Burnley - Basaksehir1 - 0
Burnleys ”European Tour” forsätter
Det blev ännu en historisk natt på Turf Moor när Cork avgjorde i förlängningen mot Istanbul för att säkra avancemang till Play-off rundan i Europa League.
Historiska nätter på Turf Moor har man blivit van vid efter fem succéartade under Sean Dyche. Europeisk fotboll är dock en vara som vi än så länge inte fått uppleva under Dyche. Inte förrän nu.
Det var med skräckblandad förtjusning jag begav mig till matchen i torsdags, att få se sitt lag spela i Europa är inte något alla har turen att göra och efter 0-0 i första matchen mot Istanbul kunde detta mycket väl bli den sista Europamatchen på länge. Känslan verkade vara samma hos de flesta Burnleyfans och när startelvan presenterades inför matchen märktes en uppenbar frustration. Sex ändringar från 0-0 matchen mot Southampton, nyförvärvet Ben Gibson skulle debutera, ytterbacken Charlie Taylor skulle prövas som yttermittfältare och Jack Cork satt på bänken. Brist på ambition tyckte vissa, men jag valde att lägga mitt förtroende i att Dyche tagit ut ett lag som kunde vinna.
Trots frustrationen hos vissa var stämningen på topp när domaren blåste igång matchen, åtminstone bland hemmasupportrarna. Istanbuls support bestod av 6 stycken i bortasektionen (bland annat Evertons Cenk Tosun) och ett par utspridda lokala Turkiska supportrar i hemmasektionen. Rösterna från dessa gick inte att höra.
Atmosfären verkade lyfta ett Burnley som började matchen på topp. Den första chansen uppenbarade sig snart när Ashley Barnes vann bollen från en lätt fallande Istanbul försvarare, Barnes rusade in i straffområdet från högerkanten och försökte forcera in bollen vid målvaktens närmsta stolpe, precisionen var dock inte där och bollen träffade sidonätet. En chans som Barnes förra säsongen lagt innanför stolparna.
Burnley fortsatte med sin höga press, vilket ledde till två bolltapp från Istanbul. Först hamnade bollen hos Phil Bardsley som riktade ett skott mot mål utanför straffområdet, men målvakten gjorde en fin räddning. Ett ytterligare bolltapp gav Aaron Lennon chansen att testa sitt långskott, han dribblade istället förbi tre försvarare och skapade sig en chans i straffområdet, målvaktens fotparad höll ute Lennons vassa avslut.
Tre missade chanser och en storspelande målvakt, kanske var detta inte våran dag? Nervositeten spred sig bland supportrarna och med det blev Turf Moor allt tystare. Med 15 minuter kvar av första halvlek tog Istanbul övertaget och började passa runt bollen med skärpa. Den forna Newcastle-spelaren Emre agerade dirigent i mittfältet och Burnleys spelare blev alltmer tillbakapressade. Flera farliga chanser följde och yttern Visca kunde ha haft ett hattrick innan halvtidsvilan. Försvaret och hemmadebutanten Joe Hart stod dock stadiga, domaren blåste för halvtidsvila och en kollektiv suck av lättnad ljöd från läktaren. Känslan var dock att Istanbul närmade sig ett viktigt bortamål som kunde innebära slutet för Burnleys äventyr i Europa.
Det blev inom kort dags för andra halvlek och folk på läktarna började förstå att det skulle behöva en tolfte man för att vinna denna match, 15 minuter av ständigt sjungande följde, tillsammans med ett fritt nickläge för Barnes. Anfallaren missade återigen mål och Burnley verkade inte ha precisionen för att straffa Istanbul.
Återigen fick bortalaget övertaget, denna gång hade de dock mindre lycka mot ett Burnleylag som försvarade med stort hjärta. Den gamla Premier League figuren Emanuel Adebayor byttes in för Istanbul som var i jakt efter en spelare som skulle göra skillnaden i detta jämna möte. Det var dock inte han som hade de farligaste chanserna för besökarna, Visca var istället den centrala pjäsen och återigen tvingade man fram fina räddningar från den pånyttföda Hart.
Matchens tempo började så småningom dala, tre matcher på en vecka för båda lagen började ge sin verkan. Det var tydligt att det skulle krävas en bit extra kvalitet för att avgöra denna match, om inte skulle lotteriet som är straffar vara ett faktum.
Det som följde var tack och lov det förstnämnda, efter ett händelsefattigt slut på andra halvlek följde förlängning. Dessförinnan hade Jack Cork byts in, något som skulle visa sig vara ett inspirerat byte av Dyche.
Det var i den 97:e minuten som matchen avgjordes. En fin passningssekvens på högerkanten resulterade i att Hendrick fick bollen felvänd i straffområdet, istället för att försöka med något spektakulärt lämnade han den uppgiften till Cork genom en kort bakåtpass till den framspringande mittfältaren. Cork placerade lugnt in den i det högra krysset och Turf Moor exploderade.
Ramsor som ”Who are ya” och “you’re not singing anymore” sjöngs till den icke existerande turkiska supporten. Men än var matchen inte över, ett mål från Istanbul skulle innebära att Burnley åkte ut och snart ersattes jublet med nervositet.
Burnley fortsatte dock sin fina insats i försvar och höll ut hela vägen, trots att Hart behövde ingripa med en fantastisk räddning i slutminuten. Det här var kanske inte en match för den neutrala åskådaren, men för de som följt Burnley i vått och torrt betydde detta mycket.
Nu väntar Olympiakos i nästa runda, en match som utan tvekan kommer bli svår. Men med Burnleys mannar vet man alltid att de kommer ge 110% och då finns det alltid en chans.
Ett som är säkert är att Burnley under Dyche kommer fortsätta skapa historia, sejouren i Europa är bara en liten del i varför man är ”Proud to be a Claret”.
UTC!
