tanke jag gillade skarpt!
Jag började då under sommaren 2021 att kolla av på vårt forum gällande biljetter för matcher och självklart fick jag bra svar även då av er. Det gällde att bli medlem i Aston Villa och sedan avvakta tills släpp av biljetter cirka månaden innan matchdag.
I juli månad hörde jag även av mig till Ticket för att kolla vad det skulle kosta att åka 11 stycken gubbar/killar/grabbar till Birmingham och jag fick snabbt kontakt med person på gruppresor hos Ticket. "Jasså, jag behöver betala en del av resan redan nu i augusti och sedan resten i januari?" Hmmm...och på forumet sa de att jag skulle behöva vänta till cirka 30 dagar innan matchdag för att få tag på några få biljetter? Hur ska jag lösa detta?
Då kom jag på, jag valde att fråga en av mina vänner, Peter, när högsäsong för hans verksamhet skulle ske under våren, jag tog bort påsk, jag tog bort sportlov. Kvar fanns då en helg 17:e - 20:e mars. Men hur skulle jag få tag på biljetter redan under sensommar, tidig höst?
Jag kom att skicka e-post på e-post på e-post till Aston Villa för att fråga om att köpa biljetter och hela tiden fick jag samma svar, dvs sådant svar jag fått av er på forumet. Men jag gav mig inte och till slut så fick jag svar att jag kanske skulle testa något som heter Hospitalitytickets (med tanke på mitt e-postande så hade Hospitality lätt kunna tas för något annat……) och där fick jag napp! Inga problem att köpa biljetter under hösten, men om matchdag ändrades skulle jag inte få tillbaka pengarna, jag kunde inte ångra köpet och försöka häva det senare. Biljetterna var även tvungna att köpas 4 om 4. Jag kunde inte heller reservera biljetterna utan måste köpa dem, eller vänta och hoppas att biljetterna skulle finnas kvar. Matchen som var tänkt att ses var Aston Villa - Arsenal.
Jaha....jag hade ett antal pusselbitar på plats och började då den, i mitt tycke, roliga plan.
Under en dag i början av hösten åkte jag hem till var och en i det tänkta sällskapet, förutom de som bodde geografiskt längre bort och ställde några frågor; "Vill du följa med utomlands och dela en upplevelse med mig? Jag bjuder på hotell och jag bjuder på resan." Samtliga svarade ja och mer information än så fick de inte första månaden. De i sällskapet visste ingenting om varandra men att resan skulle ske i en specifik helg i mars -22.
Jag ringde tillbaka till Hospitality och betalade för 12 stycken biljetter till Villa Park. Under Cornonatider och med tanke på att kanske biljetterna skulle bli värdelösa. Var det så klokt egentligen? Jag tänkte att eventuell ekonomisk förlust skulle vara liten i förhållanden till vad resan skulle innebära och vara värd om den faktiskt skulle bli av.
Jag bokade även boende på Jurys Inn, som man skulle göra enligt vårt forum.
Nästkommande månad ställde jag en fråga till var och en igen i det tänkta resesällskapet; "Är det ok om det inte bara är du och jag i sällskapet?", samtliga svarade ja och fortfarande utan att de visste hur många jag hade frågat och vilka de övriga var.
Månaden därefter; "Är det ok om resan är till England?".
Jag kände den frågan relevant eftersom de inte längre var med i EU. Månaden som därefter följde "Du behöver ha med dig kläder för att kunna vara utomhus några timmar och inte frysa".
Ja ni förstår, sparsamt med information till var och en och jag kan skriva att det var många frågor från dessa vänner om hur många vi var som skulle åka, vart , vad vi skulle göra etc men jag sa inget mer. Visst spekulerade vissa men jag avslöjade absolut ingenting. Jag kollade även av om de hade sprutor mot Corona i god tid för att de skulle hinna ta vaccin i några doser innan avfärd.
Så kom nyår och Coronarestriktioner släpptes och så även vissa regler för inresa till England. Min födelsedag kom och ytterst sparsamt firande (jag hade satt in en annons i stadens lokala tidning om att inget firande var aktuellt och det var bättre om folk satte in pengar på bland annat Aston Villas Svenska Fans plusgiro (jag frågade om vi hade Swish men fick till svar av er att vi enbart har plusgiro)) och tätt följt på det bröt det ut ett krig! Mänskligt lidande självklart men även en stor personlig vånda för min del gällande resan. Kunde resan genomföras? Skulle någon i sällskapet bli sjuk eller ångra sig pga det allmänt oroliga läget som rådde i Europa? Dagarna och veckorna passerade långsamt tills tisdagen den 15:e mars, då fick samtliga personer veta av mig var de skulle samlas klockan 07.00 på torsdagsmorgonen den 17:e mars. Ingen mer information än så.
