bosjo summerar: Mars
»Mars, mars måne, din dumma fåne, jag kan lura dig till Skåne» hette det i min ungdom när man ville lura någon och inte hade tålamod att vänta till första april. Det är inte utan att det känns som man blivit lurad på något, även om jag inte hamnat på sydligare breddgrader.
Det europeiska äventyret tog slut redan efter en halvlek i Rom, om man är normalt realistisk, och tog definitivt slut efter två, om man inte tror på tomtar, troll och fotbollsgudar. 2-0 i fel kroppsända hade då utökats till 4-0, och alla insåg att det skulle bli omöjligt att vända på matchen hemma i Falmer. Laget gjorde dock ett tappert försök, och vann med 1-0, med bud på mer.
Om man undantar de tre första halvlekarna i gruppspelet, och bortamatchen mot Roma, så har europaspelet varit fullt godkänt. Jag är säker på att laget fått nyttiga erfarenheter att ta med sig till nästa europaturné, om det blir någon; mer om det lite senare.
Läktarmatchen vann dock Brighton på knockout. När Roma-klacken visade upp förolämpande plakat med text som »The queen gave bl...» [artikelförfattarens censur], svarade brightonklacken med plakat som sa, på italienska, »Totti älskar pizza med ananas på». Take that, Roma fans...!
Även i PL var mars ingen höjdarmånad. En storförlust, borta, mot Fulham, och ytterligare en bortaförlust, mot Liverpool, samt däremellan en hemmamatch mot Nottingham, där vi visserligen vann med 1-0, men spelet inte fungerade särskilt bra. Vi befinner oss nu på nionde plats, men det finns gott om lag både närmast över och under oss, så de sista matcherna blir avgörande för våra möjligheter att knipa en plats i Europa även nästa år. Om jag förstått snacket rätt är sannolikheten stor att England får en extraplats i Champion's League nästa säsong, och det skulle i så fall betyda att åttonde-platsen skulle kunna räcka. Med en bra spurt skulle det faktiskt kunna gå.
Men ni får ursäkta — det känns lite som om säsongen fått en pyspunka, och jag var på vippen att börja sammanfatta säsongen redan nu. Det skulle dock bli en ganska dyster läsning, så jag hoppas jag kan återkomma i maj med lite mer positiva tongångar.
Damlaget
För damerna blev det en lite annan avslutning på det där talesättet som säger »borta bra, men hemma...»; hemma, dvs i Crawley, blev det först respass ur FA-cupen med klara siffror, och sedan en förlust i ligan med nästan lika klara siffror. Båda förlusterna kom för övrigt mot Manchester-lag, United respektive City.
Bortamatcherna inleddes med den nervösa matchen mot bottenlaget Bristol City, som dock vanns med siffrorna 7-3 sedan laget petat in tre mål i slutminuterna. Nervositeten såg ut att ha lagt sig när Brighton tog ledningen med 4-1 i mitten av andra halvlek, men två snabba reduceringar och ett bristol-bombardemang i slutet av matchen gjorde att lugnet inte återkom förrän Brighton lyckats återställa sin stora ledning.
De två övriga ligamatcherna på bortaplan i mars inbringade fyra poäng, tre mot Leicester och en mot West Ham. Eftersom det bara återstår fyra matcher i serien, och avståndet ner till Bristol City på sistaplatsen, den enda nedflyttningsplatsen, är just 12 poäng, så kan man nog slå fast att man kan förbereda sig på ytterligare en säsong i WSL. Intresset riktar sig väl mer kring vem som får uppdraget att ta laget vidare upp mot de topplaceringar som styrelsen hoppas på. Mikey Harris, som kallades in från ungdomslagen då Melissa Phillips fick foten, har gjort ett, vad det verkar här vid datorn i Sverige, ganska gediget arbete med damerna, och hoppas säkert få en chans att fortsätta arbetet. Det borde väl komma ett besked inom de närmaste månaderna. Tills vidare kan ju den intresserade bekanta sig med vad BBC skrev om honom för någon vecka sedan.
U21-laget
U21-orna har, som jag påpekade förra månaden, bara lite serielunk kvar innan man förhoppningsvis kvalificerar sig för slutspel även i PL2. Månadens resultat, en vinst (mot West Brom), en förlust (mot West Ham) och en oavgjord (mot Sunderland) har inte inneburit några stora omkastningar i tabellen; man innehar för tillfället en åttondeplats, och med tre matcher kvar av grundserien ser det ut som man kommer att bärga en slutspelsplats.
Slutord
Inga nyheter om Ferguson eller Mitoma. Pedro är forfarande i behandlingsrummet. Adingra är väl den enda som pressen nämnt med något intresse. Det är tyst till och med om de Zerbi, även om det kanske börjar om nu, när Alonso tycks bli kvar i Tyskland. Vi kanske får klara oss utan jätteförsäljningar i år? För lagets skulle är det naturligtvis bra; hur det är för ekonomin vete katten. Men som vanligt litar jag på att Tony Bloom sitter med trumf på hand, om det nu är tillåtet i poker...
