Med sikte på startelvan
En av IFK Göteborgs många unga spelare har tagit ett stort steg framåt i år. Martin Smedberg känns allt mer som en av de spelare som konkurrerar ordentligt om en plats i startelvan. Alltid Blåvitt möter honom i Antalya.
Jag sitter i den luxuösa lobbyn på World of Wonders Kremlin Palace Hotel. I bakgrunden spelar någon violin. Det luktar kaffe och cigarettrök. Runt omkring mig sitter en vild blandning av ryska turister, en tysk familj och turkiska affärsmän.
Framför mig sitter den unga spelare jag tror har störst chans att slå sig in i IFK Göteborgs startelva 2005.
Martin Smedberg värvades inför säsongen 2004 ifrån Gunnilse. Han beskrevs som en ny Magnus Erlingmark.
Enligt mig är beskrivningen felaktig.
Jag trodde mycket på Martin inför förra säsongen. Jag var övertygad om att han skulle få chansen i ett antal matcher.
- Det är klart att jag var besviken på att jag aldrig fick chansen. Att jag aldrig fick visa vad jag kunde. Samtidigt var det ett läroår och det var bara att köra på. Laget spelade bra. Det var svårt att slå sig in i startelvan, konstaterar han i den turkiska kvällen.
- Det tar på en när man inte får chansen. Man har så mycket man vill visa och släppa ut. Man började tänka på en massa annat och fokuserade inte på det som man skall göra.
Nu fokuserar han på rätt saker. Framtiden är ljus.
- Första året var tufft, men det visste jag att det skulle bli. Jag var ung och kom ifrån division två. Det här andra året känns det som jag är med mer på allvar. Jag är en i gänget på ett annat sätt nu.
Han pratar snabbt. Är ivrig att förklara på ett bra sätt.
Redan under lägret i Marbella var det uppenbart att något hade hänt. Den unga talangen som tidigare mest låtit spelet tala på träningarna var nu delaktig i snacket på ett annat sätt. Han tog för sig och visade att han ville ha en plats. Att han hörde hemma.
- Lägret i Marbella var så att säga mitt genombrott i år. Jag visade vad jag går för, att jag är att räkna med. Det var på ett sätt avgörande för mig, det visade hur det skulle gå för mig i år. Jag vet inte riktigt vad det berodde på. Jag vågade kanske ta för mig mer, ville ha mer boll.
Det var inte alldeles säkert att Martin Smedberg skulle spela i Blåvitt under den kommande säsongen. Under 2004 kontaktade GAIS Blåvitt när de hade skador på sina anfallare för ett lån av den talangfulla spelaren som inte fick speltid. Det rann ut i sanden.
- Jag kände själv att jag behövde lite A-lagsfotboll. Innan jag kom till IFK hade jag tre år på seniornivå i A-laget hos Gunnilse. B-lagsserien höll inte riktigt klassen. Samtidigt visste jag innan jag gick till Blåvitt att det skulle bli tufft. Men just att få A-lagsfotboll i kroppen kände jag att det behövdes.
Tankarna fanns kvar inför 2005. Det kanske behövdes en förändring.
- Inför detta året sa jag till Mats att är det tänkt som förra året med spel i B-laget så kanske jag behövde komma någon annanstans ett tag. För att utvecklas som fotbollsspelare. Jag trivdes väldigt bra i laget, så det var inte det, men jag själv behövde det för att utvecklas.
Något lån blev aldrig aktuellt. Det behövdes inte.
En del utav förutsättningarna hade ändrats också. En tränare hade försvunnit, en ny kommit till.
- Jag tycker att Bosse var en jättebra tränare. Samtidigt blev det en nytändning för alla i laget tror jag. Att visa oss för den nya tränaren. Han visste ju inte så mycket om oss och kommer dessutom inte ifrån Sverige. Han hade inte så förutfattade meningar runt oss. Han hade inte sin startelva klar. På det sättet var det en nytändning.
Det var inte bara för laget det betydde något nytt.
- Personligen var det jättebra timing. Dels hade jag bra form och dels så fick vi en ny tränare som verkligen tror på mig. Jag har fått chansen både i träningsmatcherna och i Royal League. Det har bara varit positivt.
Han fick chansen på ett kallt Nya Ullevi.
- Jag tycker att jag har tagit chansen. Kanske framförallt i matchen i Royal League. Jag började lite darrigt första kvarten. Kände mig nervös och tappade lite enkla bollar men sedan tog jag tag i det. I stort tycker jag att det gick bra.
De flesta som såg den matchen är böjda att hålla med.
Arne Erlandsens intåg på Kamratgården har inneburit fler förändringar.
- Framförallt tempot. Tempot på träningarna är mycket högre. Det är mer intensivt nu än vad det var förut. Arne vill ha tempo och koncentration i allting. I början blev man lite chockad. Det var en helt ny tränarstil för oss. Man tänkte lite att hur ska detta gå? Men det har visat sig att har blivit jättebra. Vi känner oss starkare nu, att vi har tagit ett steg till. Vi har blivit tuffare i närkamperna, det vill han gärna se. Man får höra om man inte går in ordentligt i närkamperna. Jag tycker att det har varit bra för oss. Kanske särskilt för oss yngre. Skall vi vara med så måste vi vara tuffa.
Att så få unga spelare får chansen har sin förklaring menar Martin.
- Många yngre gillar att kolla på en snygg fint. Dom tycker om att göra en Ronaldinho-fint. Men det är få av dem som tänker på de spelarna som gör att han kan göra finten. Grovjobbarna, om man nu kan kalla det så, gör så oerhört mycket nytta och det är få som lägger märke till dom. Kanske är det därför så många unga verkar sakna den inställningen. Dom jobbar mycket mer på tekniken.
Själv är han ung men under Erlandsens regim så innebär inte det några frikort.
- Det är klart att man tänker på att man är ung ibland. Samtidigt, om man kollar på mig, jag skall fylla 21. Jag är ung, men jag är ingen talang längre. Talang var man när man var 16-17 år kanske. Nu skall man vara med på allvar. Man skall vara med i startelvan.