Sacked in the mor... Sacked in the evening!
Villaklacken visade igår ganska tydligt att de inte var nöjda med Gerrard som manager. Sången ”Sacked in the morning” och andra med samma budskap fick vi höra flera gånger under matchen mot Fulham. Och som de säger, tappar man bortaföljet, de flesta av de allra trognaste fansen, då har man inte lång tid kvar. Trots det tror jag ändå att ganska mång av oss var förvånade över att det kom ett sk Club Statement redan under kvällen/natten med budskapet: Gerrard har gjort sitt. Kort och gott så.
Undertecknad kan vara en ganska patetisk person när det kommer till Aston Villa. Efter matchen och lite snack med kompisar om densamme släckte jag lampan strax efter 23:00, trött som fan. 01:30 gick jag upp för att göra vad gamla gubbar gör på natten. Och hade inte varit i närheten av att somna. Kroppen var helt slut, men hjärnan gick på ett trött men alltför klarvaket högvarv. Ilska över det usla spelet blandades med ilska över svaga domare, och på det en uppgivenhet att vi till slut måste ha kommit dit jag aldrig ville: Sparka ytterligare en tränare inom ett år.
För hur mycket det än tar emot att säga det så var det dags nu. Två vinster på elva matcher med en trupp som vår är så underkänt det kan bli, och vi har som bäst fått se två bra genomförda matcher som sammanlagt gav en poäng. För det är inte bara poängen som har uteblivit, spelet har genomgripande varit alldeles för dåligt. Första halvlek mot Chelsea var otvivelaktigt årets bästa och vi förtjänade att gå till paus med ledning istället för underläge med 1-0, men det är som de säger: Mål förtjänar man inte, mål gör man. Och saken är ju att det inte stoppar vid den här säsongen. Gerrard fick en bra start som sedan stannade av lite för att sedan verka ta fart igen efter juluppehållet, men ganska snart efter det började det dala igen. Jag har inte statistiken i huvudet, men det är någonstans i närheten av 4-5 vinster på 25 matcher. Det här laget, den här truppen, är mycket bättre än så. Den ska prestera bättre än så. Eller som Rooster så väl uttryckte det igår, den truppen ska inte slåss mot nedflyttning.
Vi kan skylla på otur med skador. Digne går och skadar sig, in kommer Augustinsson och skadar sig innan 45 minuter har hunnit gå. Vi tar in Kamara på free transfer, en högt skattad spelare som många klubbar vill ha. Han spelar ett gäng matcher och visar klass... Och blir långtidsskadad. Diego Carlos, den ena halvan av ett av de starkaste mittlåsen i La liga ansluter också under sommaren... Och blir långtidsskadad. Men sanningen är ändå den att vi inte spelade särskilt bra med dessa i laget heller. Bortsett från Chelsea har vi inte förlorat en enda match där jag anser att vi borde ha fått med oss mer än noll poäng. Det är den hårda sanningen som jag ser den. Vi har inte varit bra, med eller utan skador. Vi har varit stillastående, långsamma och allmänt veka. Vi har varit lättlästa, skapat alldeles för få chanser. Någonstans där så faller det till slut på Gerrard att han har ansvaret för att få truppen att prestera på maxnivå. Vi presterar knappt på miniminivå.
Att sparka tränare hit och dit är inte bra för utvecklingen. En tränare behöver tid, arbetsro, behöver lära känna spelarna i truppen, behöver få in sina egna spelare. Det kan ta tid, och tid behövs. Flera klubbar har genom åren fått panik och sparkat tränare i parti och minut och enbart gått bakåt. Vi kan bara gå till oss själva. Efter MON anställde vi inte mindre än fem huvudtränare och tre interimtränare innan vi slutade sist med dunder och brak sex år senare. Och då satt Lambert i nästan 3 år. Så fyra tränare fick ett år eller mindre på sig att göra jobbet. Efter det fick RDM 12 matcher innan det var över för hans del. Sedan kom Bruce och fick knappt två år. Men där kände åtminstone jag att han ändå fick lite ordning på truppen till en början. Sedan kom Smith och fick som första manager på fyra år chansen att sätta sin prägel under tre år. Var det rätt att sparka Smith när vi gjorde det? Åsikterna går kraftigt isär. Själv är jag kluven. Resultaten var något bättre än denna säsongens, men inte tillräckligt bra. Dock hade vi då sålt vår galjonsfigur och de tre ersättarna vi tog in, Buendia, Bailey och Ings, hann aldrig spela tillsammans på grund av skador. Hade Smith slut på idéer och kunde inte få ihop det utan Grealish eller fick han inte tillräckligt med tid på sig att få ihop omställningen från Grealish till post Grealish? Fan vet. Men Purslow ansåg iallafall att han hade fått tillräckligt med tid. Eller ville han bara ha in poolaren Per Gerrard?