Torsdagsmorgonen kom och jag valde att komma exakt till klockan 07.00 till samlingsplatsen tillsammans med min granne och en vän till som jag plockat upp på vägen till samlingsplatsen. Alla var redan närvarande och skratten många. "Hagman, vad har du hittat på!? Vart ska vi åka?", men....jag var ännu tyst om destinationen. Det var helt underbart för mig att se hur folk stod och pratade en torsdagsmorgon och skrattade som om inget annat existerande i världen förutom vi och den stundande resan.
Några timmars bilfärd ned till Arlanda där vi mötte upp med den sista deltagaren, min äldre bror. Då samlar jag oss alla 11 personer och jag håller ett litet tal samtidigt som jag tar fram en kartong som jag beställt via vårt forum; Japp! Jag tar fram 12 stycken Aston Villa öl och avslöjar då vad vi ska göra för någonting och jublet blir högt i Terminal 2. Vi skålar med ölen och folk är glada för min skull och för deras egen skull.
Vi flyger via Schiphol med byte av flyg för att komma direkt till Birmingham på torsdagskvällen. Anländer till Jurys Inn nere i Birmingham och jag berättar där rumsindelningen som jag planerat och jag ger var och en ett kuvert där jag har handskrivet brev till dem alla.
Allt är frid och fröjd. Jag har sedan länge bokat in oss att äta och dricka på Brew Dog Brewery och vi beger oss dit för att äta gott, och dricka gott. Kvällen fortsätter på diverse ställen innan man somnar gott.
Fredag den 18:e mars och det är frukost som gäller och vi samlas allihopa. Jag berättar att jag vill gå bort till Villa Park för att se arenan och handla souvenirer. Alla vill följa med men innan vi börjar promenaden så får jag ett paket innehållandes en Aston Villatröja, siffran 50 tryckt på ryggen och med mitt efternamn. Den tas på omedelbart och det är mitt finaste klädesplagg!
Vi börjar promenaden från Jurys Inn till Villa Park. Solen lyser, det är vindstilla och inget moln syns till. Visst, vissa i sällskapet börjar ganska snabbt med diverse vätskestopp på snabbköp (klockan är för tidigt för att någon pub ska vara öppen), men ingen klagar, alla är glada och framförallt glada för min skull.
Promenaden är trevlig och vi surrar en hel del men ju närmare vi kommer arenan desto mer känslor upprymmer mig. Det finns så mycket inom mig och så många tankar som far runt och jag känner mig upprymt exalterad, orolig, känslomässigt svag men framförallt en stor stor glädje. Så skymtar jag arenan. Jag vet inte vad som sker med mig men min takt och steglängd ökar och jag är så lycklig. Kommer fram till en stor grind som är låst och jag vrålar ut min glädje! "Jag är här nu!" skriker jag och mitt sällskap skrattar gott och de tar massor av bilder.
Med en ännu raskare takt och ökad steglängd distanserar jag mitt sällskap snabbt för att ta mig runt till ingången till området och till souvenirbutiken.
När jag går in på området händer det något inom mig, det är känslor som briserar och en del av mitt liv lämnas utanför. Den delen av mitt liv är inte välkommen in med mig på detta område.
Inne på souvenirbutiken så är jag likt barnen i godisbutiken, i Pippi Långstrumpfilmerna. Jag vet inte vad jag ska välja för något och hur jag ska kunna välja saker att köpa. Men, jag ringer även till Isak på Hospitality för att fråga dem om klädkod som det är information gällande på biljetterna, då jag berättar att jag är i butiken på Villa Park och ska handla. Därutöver vill jag även visa respekt för klubben och jag frågar om eventuell uppförandekod (som det sedan visar sig vara en helt onödig fråga) på de platser vi har på arenan.
Jag fortsätter att strosa runt i butiken, pratar med personal, pratar med andra kunder och jag är lyrisk! Jag träffar en amerikan som kommit till England för att tillsammans med sin flickvän bevittna matchen. Det finns inga gränser för Aston Villa. Så kommer en av mina två bröder in och berättar att det är två personer som söker mig, och in i butiken kommer Isak och Laureen från Hospitality för att prata med mig och välkomna mig till Villa Park. Vi skrattar och pratar på och helt plötsligt frågar de om vi vill följa med för att se var jag ska vara imorgon innan match på arenan och självklart är jag och mitt sällskap på gång för något sådant! När jag har handlat klart så följer vi med Isak och Lauren upp till loungen och jag får se arenan från insidan för första gången. Jag är euforisk och skrattar likt ett barn, jag vet inte vad jag ska göra mer än att vara lycklig. En i sällskapet frågar Isak hur många gånger de går in med folk på detta sätt varje dag och svaret kommer från Isak; Aldrig, vi gör det för att det är Magnus.
