bosjo summerar: Januari
Årets första månad har avverkats, och att den räknas som årets fattigaste månad har i alla fall inte märks på transfermarknaden. Brightons aktiviteter på den marknaden kan utan tvekan klassas som defensiva, medan spelet på fotbollsplanen varit betydligt mer aggressivt.
Januari blev en strålande månad för A-laget. I Premier League vann man två matcher och spelade en oavgjord, mot Leicester; och i FA-cupen avancerade man till femte omgången (där man möter Stoke på bortaplan) efter två vinster. De fina insatserna gjorde att Brighton fick inte mindre än fem nomineringar till ligans »månadens bästa»: Roberto de Zerbi nominerades till priset som månadens bäste tränare; Solly March till priset som bäste spelare; och March, Kaoru Mitoma och Danny Welbeck tävlar om utmärkelsen för månadens bästa mål.
De två vinsterna i PL var båda mot Liverpool-lag. Först krossades Everton på bortaplan med siffrorna 4-1, där Evertons tröstmål kom på övertid sedan Sanchez orsakat en straff efter en missbedömd utrusning; och sedan besegrades självaste Liverpool med klara 3-0 hemma på the Amex, efter vilken match Klopp erkände att han aldrig sett något av sina lag så utspelat någon gång under sin karriär. Den oavgjorda matchen, mot Leicester, var inte lika övertygande som de två tidigare; framför allt fick försvaret släppa in två mål, där den nyinsatte van Hecke möjligen kunde gjort bättre ifrån sig på det andra. Men en vacker nick av Ferguson i slutet av matchen räddade i alla fall oavgjort.
I FA-cupen fick vi i tredje ronden möta Middlesbrough, och vann klart med 5-1 på bortaplan, efter bland annat två mål av den hemvändande VM-hjälten, Alexis Mac Allister. Det första av dem var en läckerbit, som hade varit en given kandidat till månadens mål om det gjorts i en PL-match; Alexis styrde på ishockeyvis in en hård passning (eller misslyckat skott?) via den bortre stolpen.
I fjärde ronden, som spelades nu i helgen, fick vi ånyo möta Liverpool på hemmaplan. Det var med viss oro jag såg fram emot matchstart — inte nog med att Liverpool säkert var revanschsugna efter utspelningen för två veckor sedan, och att Caicedo vilades efter diverse transferrykten, än värre var att Chris Sutton på BBCs hemsida tippade att Brighton skulle vinna. Men det skulle visa sig att Sutton för ovanlighetens skull hade rätt; trots en mycket bättre liverpoolinsats stod Brighton som segrare efter ett drömmål på övertid av Mitoma.
Just Mitoma är nog månadens utropstecken nummer ett; jag vill inte kalla honom överraskning, eftersom alla brightonfans som sett honom för länge sedan insett att han är något alldeles extra. Särskilt den högerback i Liverpool som jag ständigt råkar kalla Terence Trent D'Arby är säkert glad att han slipper vinddraget då Mitoma blåser förbi honom under resten av säsongen. En av nyhetshistorierna kring Mitoma den här månaden var att han under sin universitetstid speciellt studerade dribbling, med en mängd kameror utplacerade för att se hur skickliga dribblare tar sig förbi försvarare. Om han lyckas placera den uppsats som han skrev i ämnet hos en lämplig förläggare lär han kunna göra en rejäl hacka på försäljningen av den boken.
Men det finns också ett utropstecken nummer två: Evan Ferguson, den unge irländaren, har på något fåtal matcher gjort tre mål och två framspelningar, och gjort ett så moget intryck att någon förståsigpåare rekommenderat Newcastle att »snappa upp» honom innan priset blev för högt. Jag vet inte vilken planet vederbörande befunnit sig på de senaste åren, men priset på en 18-åring som just gjort tre mål på fyra matcher i Premier League lär vara snudd på astronomiskt, och Tony Bloom har inte gjort sig känd för att låta spelare lämna till underpriser. Tyvärr råkade Ferguson ut för ett överfall bakifrån i matchen mot Liverpool, och tvingades byta med vad som såg ut att vara en allvarlig skada. Klubben har ännu i skrivande stund inte kommenterat skadan, men en källa, som vanligen står klubben nära, har antytt att det kanske inte är så farligt som det såg ut. Låt oss hoppas att han har rätt.
