Danny Welbeck - pojken, Bernabeu, klanten, bortglömd och återkomsten till Old Trafford
Manchester Uniteds förlorade son numer hyllad guldmås.
Vi lever i en tid av fotbollsspelare som köper och rånas på klockor för 800 000 svenska kronor, av Haalands som köper privatjets för miljoners miljoner, som skriver kontrakt som skulle ha varit otänkbara för bara tio år sedan avsedda att ge superstjärnorna precis all tänkbar makt.
Detta virrvarr av sociala medier och synlighet känns, även för någon som vuxit upp och sett denna utveckling ta fart på riktigt, fullkomligt svindlande.
Det finns de positiva aspekter som är Marcus Rashford som (som före detta barn uppvuxen i fattigdom) räddar skollunchen åt Englands barn, eller Harry Kane som tydligt tar avstånd från engelska fans rasism med orden "If you behave in a racist manner you are not a supporter of England and we do not want you."
Ord och aktion, utan pardon.
Att Englands två superstjärnor går i frontlinjen kring frågor politiker duckar gör världen lite modigare och vettigare, visst tröttnar vi väl på superstjärnornas egoism och prålighet, men att genom sin fotboll ha hamnat i en position att faktiskt påverka sitt lilla hörn av världen är ett ansvar ett flertal Marcus och Harrys runtom i världen ju som tur är ibland tar.
Mitt i allt svart, vitt och alla superlativ till höger och vänster finns den vardagliga engelska fotbollen - den som trummar på och gör att fotboll blir avkopplande och som nåt att se fram emot. Vi människor är inga moraliska dygdemönster satta på denna jord för att demonstrera vårt inre precis hela tiden, vi är varelser som skapat engelsk fotboll (och i dess kölvatten även all annan fotboll) och på helgerna bänkar vi oss för att vi vill se denna fotboll.
Jag behöver varken en tröttsam Erling Braut Haaland som verkar totalt oförmögen att förstå annat än unisont hyllande, inte en Paolo Di Canio vars föredragna politiska ideologi är fascism - nej, jag behöver Danny Welbeck.
Jag vet inte vad Danny Welbeck röstar på, vilka hans hjärtefrågor är, vilka offentliga personer han kan tänkas fraternisera med. Huruvida Danny är gift, har en fru som är team Colleen Rooney eller team Rebekah Vardy; jag vet bara att Danny är vad jag sett Welbeck vara sedan Manchester United lånade ut honom till Sunderland 2010 för att parhästa Sydafrika VM-succén Asamoah Gyan - den som springer, inte är teknisk, men fullt duglig och ibland riktigt bra. Alltid genuin, ganska hjärtlig och bara fotboll. Han är emot exempelvis rasism och andra dumheter bara genom att vara Danny Welbeck.
I tolv år har Premier League varit Danny Welbecks liga, och under denna tid har han gått från att kallas hem av Sir Alex inför säsongen 2011/2012, göra 1-0 mot Arsenal i den match som under september blev 8-2 och vändningen för den där och då tanige spanjoren David de Gea som efter en tanig start gick till lovande genom straffräddningen mot van Persie, innan explosionen kom tre år senare (den som sett honom enbart under de senaste, ptja, fem åren kommer så klart inte ha samma bild, men herregud vilket monster det där var).
Manchester United-karriären började dock långt tidigare för Welbeck. Som 11-åring klev han över till akademin från Fletcher Moss Rangers (??), två år senare kom genombrottet då han 13 år gammal fick chansen bredvid Ruud van Nistelrooy.
Det var också där, i den soliga förmiddagssolen på Carrington, som några av historiens farligaste ord skulle yttras.
I likhet med conquistadoren Hernan Cortés fråga till inka-befolkningen om huruvida deras folk hade mycket guld i sin huvudstad, yttrade Ruud efter Dannys misslyckade helikopter-snurr följande: "It's okay, first time, do it again. Ye, see that is important eh. Things can go wrong, because you are not going to be perfect the whole game, you are going to make mistakes. But you don't care, that's the main thing. The moment you make a mistake it is over, you go for the next one. You never stop doing it."
Året var 2003. År 2022 anser folk som följt hans karriär att tekniskt skicklige Anthony Martial gör det Danny Welbeck drömt om att göra under hela sin karriär, men om Danny Welbeck haft Anthony Martials arbetsförmåga på plan hade Danny Welbeck varit en League One-spelare.