Oavsett så var det Gerrard som steg in genom dörren några dagar senare. Och det får man ändå ge ledningen, de hade en ersättare klar och det tror jag är viktigt. Men det var en chansning. Han kom in med ett rejält tränarjobb i ryggsäcken. Ett tränarjobb han hade gjort med mer än den äran, men samtidigt i en väldigt mycket sämre liga där två lag har slagits om titeln sedan ungefär 80-talet. Att ta upp en Premier League-klubb med ambitioner från en intetsägande 11:e plats från säsongen före till att slåss om platser i Europa är en något större utmaning. Skulle han fixa den? Flertalet var skeptiska från början. Jag, och många med mig som man säger, var försiktigt optimistiska. Han visade en beslutsamhet och en pondus när han kom in som gav mig vissa förhoppningar. Kanske hade vi här en riktig up and coming manager som kan utvecklas med oss och vi med honom. Snacket om att vi bara var ett mellansteg innan han tog över Liverpool gav jag inte mycket för. För att han skulle komma dit var han tvungen att lyckas bra med oss, och då skulle vi befinna oss i en situation där vi ganska lätt skulle kunna ersätta honom. Idag är nog inte jobbet i Liverpool något han tänker särskilt mycket på. Han behöver nog sätta sig och tänka över vad han gjorde för fel och sitt nästa steg. Detta bryr jag mig inte så mycket om personligen. För svaret vet vi nu. Han var inte rätt man. Han var inte tränaren som skulle ta sig och oss uppåt. Tvärtom gick vi sakta men säkert bakåt tills igår då det slutade med en krasch. Vi var utspelade från minut noll. Vi hade några korta perioder där vi hotade lite och skapade några bra chanser, men på det stora hela var vi utspelade i 90 lååånga minuter. Av Fulham som ärligt talat inte ska vara oss så överlägsna som de var igår, oavsett utvinisningar och straffar som kan ses som minst sagt diskutabla. Vi förtjänade inte mer än vi fick.
Vart går vi nu? Vem blir nästa manager att ta över rodret? Jag vet vem det har surrats mest om, den jag vill ha, men oavsett om det valet är orealistiskt så är jag ganska säker på vad vi behöver. Vi behöver en erfaren tränare som har ett bra CV. Ett CV som säger att han har tagit klubbar uppåt. Inte ett CV som säger att han har stabiliserat lag i mitten eller hållit dem kvar. Dels brukar det inte sluta bra, men främst så kommer det inte att ta oss dit vi vill komma, det som motsvarar våra ägares ambitioner och våra förhoppningar som fans, hur relistiska eller orealistiska de nu än kan vara. Vi behöver ingen Dyche, Pulis eller Big Fat Sam, vi behöver en Pochettino. Jag hoppas på originalet, men en likvärdig kopia skulle vara bra. Jag ska erkänna att jag har dålig koll på de olika tränarna där ute i den stora fotbollsvärlden utanför Villa Park, men jag är säker på att rätt tränare finns där ute och villig att komma till oss. Men vem det än blir hoppas jag att de flesta fans kan bortse från sina egna önskningar och egna egon och stötta den som det till slut blir. Vi som fans behöver sluta upp bakom klubben och managern och spelarna. Ska vi vara the 12th man behöver vi stötta, inte protestera och bua. Sanningen att säga så har det väl varit lite si och så med det de senaste åren. Den senaste managern jag kände att de allra flesta stod bakom, åtminstone till en början, var MON. Han hoppade av för 12 år sedan. Dags att se över och ändra våra vanor? Kanske det.
Till slut vill jag ändå ge SG en eloge för att han faktiskt kändes som att han genuint försökte. Han hade rätta viljan, men kanske inte rätta känslan. Lycka till i framtiden, Stevie G!
UTV!
