Manchester U - Aston Villa4 - 2
STOPP I 16-DELSFINALEN
Efter en trög och icke underhållande första halvlek så stormade det rejält i det andra halvleken, som innehöll sex mål. Manchester United gjorde fyra av dessa och kunde därmed ta sig vidare till åttondelsfinal i ligacupen. För Aston Villas del så tog resan slut och Emery har fått någonting att fundera på.
"Winning a trophy is everyone´s aim"
Innan avspark fanns det hoppfulla röster om en cupframgång för Aston Villas del, i och med att en toppmanager äntligen var på plats. Tidningen Express & Star intervjuade Ollie Watkins, som nämnde hur efterlängtad en inhemsk cuptitel är;
”This is a massive club and we have underachieved for so many years. Winning a trophy is everyone´s aim”
I och med Emerys fina start som manager för Aston Villa så var det väl självklart att laget skulle dansa vidare i ligacupen?
STARTELVORNA
Sju förändringar i startelvan jämfört med söndagens. Martinez, Mings, Cash, Digne, Dendoncker, Buendía och Bailey ut. In i stället med Olsen, Young, Chambers, Augustinsson, Kamara, McGinn och Ings. Tydligt att Emery ville sprida ut speltid och förtroende i truppen, vilket kan uppfattas som uppfriskande.
Olsen
Young Konsa Chambers Augustinsson
Kamara Luiz
Ramsey McGinn
Ings Watkins
Ett förmodat 4-2-2-2 när man vinner boll och går till anfall, och ett 4-4-2 vid försvar. Intressant på förhand med McGinn positionerad högre upp i planen än tidigare. I landslagssammanhang är detta ingen ny position för dagens lagkapten, vilket initierar att det möjligtvis finns en ”oupptäckt” potential ur ett offensivt perspektiv hos skotten om man nyttjar hans egenskaper och kvaliteter i en mer offensiv utgångsposition.
Även försvarslinjen fick en ny skepnad. Young och Augustinsson fick ansvar för ytterbackspositionerna samt att Chambers fick kampera ihop med Konsa. Robin Olsen fick säsongens första start, och äntligen fick den svenska supporterskaran syna två svenskar i startelvan. Augustinssons andra start och match den här säsongen efter att ha blivit skadad i ligamatchen mot Leeds i början på oktober.
Manchester United bytte friskt i sin elva också. Ut med De Gea, Martinez, Shaw, Casemiro, Eriksen, Garnacho och Ronaldo. In med Dubravka, Maguire, Malacia, Fred, McTominay, Fernandes och Martial. Kvar från startelvan i söndags var Dalot, Lindelöf, Van de Beek och Rashford.
Dubravka
Dalot Lindelöf Maguire Malacia
Fred McTominay
Fernandes Van de Beek Rashford
Martial
Säsongsdebut för Dubravka som är inlånad från Newcastle United. Det som också var uppmärksamt på förhand var Ronaldos frånvaro, då han uteblev helt från matchtruppen. Det kom senare information om att Ronaldo var sjuk och därför inte på plats. Huruvida det var en nackdel eller fördel för Aston Villa var svårt att resonera kring innan avspark då den portugisiska världsstjärnan är långt ifrån toppform och har visat upp en attityd under säsongen som är allt annat än beundransvärd. Trots hans skicklighet så har det visat sig att han även kan sänka en spelargrupp. Skulle Ronaldos frånvaro bli Uniteds stora drag och lycka?
1:a halvlek - Chansfattigt
Nej, detta var motsatsen till underhållande. Felpassningar till höger och vänster samt riskminimerande ageranden från båda lagen. Det som kan lyftas fram som positivt var spelet utan boll i Aston Villas försvarslinje, som hade en fin timing i sin positionering vilket ställde motståndarna i offside inte mindre än sex gånger under den första halvleken. Även Manchester Uniteds aggressivitet måste lyftas fram, då det var till det bättre jämförelsevis med söndagens ligaomgång och insats.
