Burton Albion - Charlton
4 - 2

Burton Albion - Charlton 4-2

Säsongens hittills sämsta insats slutade med en 4-2 förlust mot Burton.

Bottennapp, lågvattenmärke, ovärdigt. Ja, vilken av dessa rubriker man väljer för att beskriva gårdagens kväll i Burton upon Trent, spelar egentligen ingen roll. Spelarna i Charlton var inte i närheten att komma upp i sin standardnivå och det slutade med att man, bokstavligen, skänkte bort tre poäng till Burton Albion.

Lee Bowyer genomförde inga större rockader i startelvan. Backlinjen från i lördags var intakt, Albie Morgan roterades till bänken till fördel för Alex Gilbey, och Paul Smyth startade på bekostnad av Conor Washington. Chuks Aneke fick på nytt inleda en match på bänken, något Lee Bowyer motiverade med att Anekes problematiska skadehistorik tvingar dem till att vara försiktiga med honom. Bowyer sa att Aneke för tillfället inte är redo för att spela varje match och hänvisade till det tuffa spelschemat som varit och nu väntar.

Charlton: Amos; Matthews, Gunter, Pratley (C), Maatsen; Watson, Gilbey (Williams 75), Shinnie, Maddison (Washington 58); Smyth (Morgan 58), Bogle (Aneke 34)
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Pearce, Oshilaja.

Burton Albion: O’Hara, Brayford (C), Daniel, Edwards, Bostwick, Quinn, Powell (Fox 89), Akins, Vernam (Gallacher 84), Gillingan, Hughes
Ej använda avbytare: Garratt, Wallace, Lawless, O’Toole, Ennis

Första halvlek
Ibland kan man tidigt se att någonting inte står rätt till. Det går kanske inte att direkt avgöra hur det hela kommer sluta, men man får en föraning som sedan besannas. Ungefär den känslan infann sig när matchen inleddes på Pirelli Stadium. Charlton uppträdde slarvigt i sina aktioner och visade på dålig koncentration i passningsspelet. Felbeslut på felbeslut togs, och detta utkristalliserade sig bäst när Burton tog ledningen. Chris Gunter skulle slå en normal sidlesspass, till mittbackskollegan Darren Pratley och det räckte bara att bollen lämnat foten så förstod man vad som skulle ske. Passningen gick rakt i gapet på Lucas Akins som kom i ett friläge. Ben Amos kom ut bra och räddade sånär skottet, men Akins tråcklade med sig bollen och rullade in 1-0 (9) i tom målbur. Föraningarna besannades både spel- och resultatmässigt.

Charlton tog sig heller inte samman efter det individuella misstaget. Spelet fortsatte hacka, och Burton hade fått hopp i den lilla segervittring man etablerat innan matchstart. I 15:e minuten hade Charlton visserligen ett fint anfall. Bollen gick som på ett snöre från Alex Gilbey till Ian Maatsen till Omar Bogle, som avlossade ett skott. Skottet styrdes och fick en lobbliknande bollbana, vilket tvingade Kieran O´Hara till en bra räddning, när han tippade bollen över ribban. I övrigt var positiva prestationer sällsynta. Lee Bowyer ordade troligtvis ett och annat barnförbjudet ord över insatsen från bänken. Han var i alla fall inte sen med att göra förändringar, utan redan i minut 34 ersattes Omar Bogle mot Chuks Aneke. En av Bowyer redan erkänd rak, taktisk förändring.
Skulle då en så enkel förändring som ett simpelt byte få ordning på grabbarna? – Nä. I 39:e sattes Ben Amos under press, och vår annars så stabila målvakt valde att ta en touch för mycket. Amos skickade iväg en strumprullare i panik rakt i mitten, och rakt på Joe Powell som fick friläge och chippade retfullt in 2–0 bakom Amos. Vad var det egentligen frågan om?

Som tur väl var hann inte chocken från 2-0-målet utveckla sig till ilska, för bara två minuter senare lyckades ändå Charlton producera en reducering. Laget vaskade fram en hörna efter ett skott från Marcus Maddison, som styrts tätt utanför O´Haras vänstra stolpe. Hörnan nådde Gilbey som nickade till Gunter, som nickade till Watson, som nickade till Smyth, som nickade på mål. En försvarare stod i vägen för nicken, men Smyth tog hand om sin egen retur och tryckte in 2-1 (41).

Äntligen slut på den första halvleken.

Andra halvlek
Charlton hade på eget bevåg satt sig i en svår sits inför andra halvlek, men hade trots allt också sett till att det kunde bli match igen efter Smyths reducering. Med största sannolikhet vädrade Lee Bowyer en och annan åsikt i paus, men han gjorde inga förändringar. Något vind i seglen tog dessvärre inte fart när halvleken sparkades igång, utan Burton utökade sin ledning ytterligare. Maatsen slog en svag passning hemåt, med konsekvensen att hemmalaget tilldelades en hörna. Den fasta situationen bjöd på en kort variant, där Charltons försvarare lurades ut från sitt zonförsvar och när väl inlägget kom, stod Sam Hughes fri. Amos klarade Hughes nickavslut, men Hughes förvaltade även han sin egen retur och 3-1 (53) var ett faktum.