Så till något avsevärt tråkigare — transferfönstret. Som vanligt de senaste åren är Brighton mest sysselsatt med att försöka behålla sina spelare trots intresse från penningstarka klubbar, som kan erbjuda högre löner och spel i Europa. Den här gången var det Leandro Trossard, som redan innan transferfönstret öppnade råkade i krakel med de Zerbi, och Moises Caicedo, som postade ett egendomligt budskap på Instagram som av media tolkades som att han meddelade att han ville säljas. Trossard såldes till Arsenal (för mellan 21 och 27 miljoner pund, om man får tro media), men i skrivande stund ser det ut som om Caicedo blir kvar, efter att Arsenal eller Chelsea inte ville punga ut med de pengar som Brighton ville ha för att släppa honom.
Visst är det tråkigt att se en så skicklig spelare som Trossard försvinna, men just på den vänsterkantade anfallarplatsen har Brighton det väl beställt — Mitoma lär vara svår att flytta på för tillfället, och Solly March är ju egentligen en typisk vänsterytter, som fått byta flygel. Dessutom har ju inte Jeremy Sarmiento spelat så mycket än och i Belgien håller Simon Adingra på att utbildas till PL-spelare, så på vänsterkanten har Brighton gott om backup.
På mittfältet ser det däremot tunnare ut sedan Mwepu tvingades sluta, och bakom Mac Allister och Caicedo finns det för ögonblicket bara Billy Gilmour, om man räknar bort den ofta skadade Lallana, den rehabiliterande Jakub Moder, den allsidige Pascal Gross och den unge Andrew Moran. Kanske påverkade det priset på Caicedo. Vi får väl hoppas att Caicedo pratas till rätta av sina många sydamerikanska kollegor, och att han hjälper till att föra Brighton ut i Europa.
I fönstrets allra sista minut blev det också klart att en legend lämnar Brighton — Shane Duffy gör sitt lån till Fulham permanent. Alla vackra sagor har ett slut och att Duffy skulle lämna klubben när hans kontrakt gick ut i juni var väl alla förberedda på. Att han lämnar ett halvår tidigt, mest på grund av administrativa skäl, ändrar i praktiken ingenting. Tack för allt, Shane, och lycka till i framtiden.
Så till de två glädjeämnena i årets fönster; de två nyförvärven Facundo Buonanotte från Argentina, och Yasin Ayari från Sverige, närmare bestämt från AIK (jag räknar inte med två unga irländare, som åtminstone i första skedet kommer att tillhöra U21-truppen). Buonanotte, just fyllda 18 år, föregås av fina vitsord (han lär ha kallats »den nye Messi» av ingen mindre än den gamle storspelaren Carlos Tevez), men råkade ut för en skada då han spelade för Argentina i Sydamerikas U20-mästerskap, och det är ännu oklart när han kommer tillbaka, och om han i så fall kommer att lånas ut.
Ayari vet jag skam till sägandes inget om, så jag frågade en vanligtvis välunderrättad källa (läs: en facebookkamrat som håller på AIK) om hans kvaliteter. Han svarade att »han är på rask frammarsch! Tror på landslaget inom få år. Kreativ mittfältare.» Liksom för Buonanotte är det väl oklart hur vägen till A-laget ser ut för Ayari, men troligen kommer han att få tid på sig att växa in i A-lagströjan.
Även i damlaget och ungdomslagen har det varit en hel del rörelse. I början av månaden såg det ut som damlaget plockade in en spelare per dag, och det blev till slut fem nya spelare, en intressant mix av meriterade och lovande nykomlingar. Med tanke på att truppen såg lite tunn ut vid starten av säsongen var det nog ett behövligt tillskott.
I U21-truppen var det huvudsakligen utlån som skedde, om man undantar de redan nämnda irländarna. Jag räknade till nio spelare som lånats ut till klubbar av olika status, från Skottland i norr till Belgien i söder.
