Resa: Förnedringen av Norwich

Vi har gjort många resor men detta var en av de bästa. Att på plats få se Colchester krossa Norwich med 7-1

Datum
2009.08.07 - 2009.08.12

Colchester matcher
League One: Norwich - Colchester 1-7
LC: Colchester - Leyton Orient 1-2

Övriga matcher
Championship: Coventry - Ipswich 2-1
LC: Darlington - Leeds 0-1

Deltagare
Colu, LayerRoad, Philip

Inledning
När lottningen för League One kom runt midsommar så hade vi några alternativa resor under augusti. Vi valde bland annat mellan att se Leeds hemma i slutet av augusti eller premiären mot Norwich borta. Då premiären passade oss bättre ledighetsmässigt så valde vi att få återse Norwich men nu hade alla bra priser och avgångar på British Airways och SAS försvunnit så säsongens första resa avgick den här gången från Västerås. RyanAir hade väldigt bra priser när vi bokade plus att avgångstiderna stämde för oss. För endast 500 kr fick vi en tur och returbiljett till Stanstead inklusive alla konstiga avgifter RyanAir tar ut.

När väl flyget var bokat blev det till att leta billiga hotell och även kolla tågtider för att se var man skulle bo då vi hade en del olika matcher att se runt om i England.

Fredagen den 7 augusti
Flyget gick från Västerås 14.50 så jag lyckades hinna med en halvdag på jobbet innan jag tog flygbussen från Stockholms Centralstation. Bussresan var ju lagom spännande och väl framme på flygplatsen väntade "Colu" som tagit sig till Västerås från dom Västmanländska skogarna. ”Colu” hade även haft det goda omdömet att beställa in en pint till mig som avnjöts i solen på uteserveringen. Själva flygresan gick smärtfritt och efter några Gin & Tonic på flyget så landade vi på Stanstead i underbara Essex.

Då det såklart var tågstrejk i England var det bara entimmestrafik på tågen in till London. Trots att vi kunde hinna med första tåget till London valde vi att avnjuta en pint på Stansteads pub till minne av vår Stokevän ”Janne Brendan” istället.

En pint på Stanstead för Janne, vila i frid!

Väl framme i London skulle vi nu ta bussen från Liverpool Street mitt i rusningstrafiken. Det skulle inte visa sig vara ett speciellt bra drag då vi först tog bussen åt fel håll och sen även fastnade i långa köer. Nu spelade det ju ingen roll då vi ju inte hade speciellt bråttom. Efter incheckat hotell avslutade vi kvällen med en pubrunda i Kings Cross området där hotellet ligger. Då vädret var lika bra i Englands huvudstad som i Sveriges så kunde vi avnjuta pinterna på uteserveringarna i nästan tropiskt klimat. Kings Cross är ju inte världens mest spännande område att bo i men det ligger bra till med gångavstånd till två stora tågstationer, Euston och Kings Cross, och hotellen är billiga om än inte så väldigt bra.

Vårat billiga och inte allt för charmiga hotell i Kings Cross

En öl "på stan" dagen före Norwich-resan

Lördagen den 8 augusti
Så hade äntligen den efterlängtade lördagen kommit då Colchester skulle möta Norwich borta på Carrow Road och förhoppningsvis även få revansch på nederlaget från Championship då The U’s fick däng med hela 5-1 efter ett hattrick av förre Colchesterspelaren Jamie Cureton.

Efter en tidig väckning och en delikat hälsofrulle på bästa Engelska manér. Med andra ord en massa bacon, bönor, egg, rostat bröd och konstiga korvar.

Hotellrummet är av det mindre slaget

"Layer Road" blickar ut över Liverpool Street Station

Efter en kortare bussresa till Liverpool Street Station där vi även hittade en drickabutik så avgick tåget mot Norwich på utsatt tid 09.00 tillsammans med Colchester-fans från London och övriga England.

En timme senare stannade tåget i Colchester och där kom det på något hundratal U’s-fans och resan fortsatte. I mindre trevliga Ipswich kom det på något dussin U’s-fans och även några Norwich-fans.

Väl framme i Norwich hade klockan nu blivit puböppningstid, det vill säga elva, och precis vid stationen hittade vi Compleat Angler som är den officiella puben för bortafans. Vi besökte samma pub förra gången men då var det mer vinter än vår. Nu var det en strålande sommardag där kvicksilvret visade 27 grader varmt och en klarblå himmel.

Complete Angler före matchen. Mycket folk och bra drag

Puben fylldes snabbt av Colchestersupportrar och vi träffade många gamla ansikten som vi känt i snart tjugo år. Alltid lika kul att träffa dom. Efter lite väl många pints och alldeles för lite mat, som vanligt, så gick vi den korta biten till arenan och vi hittade snart våra platser. Vi träffade även den tredje svensken där. Philip som bor i Malmö och även han hade hittat till Norwich.

Matchen var slutsåld och förväntningarna var höga från båda lägren. Norwich hade sålt nästan 20.000 säsongsbiljetter trots nedflyttningen till League One. Colchester hade sålt ut sin sektion på 2.000 platser och stämningen kunde inte vara bättre när matchen började.