Welbecks laglojalitet och bestämdhet har tagit honom dit han är idag. 2013, under Fergies sista vår, petade Danny Wayne Rooney i det första mötet mot Real Madrid, borta på Bernabeu. Danny tackade för förtroendet genom att göra 1-0 innan Ronaldos monsternick till kvittering.
Fergie såg något som var ett bidrag till laget bortom gjorda mål, assist eller flyt i spelet och hade Welbz fötts fem år tidigare tror jag att han haft en naturlig del i det som då var Europas vinstmaskin.
Som det blev lämnade Fergie som bekant över tyglarna till David Moyes, och Welbeck blev ett av offren för den säsongen. Sommaren 2014 bar flyttlasset av till Arsenal, ett Brasilien-VM som slutade i fullständig besvikelse var fortsättningen på det "mardrömsår" Danny kallat det efter att ha flyttats från anfallet ut till kanten, som gjorde att det behövdes något nytt.
Arsenal blev nånting halvdant och alldeles magiskt.
Cuptriumfen på Old Trafford där Welbeck satte spiken i kistan med sitt 2-0 under vintern 2015 blev en av två höjdpunkter (den andra, segermålet mot Leicester på alla hjärtans dag under Leicesters ligavinstår 2016, toppade förmodligen listan).
Däremellan hann han med att missa bollen mot Spurs (vilket ställde honom själv och Spurs, till en oväntad assist till Alexis Sanchez) missa bollen mot Chelsea (vilket ställde honom själv och Chelsea, till en väntad assist till Lacazette) missa bollen vid öppet mål (för att sedan hoppa undan då Bellerin (?) slängde sig fram som en räddande ängel), missa bollen återigen mot Spurs för att lura alla på plan. Videon där han breakdancar mot Watford istället för att ta emot bollen hittar jag till min oändliga besvikelse dock inte.
Jag var hänförd över hur världens sämsta fotbollsspelare ändå var ganska bra.
Efter fem år av mediokra resultat och magi lämnade den nu 29-åriga Welbeck för Watford och passerade snart från gemene mans radar, bortglömd av både sång och visa.
Ett år senare var kontraktet brutet och 30-åringen ansågs passé. Brighton & Hove Albion dök dock upp i bllden, den nyss tillsatte Graham Potter har som bekant kännedomen om att allt guld inte glittrar och Östersundsmodellen tillämpades nere på sydkusten. Med oljiga vingar och en trutnäbb som höll truten vaggade Danny in på kontoret som är Falmer Stadium, någonstans knäpptes kanske en kamera för att uppmärksamma ögonblicket men det kan lika gärna ha varit en engelsk-kanalsk skräpburk som kom skräpandes över parkeringen.
"Han såg ut som primetime Danny Welbeck från Bernabeu anno 2013".
Orden är Rio Ferdinands, han som var en av två mittbackar den där dagen för nio år sedan, om Danny Welbeck efter Brightons 1-2 vinst på Old Trafford i respektive lags Premier League-premiär. Manchester United som jagat Vardy, Marko Arnautovic och någon Antony från Ajax gjorde ett misstag som inte hämtade hem sin sedan 8 år förlorade son i somras ansåg Rio.
Rodrigo Moreno har gjort 4 mål för Leeds, Danny Welbeck har gjort två assist för Brighton. Vem som är Premier Leagues just nu hetaste spelare, sett till respektive lags säsongsinledning och det överraskande i deras 7 av 9 poäng så här långt, borde kanske kännas avgjort men efter att ha sett alla dessa sex matcher är mitt svar: Danny Welbeck.
Danny Welbeck kommer aldrig vara Erling Braut Haaland eller Darwin Nuñez, han har aldrig varit det. Han är en tolv år gammal bekantskap för Premier League-publiken, med sitt ännu pojkaktiga leende är detta en vanlig kille i en ovanlig värld. Vi som ser Premier League får bedöma, skratta och nicka gillande åt det Danny Welbeck styr med.
Det är ibland knapp styvfart, ofta icke-fungerande styrmedel, men då bollen och benen far iväg åt alla riktningar vet jag om att Danny Welbeck i dessa Saudiägande, sports-washing och riskkapitalist-ägande tider stakar ut en riktning jag kommer följa troget.
"Det spelar ingen roll om det inte går, försök igen tills det går."
Liftarens guide till Galaxen anser att svaret på Allt är 42. Själv anser jag det vara Brighton mot Leeds imorgon, den 27/8, med en Danny Welbeck som ännu inte låtit kunnandet prioriteras framför försökandet.