I det här sammanhanget kan det också påpekas att Brightons andre (manlige) svensk, Casper Nilsson, tecknat ett nytt kontrakt med klubben; detta sträcker sig fram till juni 2025.
Jens Scheuer fick sämsta tänkbara start på sin tränarbana i England, då damlaget förlorade med klara 3-0 mot Leicester, som dittills inte tagit en enda poäng under säsongen. Men redan i nästa match kunde man skönja förbättringar, då man spelade 0-0 mot West Ham. Det var dock inte i »Women's Super League», damernas motsvarighet till herrarnas Premier League, utan i »Conti Cup», eller »The FA Continental Tyres League Cup» som det fullständiga namnet är. Brighton hade behövt en vinst för att gå vidare efterom man förlorade mot Birmingham tidigare i serien; nu vann man visserligen en straffsparksläggning med de ovanliga siffrorna 3-0, men det räckte inte.
I helgens match i FA-cupen blev det en klar seger mot West Bromwich (7-0), ett lag som dock spelar i »Women's National League North», vilket, om jag förstått det rätt, är den tredje nivån i engelsk damfotboll. Man kan ju dock bara besegra det motstånd som man delar plan med, så låt oss vara försiktigt optimistiska att Scheuer och hans lag börjar hitta (tillbaka?) till ett vinnade spel. Nästa motståndare i FA-cupen blir Coventry United, ett lag som inte heller det spelar i den högsta divisionen.
U21-laget har inte haft den bästa av månader, men efter tre raka förluster vann man i helgen mot Leicester med 3-1; målen gjordes av Andrew Moran och Julio Enciso, som ju båda tränar med A-laget. Säsongen har just passerat halvtid, och U21-laget ligger farligt nära nedflyttningsstrecket, men med tanke på de många unga spelare som pendlar mellan A-lag och U21 kommer man säkert att kunna förstärka om det kniper. Och U21-truppens viktigaste uppgift är ju att producera kandidater till A-laget.
Till slut en summering av den ständiga frågan om vilken spelare som kommer att säljas för 50+ miljoner till sommaren. För den som missat varför jag gjort denna fråga till en huvudfråga, så sa Bloom i en intervju för några år sedan att planen var att varje sommar sälja en av de bästa spelarna till en »stor» klubb för att få ekonomi i verksamheten. Om någon klubb försöker värva någon på vintern eller ytterligare en spelare på sommaren, ja, då får de betala bra. Det har dock utbildats en otrevlig trend, där spelare som säger att de trivs i Brighton plötsligt, när ett »storlag» knackar på, börjar hiva leksaker ur barnvagnen för att tvinga fram en försäljning; jag tänker på Cucurella, Trossard och nu senast Caicedo. Cucurella fick vi bra betalt för; Trossard såldes för något som känns som ett underpris; och Caicedo blev kvar, för tillfället — men faktum kvarstår, att det här fenomenet tar energi från det egentliga målet, att träna och spela fotboll på en hög nivå, och som ett lag. Brightons framgångar sedan slutet av förra säsongen har varit sådana att Tony Bloom kanske måste ändra på sina metoder för att undvika att laget slits sönder.
En annan detalj som Bloom kanske bör fundera på är att ge de Zerbi ett kontrakt med en saftig utköpsklausul, om han nu inte redan stoppat dit en »anti-Chelsea-klausul». Det känns väl som både Klopp och Potter har visst förtroendekapital kvar (men sådant kan ju ändras snabbt), så jag är mer orolig för att Tottenham eller Juventus knackar på. Men som alltid litar jag på att Bloom har saken under kontroll.
Så vem är favorit till att säljas till sommaren? Caicedo är medias val, medan Mac Allister märkligt nog inte alls nämnts där den här månaden. Men för mig står Kaoru Mitoma ut; om han fortsätter som han börjat kommer 50 miljoner pund bara att köpa hans skor, för att låna ett av Potters uttryck. Han besitter en snabbhet, en acceleration och en bollkontroll som bara en Messi i högform kan visa upp, så räkna med ett prima slagsmål mellan storklubbar om något år. Och om Ferguson fortsätter på den inslagna vägen, kommer fler multimiljonskor att vara aktuella för försäljning...
