Mönchengladbach - Augsburg
3 - 2

Burnley vann över rivalerna Blackburn

Burnley tog över topplatsen i Championship igen efter derby vinst

Efter förra matchens fantastiska vändning mot Bolton var det nu dags att möta Blackburn, en ännu större Lanchashirerival. Det blev en ändring innan matchen, Michael Keane gick in i startelvan istället för James Tarkowski som ersatt Keane bra de senaste matcherna. Blackburn hade i veckan hjälpt Burnley då de besegrade Middlesbrough som även de kämpar för uppflyttning. Tidigare under säsongen slutade detta möte 1-0 till Burnley borta på Ewood Park, en vinst här skulle vara den tredje raka mot rivalerna, dock hade Burnley inte vunnit på hemmaplan mot Blackburn sedan 1978.

I ett nästan fullsatt Turf Moor började matchen med ett högt tempo där båda lagen var hungriga att vinna. Målvakten Jason Steele tvingades till en enkel räddning när George Boyd nickade mot mål i början av matchen. Boyd var inblandad igen i 15:e minuten när The Clarets fick en straff efter att Boyd kapades av den klumpiga Shane Duffy. Championships ledande målgörare Andre Gray blev den som fick chansen att göra mål, något han även gjorde när han skickade in bollen i mitten av målet.

Burnley fick trots målet inte riktigt något grepp om matchen och det var istället Blackburn som började pressa mer. Vi fick Tom Heaton att tacka två gånger om i första halvlek, först gjorde han en högklassig räddning från Elliott Bennetts skott och inte långt senare visade han på bra reflexer när han räddade ett skott som ändrat riktning efter en touch på Ben Mee.

Halvleken slutade med protester från Blackburn spelare som ville ha en straff tilldelad när Hope Akpan föll lätt efter lite tryck från Michael Keane, erfarne domaren Mike Jones gjorde enligt mig rätt och viftade bort situationen. Att vara i ledningen efter första halvlek kunde man ändå vara relativt nöjd med, även fast lagets insatser inte riktigt varit på topp.

I andra halvlek blev det mer av samma och Blackburn fortsatte att trycka efter en kvittering. Det var dock istället Burnley som var nära att utöka ledningen när inbytte Fredrik Ulvestad spelade in Gray i boxen, men anfallarens tama avslut plockades lätt upp av Steele.

Inte mycket mer hände under halvleken trots Blackburns försök, Heaton hade inte mycket att göra och det handlade mest om att vara vaken på de höjdbollar som ibland hotade.

När slutsignalen ljöd exploderade Turf Moor i glädje efter att man klarat att vinna säsongens båda matcher mot Burnleys största rivaler. Fansen kunde även känna sig nöjda med att man återtagit topplatsen, något man till viss del hade Blackburn att tacka för.

Jag måste erkänna att jag var smått orolig inför matchen då det aldrig är lätt med derby matcher, men vi klarade att ta tre poäng! Det är nu fyra vinster på raken, mycket tack vare vår defensiv som återigen var stabila och som även höll nollan. Det är inte särskilt långt kvar på säsongen och jag hoppas verkligen att vi kan nå Premier League igen! Nästa match är imorgon borta mot Fulham, ett lag vi vanligtvis har svårt för. Trots det tror jag på Burnley, vi vinner 1-3 (Gray, Boyd, Vokes).

Matchfakta och uppställningar:

Burnley: Heaton, Ward, Mee, Keane, Lowton, Arfield, Jones (Ulvestad 60), Barton, Boyd,
Vokes, Gray (Hennings 75).

Icke använda avbytare: Robinson, Darikwa, Tarkowski, Kightly, Taylor.

Gula kort: Lowton 63’, Ulvestad 90’

Blackburn: Steele, Marshall, Duffy, Hanley (c), Spurr, Lenihan, Grimes (Watt 63), Akpan (Brown 85), J. Gomez, Bennett, Graham.

Icke använda avbytare: Raya, Henley, Ward, Conway, Jackson.

Gula kort: Gomez 13’, Lenihan 52’, Bennett 90’, Watt 90’

Domare: M Jones

Åskådare: 20,478 (2,409)