För Aston Villas del så var det Douglas Luiz som försökte med varianten att knorra in bollen direkt i mål när hörnan slogs. I övrigt ingenting i anfallsväg att skriva om. Endast två skottförsök på 45 minuter är talande för varför Aston Villa blev mållösa i den första halvleken.
Passningskvaliteten nämndes i söndagens matchrapport. Under första halvleken i söndags hade Aston Villa 202 lyckade passningar. På Old Trafford skrapade man ihop 142. Gällande passningsprocenten i 1:a halvlek så skiljde det 7,4% mellan söndagen och torsdagen. På Villa Park en lyckad passningsprocent på 84,9%, mindre smickrande 77,5% på Old Trafford. Kan upplevas som tjatigt, men siffror ljuger inte. En god och tålmodig bollbehandling skapar trygghet som förhoppningsvis resulterar i mod och agerande. Aston Villas kollektiva bollbehandling var inte av tillräckligt hög kvalitet under torsdagskvällen.
2:a halvlek - Vilda västern!
Nu snackar vi! Öppna spjäll och en inställning om att defensiva strategier är för fegisar. Watkins öppnade målskyttet i den 48:e matchminuten, fint framspelad av Ramsey. Sedan rullade ytterligare fem bollar in i mål.
1-1 bara 19 sekunder senare av Martial efter att ha blivit serverad av Fernandes. 2-1 var ett självmål av Dalot sedan Ashley Young med ett inlägg nådde Bailey som i sin tur nickade inåt i planen som Dalot i sin tur vinklade in i eget mål. Efter Aston Villas ledningsmål så var det så gott som bara Manchester United för hela slanten. 2-2 av Rashford blev sedan 3-2 av Fernandes och steken var vänd. McTominay punkterade matchen med Uniteds fjärde mål för kvällen efter ett oerhört vackert inlägg av den unga supertalangen Garnacho.
Manchester Uniteds avancemang var inte på något sätt orättvis och en plats i åttondelsfinalen är således välförtjänt. 18 skottförsök mot Robin Olsen i Aston Villas mål var ett tecken på att Manchester United var mer framåtlutat, aggressivt och bestämda att norpa en plats bland ”final 16”. På Villa Park hade man 8 skottförsök, således uppenbart att resultaten mellan söndagen och torsdagen skiljde sig åt.
UTSLAGNA
Aston Villas resa i ligacupen tog slut i 16-delsfinalen och Ollie Watkins får fortsatt drömma om troféer i stället för att lyfta densamma.
Det som var positivt med Aston Villas försvarslinje i första halvlek var snudd på miserabel i den andra. Från fokuserat och hyfsat ”väloljat” till instabilt och misstagsbenäget. Att släppa till så många skottförsök emot sig blir ofta för tufft och jobbigt att hantera som motståndare, framför allt på Old Trafford.
Både Emery och Ten Hag roterade friskt i sina elvor och det syntes i den chansfattiga första halvan av matchen. Det är uppenbart att spelare som Olsen, Chambers och Augustinsson är långt ifrån sin toppnivå. Det är trubbigt, osäkert och mediokert. Arbetsinsatsen hos denna trio ska dock inte ifrågasättas. Samtliga uppvisade trots allt ett beteende som tydde på att man ville ta sig vidare i ligacupen. Men ibland duger det inte bara med en god attityd och moral när motståndarna agerar med en större självklarhet samt besitter en högre teknisk kompetens. Då får supportern, skribenten, ledaren och spelaren inse och acceptera det faktumet, tacka för en god match, ta lärdom för att sedan gå vidare mot nya utmaningar och matcher.
Att inte spela vidare i ligacupen är inte på något vis en katastrof för Aston Villa som klubb. Prioriteringen bör vara att sikta högt i ligaspelet, för att ta ny fast och sats nästkommande säsong. Återigen, supportrarna och Ollie Watkins får fortsätta att drömma ett tag till.
