Burnley vinner stort mot Charlton, men mer krävs
Stor vinst mot Charlton höjer julstämningen i klubben efter knakig period
Innan matchen mot Charlton hade Burnley endast samlat in fyra poäng från de sex senaste matcherna, dålig utdelning för ett lag som aspirerar att nå höga höjder denna säsong. Tack vare lagets fina vinster innan formsvackan ligger dock Burnley på en stadig femte plats med poänggap både upp och ner. Det största problemet vi haft under perioden har varit att göra mål, Andre Gray som tidigare i säsongen gjort många mål fick ingen bra understöd och lagets spel har ofta varit rent ut sagt bedrövligt.
Efter imponerande hemmasegrar mot Huddersfield, Bolton och Fulham där Gray nätade totalt sex gånger spelade Clarets ut ett mållöst kryss mot Wolves, i en match där motståndarlaget hotade mest. Sedan väntade ett möte mot då obesegrade Brighton som kan komma att bli en av våra största rivaler till uppflyttning. Inom de första fem minuterna hann Brighton ta ledningen och Burnley kvittera med ett mål från Gray på straff. Det kändes som båda lagen tappade energin efter den intensiva början och resten av matchen spelades med ett relativt lågt tempo. Inget av lagen förtjänade egentligen att vinna, trots det borde Scott Arfield gjort bättre med en chans i slutet av matchen som kunde sett oss avgöra.
Nästa match spelades i Wales borta mot Cardiff som var det bättre laget under hela matchen, något som de visade när de i 85 minuten fortfarande hade en 2-0 ledning. En heroisk comeback ledde dock till ännu ett kryss, Hennings reducerade ledningen med hans första mål för klubben och sedan kvitterade vi genom ett självmål i slutminuterna. Matchen kunde ha sett annorlunda ut när i första halvleken en av Cardiffs spelare blockerade ett skott på mållinjen med handen som bör ha resulterat i rött kort och straff. Vårt dåliga spel samt domaren straffade även oss i derby matchen mot Preston, där vi stundtals spelade bra men vi var tyvärr inte tillräckligt kliniska och två Preston mål i andra halvlek avgjorde matchen. Att domaren inte gav ett andra gult kort till Vermilj var dock skamligt och slutresultatet kunde definitivt sett annorlunda ut med lite tur.
Ännu ett mållöst kryss väntade i nästa match, denna gång mot QPR som precis anställt en ny manager i form av Jimmy Floyd Hasselbaink. Det fanns inte mycket som var värt att notera, ett välförtjänt kryss för båda lagen. Förra årets playoff finalister Middlesborough var näst på tur, innan matchen skedde ett antal förändringar, Sam Vokes byttes ut för Dean Marney som startade sin första match sedan knäskada och detta ledde till att Burnley ställde upp i en annorlunda 4-5-1 uppställning. Det var märkbart att Clarets spelade för krysset och det var ingen händelserik match direkt. Vårt defensiva tankesätt straffade sig i slutändan och ett mål från Nsue avgjorde matchen.
Det var nu sex matcher utan vinst och tre matcher i rad utan mål, hemma mot Charlton krävdes definitivt en reaktion från spelarna. Matchen började nervigt och det var ofta Charlton som diktera spelet, trots det lyckades Scott Arfield skjuta in hans andra mål för säsongen, något som lämnade Burnely i ledning inför halvlek. Andra halvlek var en märkbar förbättring och Matt Lowton, en av sommarens nyförvärv, var en av de som imponerade mest. Först nätade Arfield sitt andra mål för matchen och sedan gav Gray och Vokes en hjälpande hand för att finslipa slutsifforna till 4-0, Burnleys största ligavinst under Sean Dyche.
Skönt för grabbarna att äntligen få en seger och förhoppningsvis är detta starten på en bra svit. Nu när Marney är tillbaka tror jag verkligen på oss som ett lag och om han tillsammans med resten av laget kan prestera tror jag på våra chanser till uppflyttning. Vi har i många matcher saknat den direkta delen i vårt spel, en del som Gray, en av våra tveklöst bästa spelare, bygger sitt spel på. Det är dock något Marney har ändrat på och det hoppas jag hjälper Gray och andra lagkamrater att öka vår totala målskörd. Lowton var en annan spelare som imponerade i lördags och det var mycket spel på just hans sida, där det mesta hände. Nu ser vi fram emot borta matchen mot Hull, ett av lagen som flyttades ner tillsammans med oss från Premier League och som just nu ligger på en fjärde plats, tre poäng framför Burnley. Vi presterar ofta bra mot just Hull och detta var det enda lag som vi tog full pott mot förra året. Jag tror och hoppas på en 1-0 vinst med Arfield som målgörare.