Detta var signalen för att nya förändringar skulle genomföras. En underkänd Maddison byttes ut mot Conor Washington, och en godkänd Paul Smyth ersattes av Albie Morgan. Inhopparna hade fart i benen och kreativa anfall utspelade sig omgående, med Morgan, Aneke, Washington och Gilbey involverade. Både Gilbey och Morgan hade avslut som visade på förbättringar, och så länge laget höll bollen på backen såg det bättre ut. I ett underläge blir det dock lätt att man hellre letar det längre alternativet, där Aneke blir given utgångspunkt. Han var också ständigt hårt uppvaktad av två försvarare.

Halva halvleken hade gått, och Charlton hade sin bästa period i matchen. En för dagen bra Gilbey, frispelade snyggt Washington som sköt ur dålig vinkel. Washington vann tillbaka sin retur från målvaktens räddning, och spelade ut till Morgan som slog ett inlägg mot Aneke. Forwarden bjöd på en fantastisk individuell prestation, när han felvänd mot mål bröstade bollen till sig själv och avslutade med en cykelspark! 3-2 (67), Anekes fjärde mål och säsongens snyggaste hittills. Det återstod nu 20 minuter av matchen, och Charlton skulle gå för en kvittering.

Denna anstormning för kvittering fick dock bara äga rum i 10 minuter, för i 76:e matchminuten gjorde Burton 4-2. I ett anfall från ingenstans lyckades Charles Vernam från straffområdets kortsida först lura Adam Matthews och sedan motlägga sig förbi denne. Han sköt sedan på en blockande Pratley och fick med sig sin egen andraboll, som han sedan sköt i mål från sex meter. Om Anekes mål kategoriseras som snyggt, så var det här raka motsatsen. Man har själv mött och sett alldeles för många motsvarigheter av Vernam i Sveriges division 5 och det är bannemej med en hatkärlek.

Vernams mål blev droppen för Charlton. Tillräckligt mycket hade gått emot, och laget ville bara att matchen skulle spelas av. Ett osäkert och passivt försvarsspel tvingade Amos till att rädda ett friläge, och Washington hade ett skott i burgaveln i andra änden av planen. Sex minuters tillägg hann rinna ut i sanden, och matchen slutade 4-2 till Burton.

Efter match
Ja, det är väl bara att kort konstatera att detta var en afton att glömma. Charlton står för en ovärdig insats där inte mycket gick att känna igen. Man gav verkligen bort segern, när de individuella misstagen avlöste varandra. Burton var hungriga när tillfällena gavs, men det ska också sägas att det var Charltons dåliga spel som fick hemmalaget att se bättre ut än vad de egentligen är. Det var kanske dags för den så klassiska väckarklockan att ringa.

De försvarsspel som varit så stabilt, var för kvällen uruselt. Amos gör inte sin bästa insats i karriären och är direkt skyldig för mål nummer två. Matthews var virrig, Gunter var ännu virrigare, och Maatsens insats vill jag faktiskt inte kommentera. Kapten Pratley försökte, i alla fall i första halvlek, behålla någon form av lugn och sans, men även han blev osäker när omgivningen agerade som den gjorde. Absolut, försvarslinjen är präglad av skador, och varken Pratley eller Gunter är naturliga innerbackar. Det har kanske tidigare sett bättre ut än vad det ska gjort, men det här var samtidigt några nivåer för dåligt. Spelarna är proffs och kommer komma igen, och ur en Charlton-supporters ögon så vet vi vad de går för. Såg en neutral åskådare matchen däremot, måste hen, under vissa ageranden, trott att några i Charlton kände sympati för någon polare i Burton.

Sedan, för att inte bara hänga försvaret, ska det sägas att Ben Watson, Andrew Shinnie, Marcus Maddison, Omar Bogle gör inte heller några vidare insatser. Williams hann inte göra avtryck i sitt inhopp, utan det är i mina ögon Smyth, Gilbey, och inhopparna Morgan samt Aneke som undkommer med godkänt. Detta leder oss också till omgångens utdelade poäng, där det då inte haglade av alternativ.

Poäng:
3p – Chuks Aneke: Forwardens sjätte inhopp och fjärde mål. Gör avtryck offensivt när han spelar, och står för en fantastisk insats när han reducerar. Bra både rätt- och felvänd. Inblandad i, typ, allt det konstruktiva framåt.

2p – Albie Morgan: Var även han pigg i sitt inhopp. Var nog inte helt nöjd med att inleda på bänken och beträdde planen med nu-j*vlar-ska-jag-visa-dem-mentalitet. Stärkte sina aktier igen, gjorde assist till andra målet och var aktiv på sin kant.

1p – Alex Gilbey: Första starten sedan omgång två. Bra både framåt och bakåt. Hade ändå ett driv i matchen som vållade en del problem. Fina precisa framspelningar, som vid normal utdelning borde lett till en assist.

COYA!