Brighton - Charlton 1-1
Äntligen match i den engelska kaosvintern, och Seagulls knep en pinne i vad som beskrivs som en hjältemodig insats av ett Brighton decimerat till tio man nästan hela matchen. Laget går nu ur 2010 fortfarande i serieledning.
Det såg ut som att det kunde bli inställt igen igår kväll på Withdean, men domare Darren Deadman godkände planen och Brighton fick spela sin första match sen den elfte december. Poyet kunde också mönstra sitt bästa lag - bortsett från långtidsskadade Lualua och Navarro.
8 400 åskådare med förmodad fotbollsabstinens fick se en dramatisk inledning på kvällen. Toppkonkurrenterna Charlton, bara fyra poäng bakom Brighton i tabellen, fick en drömstart och straff efter endast tre minuter! Johnnie Jackson gjorde inget misstag, och Addicks måste ha känt sig ännu mer positiva när domaren valde att visa ut hemmalagets Marcos Painter fem minuter senare, förvisso efter en hård tackling (som den assisterande domaren, närmare situationen, inte ens flaggade för), men enligt rapporterna knappast förtjänt av ett rött direkt.
Albion kämpade dock på, och det fanns rätt gott om chanser åt båda håll, bland annat hade hemmalagets nye zeeländare Chris Wood en nick som tippades över ribban. Charlton hade också tillfällen att utöka ledningen, men det var Brighton som kvitterade strax före halvtidsvilan genom Glenn Murray som styrde in en förlupen boll efter en frispark.
Målet inspirerade Seagulls, och att man var en man mindre påverkade inte en inspirerad period där anfallarna Wood/Murray skapade stor oro i Charlton's bakre led. Mot slutet av matchen tröttnade man dock, och Londonlaget tog över mer och mer i kraft av det numerära överläget, utan att knipa ett ledningsmål. Som sagt, enligt rapporterna en hjältemodig insats i försvarsspelet och framför allt mittbacksparet Greer/El-Abd stoppade Charlton.
Brighton går till årsskiftet ännu i serieledning, fyra poäng före Sheffield W och Charlton. Det har varit en på de stora hela fantastisk första halva av säsongen, och kan man hitta tillbaka till det storspel som präglade framför allt september och oktober månad, kan det här räcka långt framåt vårkanten. Det finns dock farhågor, till exempel har man inte råd med den dipp i formkurvan som präglat november och till viss del december, och man måste finna sätt att spela den offensiva fotbollen som inte hänger på den individuella briljansen hos såna som Bennett och nu skadade Lualua. Förvärvet av Chris Wood är mycket positivt för anfallsspelet, och försvarsspelet har under långa perioder varit helt strålande - ytterbackarna Painter och Calderon har spelat i princip varenda minut och varit enorma både framåt och bakåt. På mitten har gamle Kishishev varit enastående i sin defensiva roll, och även Dicker har fått ett stort förtroende av Poyet. Kan vi få lite fart på Matt Sparrow och lite mer jämnhet och precision hos anfallarna Murray och Barnes, bådar det gott...
Gott nytt år säger jag till alla Brightonfans och även till alla hjältemodiga supportrar av engelsk League One. Väl mött 2011, som lovar bli ett minnesvärt år för fotbollen i Sussex. Ny arena och vem vet, kanske Championship fotboll...