Jag är mållös och Isak berättar att vid matchdag så kommer spelarna ungefär 3 1/2 timme före avspark så om jag är på parkeringen dagen efter så kan jag nog få träffa en del av spelarna.
Jag vet inte hur jag ska kunna ta in allt och tackar Lauren och Isak för deras service och vi går därifrån. Vi går tillbaka till Jurys Inn men diverse vätskestopp under vägen hem. Jag förklarar för sällskapet att jag har gjort mitt och att folk själv får bestämma men jag tänker ta taxi 08.30 från hotellet morgonen efter och samtliga vill följa med dvs de vill inte ta någon sovmorgon.
Fredagskvällen har jag sedan tidigare bokat bord på en argentinsk restaurang, Pulperia, och jag hade beställt bankett för oss. Fantastisk service och fantastisk mat. God dryck och en upplevelse över det vanliga för stora delar av sällskapet, mig inkluderat.
När middagen är över så går jag tillbaka till hotellrummet för att jag vill vara så alert som möjligt dagen efter samt att jag inte ville förstöra matupplevelsen. Det är jag och några till i sällskapet som tar det lugnt, de övriga tar det mindre lugnt -skratt-
Lördag 19:e mars, vi tar taxi till arenan och vi är i god tid innan matchstart. Jag har på mig min nya Villatröja och penna i högsta hugg. Ja, jag må ha fyllt 50 år men jag är helt euforisk över allt jag upplever och jag behöver inte vänta länge innan den första personen kommer in med sin bil, Steven Gerrard. Han vinkar lite lätt och går in mot arenan. Den första spelaren som kommer med sin bil och kommer till oss, är Ings. Autograf säkrad och jodå, jag hinner berätta att jag är ifrån Sverige och säger några andra saker också till honom. Jag vill inte påstå att jag är påverkad av spelarna, det är mer att jag är på plats på Villa Park. Det fyller något inom mig som jag inte upplevt tidigare i mitt liv.
Andra spelare som kommer dit är Couthino, Marintez, Mings, McGinn, Bailey, Ramsey och autografer fylls på och tröjan ser bara bättre och bättre ut. Till slut känns det slut och vi går upp till Gas Lounge där vi dricker öl, jag skriver på forumet för Aston Villa, och ja...jag surrar med folk. En av värdarna som jag kommer att prata med berättar att han hade kommit in på Villa Park första gången när han var 14 år och var där med sin skolklass och de hade fått en guidning och sett den Europapokal som vi lyckats erövra. Han bestämde sig då för att Aston Villa var hans lag. Inte allt för länge efter den händelsen så var han vid Villa Park för att se match, men den billigaste biljetten kostade 80 pund något han inte hade råd med på långa vägar. Han gick då hem från arenan vilket tog honom över två timmar. Under den promenaden bestämde han sig för att han en dag skulle jobba på Villa Park. Hans dröm gick i uppfyllelse för 5 år sedan och han var så glad, och så var även jag - för hans skull.
Någon timme innan avspark lämnade vi loungen och gick till våra platser på ena av långsidorna. Mitt sällskap har filmat mig och tagit massor av kort och jag står inte att känna igen mig själv. Det är himmelriket! Vi förlorar matchen mot Arsenal med 1-0, men jag går därifrån som en vinnare. Jag kan ha varit den lyckligaste människa som lämnat Villa Park efter en förlust för AV, jag har fått se dem live och dela upplevelsen med människor som är viktiga för mig!
Lördagskvällen är jag mentalt slut och det blir någon öl på hotellet. Endast ett fåtal i sällskapet håller på liiiite mer än oss andra. Jag lägger mig glad och lycklig för att på söndagen flyga hem till Sverige och sedan bilresa till Sundsvall.
För er som orkat läsa hela vägen hit, jag har skrivit det förr; Det är tack vare er där ute som jag kom att genomföra denna resa. Hade jag inte blivit aktiv på detta forum och fått den trevliga responsen av er då hade inte denna resa blivit av. Jag är er innerligt tacksam och jag uppskattar er. Kanske får jag förmånen att träffa er någon gång i framtiden.
Vänligen och högaktningsfullt till er alla Magnus Hagman
