bosjo summerar: Mars
Det är inte utan att man börjar bli lite bortskämd som brightonsupporter. I mars spelade A-laget fyra matcher, varav tre vanns och en blev oavgjord — och ändå känner man sig lite besviken att det inte blev fyra vinster. Aptiten ökar medan man äter, och fortsätter det i den här stilen kommer vi att rulla fram när säsongen går mot sitt slut.
Redan innan den första matchen den här månaden hände ett par märkliga, eller åtminstone ovanliga, saker. Roberto de Zerbi fick mycket riktigt en matchs avstängning från spelarbänken, och han kunde ses på hedersläktaren med fötterna i bekvämt högläge och med telefonen i högsta beredskap. Och till allmän överraskning valde han att bänka Sanchez för att i stället låta målet vaktas av Steele. RdZ har gjort allt för att tona ner vikten av det beslutet, men det är svårt att undvika misstanken att palacematchen kan ha något med saken att göra.
De tre PL-matcherna i månaden resulterade i en bekväm seger mot West Ham (4-0) och en lite nervig seger mot Crystal Palace (1-0) på hemmaplan, och en inte fullt lika övertygande oavgjord match (2-2) mot Leeds på Elland Road. West Ham är ju våra favoritmotståndare på senare år, och om man undantar två westhamska möjligheter på kort tid strax efter att Brighton gjort första målet så var det en mycket övertygande seger, som kanske till och med var något mål för liten. Men varken mot Leeds eller Palace var motståndarna utan möjligheter, och i synnerhet mot Crystal Palace fick Brighton utstå en kraftig press innan man gjorde mål på sin första chans; naturligtvis med hjälp av firma M & M — Mitoma ryckte ifrån två motståndare på mittfältet och skickade en millimeterexakt passning för Solly March att skicka in i bortre burgaveln. Men även den mest fanatiske palacesupporter måste hålla med om att Brighton var värda minst fyra poäng på de två matcherna lagen emellan, men det hade onekligen varit mer logiskt att Brighton vunnit på bortaplan och spelat oavgjort hemma. Även i bortamatchen mot Leeds skapade Brighton inte så många målchanser som vanligt, och släppte dessutom in två mål; i en match som kunde slutat hur som helst fick Brighton nöja sig med en pinne.
I helgens match i FA-Cupen lyckades man undvika alla fruktskalsrelaterade olyckor, och bärgade en säker seger med 5-0 mot Grimsby, som ju förra året inte ens tillhörde de fyra första divisionerna i England. Nästa månad blir det semifinal mot Manchester United på Wembley, och den är mycket efterlängtad på sydkusten; jag behöver väl inte påpeka att det är 40 år sedan Gordon Smith missade en gyllene chans att få Brightons klubbnamn inristat på FA-cups-bucklan, om det nu är så det fungerar.
Även i matchen mot Grimsby fick RdZ tillbringa matchen på läktaren efter att ha fått fyra gula kort under säsongen. Han skämtade att när han satt på läktaren hade laget vunnit med 4 respektive 5 mål mot noll, så det kanske vore bättre om han skaffade sig en säsongsbiljett... Under månaden har också Lallana och Solly March förlängt sina kontrakt, och nu väntar vi på Mitoma; och en rejäl utköpsklausul i de Zerbis kontrakt skulle inte sitta fel om Tottenham (eller Chelsea) kommer klampande.
Slutet av säsongen har alla möjligheter att bli epokgörande för klubben. 42 poäng är redan i hamn så kontraktet borde vara säkrat vad som än händer, och med 13 matcher kvar finns det alla möjligheter i världen att slå förra årets poängrekord (51 poäng). Vi slåss också om spel i Europa och är kvar i FA-cupen — men pessimist som jag är tror jag att Chelsea vaknar till liv i slutet av serien och förpassar oss till åttondeplatsen, samtidigt som United slår ut oss ur cupen. Men jag hoppas naturligtvis att jag har fel...
För damlagets del började mars med den överraskande nyheten att Jens Scheuer lämnade sin post som manager efter bara två månader; ett oväntat besked som tyder på att allt inte stod rätt till bakom kulisserna. Till dags dato har ingen ersättare annonserats, utan Amy Merricks har för andra gången den här säsongen tillfälligt fått ta över jobbet. De tre matcher som spelats i mars har resulterat i två knappa förluster mot starka lag, Chelsea och Manchester City, och en vinst i FA-cupen mot Birmingham, som spelar i andradivisionen. Semifinalen har just lottats, och det blev minsann Manchester United där också. Tabelläget är dock fortfarande kritiskt, och vill det sig illa kan den sista matchen för säsongen avgöra om de hänger kvar eller ej — den spelas nämligen mot Leicester, det enda lag som Brighton har efter sig i tabellen för ögonblicket. Men det ska spelas en hel del matcher innan dess.
U21-laget har tagit två segrar i PL2 så här långt i mars, och har därmed trampat upp på lite säkrare mark inför slutspurten. Däremot förlorade man med uddamålet mot Valencias U21-lag, så det internationella äventyret är slut för den här gången.
Så till den rutinmässiga kollen av vilka spelare som kan komma att säljas för fantasibelopp under sommaren. Fortfarande är det trion Mac Allister, Caicedo och Mitoma som slaskpressen tävlar om att sälja till »de sex stora plus Newcastle», men på senare tid har namnet Evan Ferguson dykt upp allt oftare, så han får bli månadens hetaste tips. Glenn Murray försökte under matchen mot Grimsby förklara att Ferguson var »rubbish» och att ingen var intresserad av att köpa honom, men den enkla finten var det väl knappast någon som gick på.