Dags för avspark

Några av det bortåt 2000 Colchester supportrar som fick biljetter

Frispark som ...

... går in!

The U's börjar i ett mycket högt tempo och tvingar Norwich att spela lite väl tufft så Colchester får en hel del frisparkar dom första minuterna. Bästa läget hade Dean Hammond efter bara två minuter men frisparken träffade övre sektionen bakom målet. Norwich börjar komma in i matchen och har en bra period innan Colchester får fnatt.

På tolv minuter gör nämligen Colchester fyra snabba mål och helt plötsligt leder Colchester med 4-0 och ingen på vår sektion förstår nånting. Glädjen är ofattbar medans fågelholkarna på övriga sektioner inte är lika nöjda. Några av Canariefåglarna springer in på planen och kastar sina säsongskort på Norwich manager Bryan Gunn trots att det återstod mer än 22 ½ match på Carrow Road denna säsong. När fansen blev utslängda sjöng vi ”Welcome to League One, Welcome to League One, Welcome to League One…” som svar på förra mötet då Norwich sjöng “We will never play you again”. Ibland är det underbart att vara fotbollssupporter!

Colchester gör även 5-0 och stämningen på vår sektion är något som bara måste upplevas på plats. Det går inte att beskriva.

5-0 to The Colchester

Pausunderhållning. Se alla fem målen i repris!

Stämningen blev bara bättre och bättre

Come on Colu!

Ofattbart ... som "Layer Road" sa

Å nu blev det visst även 7-1 av Scott Vernon i sista minuten

Philip, LayerRoad, Colu ler i kapp

Colchester är nära att öka på ledningen i början av den andra halvleken men trots bra chanser blir det inga fler mål för Clive Platt och Kevin Lisbie. Colchester gör några byten och tappar spelet helt. Norwich tar då vara på chansen och gör 1-5 med tjugo minuter kvar. Nu har hemmalaget en bra period men då inbytte David Perkins drar iväg en volley från tjugo meter rakt upp i krysset och helt otagbart för debuterande målvakten Michael Theoklitos bryter jublet ut igen på vår sektion.

Colchesters förnedring fortsätter och Norwich blir totalt utskåpade resten av matchen. Även inbytte Scott Vernon hamnar i målprotokollet då han fastställer slutresultatet till ofattbara 7-1 till Colchester.

En eloge ska dock Norwich-fansen ha som stannade kvar hela matchen. Några gick redan efter 3-0 men det var nog runt 18.000 som trots allt stannade kvar hela matchen.

Colchester vinner alltså med 7-1 vilket är The U’s största seger någonsin på bortaplan. Hemma har vi vunnit med 9-1 och vi fått äran att se bägge matcherna på plats. Kul att få vara delaktig i historia.

Jublande spelare och supportrar efter 7-1

Våran sektion med 2000 platser

Beviset!

Efter matchen firade vi segern på bland annat Coach & Horses

"Colu" och "Ginge" en kompis som hängt med länge nu

"Layer Road" och Fred, en kompis som hängt med ännu längre

Efter matchen skulle ju det bara firas och det gjorde vi först på Coach & Horses som var full av Norwich-fans. Man var ju lite tveksam att gå in med sin Colchestertröja men supportrarna var snälla och partyt började. Snart var puben full med både Norwich och Colchestertröjor och ingen tittade snett på varandra. Precis som det ska vara. Efter väldigt många pints på Coach & Horses så gick vi tillbaka till Compleat Angler där ännu flera pints försvann i väntan på tåget. Efter någon timme på Angler tog vi tåget tillbaka till London. Som tur var visste vi var det fanns en kebabaffär från förra gången vi var där. Nu fick vi äntligen i oss lite mat annat än dom konstiga pajerna dom har på arenan. Hittade även en öppen drickabutik så partyt fick fortsätta på tåget till London.

Nu blev ju partyt lite avbrutet då en av oss valde att "vila" sista timmen till London medans den andra förvirrat vinglade runt och letade på tåget i tron att han gått av vid någon station.

Tillbaka på Kings Cross såg vi att våran lokala pub fortfarande var öppen så en sista pint fick det bli innan man stupade i säng. Inte allt för taktiskt, men hur ofta vinner man med 7-1?

Kollade text-tv på rummet. Jodå vi leder League One!

Söndagen den 9 augusti
På söndagen skulle vi se Coventry-Ipswich på Ricoh Arena. Eftersom det var en tidig avspark skulle vi ju även ta ett alldeles för tidigt tåg.

Vi vaknade straxt efter 06.00 och utan överdrift så var vi ju inte i bästa form just då. Vi gick mest pliktskyldigt ner till frullen när dom öppnade 07.30. Det vi inte kunde förstå var att matsalen kunde vara vara full redan då. Trodde alla visste att London är tokdött på söndagsmornar men tydligen visste inte dessa turister från all världens hörn detta. Tror inte att alla skulle till matchen Coventry.

