Aston Villa - Everton
2 - 1

WatkIngs segerorganisatörer

Steven Gerrard kan andas ut för stunden medan Frank Lampard får fortsätta lägga pannan i djupa veck. Det blev kontentan av Villas 2-1-seger mot Everton på Villa Park.

Det ska sägas direkt: Villa bjöd inte på champagne och jordgubbar, snarare ett enkelt polarbröd med endast smör, men det funkar det också så länge det mättar. Och dagens tre poäng mättade magen på ett härligt sätt inför helgens fortsatta soffhäng. Det hade helt enkelt inte alls varit lika mysigt att se Brentfords överkörning av United om vi själva hade förlorat…
Men visst strösslade Claret-and-Blue några flingor gourmetsalt på anrättningen också, inte minst genom två vackra mål och ett gediget mittbacksspel av Diego Carlos/Tyrone Mings.
Lite grann av tendenserna från Bournemouth-matchen kunde man se även mot Everton. Mycket bollinnehav för Villa, men flest avslut från gästerna. Hönsgård i eget straffområde vid hörnor för motståndarna. Hemmalaget hamnade också i underläge, men bara för någon minut innan VAR räddade oss med en osedvanligt korrekt bedömning av offside.
Precis som mot Cherries hade vårt lag svårt att skapa chanser mot Toffees. Den som till slut lyckades rycka pappret av kolan var måltjuven Danny Ings och detta efter ett stycke fotbollsgodis från Villa. Utmärkte defensive mittfältaren Boubacar Kamara jagade hemåt, fick hjälp av John McGinn som erövrade bollen utanför eget straffområde och genast adresserade en macka ut mot offensiv högerkant där Ollie Watkins skickade långa benet före. Passningen in till Ings var inte magisk, men 30-åringen från Winchester manövrerade sig till ett läge att avfyra en rejäl projektil. Det var för övrigt Ings’ sjätte mål i Premier League mot Everton, hans favoritmotståndare.
Länge såg det målet ut att bli matchens enda. Utan att briljera kontrollerade Villa läget ganska komfortabelt under andra halvleken och när Emi Buendia fick komma in istället för skadade Philippe Coutinho med halvtimmen kvar tog Villas anfallsspel fart. Buendia själv var den som såg till att målförsprånget utökades till två. Ett väggspel med Ollie Watkins slutade med ett enkelt avslut i tom bur för argentinaren. Watkins markerade därmed sin återkomst i startuppställningen med sin andra assist för dagen.
85 minuter hade spelats och matchen verkade död och begraven. Men vi trogna Villa-fans vet att det ska till lite hjärtklappning i slutminuterna för att vi ska känna igen oss. Bara 96 sekunder efter 2-0 snubblade Lucas Digne in ett självmål till 2-1. Kuriosa i sammanhanget är ju förstås att Digne gjorde självmål även förra säsongen när lagen möttes, men då i Everton-tröja och till Villas stora lycka.
Kaos-avslutning vi befarade och kaos-avslutning vi fick, denna dessutom förstärkt av att Carlos fick gå ut skadad (oroande vristskada enligt Gerrard efter matchen, aj aj…). In med två mittbackar, såväl Konsa som Chambers och åtminstone den senare gjorde en avgörande brytning när kvitteringen såg ut att vara på väg in i nät. Emi Martinez i mål fick också han göra skäl för veckolönen innan Michael Oliver lät luften passera genom pipan.
Lite tur där på slutet, men ändå en välförtjänt seger och en mycket bättre prestation än i premiären.
Skönt att se Mings tugga sig tillbaka till god form. Kamara var än en gång en njutning av skåda, mycket placeringssäker och elegant. Watkins var som en ny människa efter petningen senast. Det lovar gott. De största problemen verkar finnas på mitten. Även om Mc Ginn var mycket piggare och Jacob Ramsey glimtade till så saknas det en del där. Coutinho fullständigt osynlig för andra matchen på raken. Den mannen är ett mysterium och Buendia bör vara det givna valet ett tag framöver.
Det finns alltså gott om saker att förbättra, men för lugnet i truppen kan knappast den här segern undervärderas. Med tanke på Villas skrala hemmafacit förra säsongen var det också viktigt att få börja med ett glädjepiller för de fullsatta läktarna, däribland några lyckliga Villa Sweden-medlemmar.
Crystal Palace borta på lördag. De har ett sämre hemmafacit än Villa i år, kan man konstatera utan att kasta sten i glashus…