Tåget gick från Euston Station och väl där upptäckte vi att vårat tåg såklart var inställt. Nu skulle vi istället ta ett annat tåg och byta i Milton Keynes så resan blev bara tio minuter försenat. På Euston köpte vi dock några mackor då hotellfrullen inte föll i smaken just då och vi var ju fortfarande hungriga sådär dagen efter.

Den där sista pinten kvällen innan kändes ju inte så nödvändig just nu...

Pigga och glada på vägen till Coventry

Väl framme i Coventry hade vi inte en susning om hur man kom till arenan. Vi hade läst någonstans om fotbollsbussar och dom brukar ju alltid gå från tågstationen men vi hittade inga så vi började gå mot city i stället. Coventry stad har gjort det väldigt lätt för folk att promenera till city från tågstationen. Det gick en fin gångbana genom parker hela vägen utan att man behövde korsa bilvägar. Sen var det även bra skyltat så det var inga problem att hitta till busstationen och där lyckades vi hitta en lokalbuss som tog oss till arenan.

Eftersom det var vårat första besök på Coventrys nya arena gick vi ett varv runt innan vi hittade våra platser innan på arenan. Coventry City hade byggt en liten minneslund för bortgångna supportrar. Vi hade beställt våra biljetter på nätet och upptäckte att våra platser var väldigt bra i ena kurvan nära bortafansen.

Utanför Richo

Coventry City har en minnesplats utanför arenan

Fotbollsmat ...

Några tusen tillresta Ipswich supportrar var väldigt tysta

Matchen var bra där Coventry tar ledningen efter ett mål av Clinton Morrison då han lyfter bollen över Richard Wright i Ipswich mål som var totalt ute och seglade. Morrison gjorde även 2-0 på en modig nick och våran resa blev bara bättre och bättre. Ipswich reducerar innan första halvlek är slut och pressar på i andra men några fler mål blir det inte. Man blir lika förvånad varje gång över hur tysta Ipswich fans är. Lite trist med tanke på att dom var ganska många.

Vi lyckades dessutom pricka in några spel på "oddset" på matchen så vi fick köa för att få ut våra pengar innan vi lämnade arenan.

Coventry firade desto mer

Nöjda tog vi sen bussen in till stan igen där vi åt en sen lunch. Efter en mumsig lunch var det bara att promenera till tåget igen där vi fick sällskap av ett flertal Ipswich-fans. Som tur var slapp vi dom när vi sen var framme i London och kvällen avslutades på en pub mellan Kings Cross och Euston Station där även dagens första pint tillslut avhandlades. Man hade ju inte varit allt för sugen på en pint innan … puben hade dessutom fritt internet så vi kunde frossa i läsning om gårdagens match.

Måndagen den 10 augusti
På måndagen stod Darlington-Leeds i första omgången av LigaCupen på programmet. Problemet var ju bara att det inte gick några tåg tillbaka från Darlington efter matchen så det var bara att packa väskan och byta hotell. Sagt och gjort så stod vi utanför vårat hotell mitt inne i centrala Darlington tre timmar senare. Trots att hotellet var billigare än hotellet i Kings Cross så var det ett klart bättre hotell. Sånt man får räkna med om man ska bo i London tyvärr.

Nu hade även solen som varit så generös dom här dagarna försvunnit och regnet trillade ner på oss. Som tur var slutade det regna efter någon halvtimme så rundvandringen på stan blev ju trots allt ganska torr. Lunch intogs på puben innan vi avslutade med några pints på puben mittemot hotellet. Eftersom klockan inte var så speciellt mycket ännu och många timmar kvar till matchstart så valde vi någon timmes sömn på rummet och det kändes som det var första gången som vi hade lite tid över till att inte göra någonting.

Skriver rapport på väg upp till Darlington

Med en gammal kompis före Darlo-Leeds

Tre timmar före avspark påbörjade vi den långa promenaden till Darlington Arena. Vi hade nu en promenad på runt 50 minuter framför oss och ungefär halvvägs stannade vi till på en pub där vi avnjöt några pints på uteserveringen. Efter någon timme kom det en svensk Leedssupporter som vi känt i 25 år. Vi hade väl inte träffat honom på fem år så gamla och nya minnen utbyttes och han hade ju minsann noterat vårat resultat i lördags då han befunnit sig på Elland Road. Vi stannade kvar på puben lagom länge för att hinna till avsparken i tid.

Ett par tusen Leeds supportrar stod för kvällens underhållning

På planen och på de övriga läktarna var det desto segare

Vi valde att köpa biljetter på Leedssektionen då vi vet att arenan tar 25.000 åskådare men Darlington bara har runt 4.000 i snitt. Leeds sålde i stort sätt ut sin sektion och var nog mer än hälften av dom 4.500 åskådarna på plats. Själva matchen var jämn men Leeds utnyttjade ett dåligt målvaktsingripande och vann matchen med 1-0. Kul att se en gråhårig Dean Windass göra ett inhopp för hemmalaget. Han hade även en boll inne men målet vinkades bort för offside. När man har en sådan stor arena som Darlington har börjar man undra varför man bara spelar med en boll. Alltså inte fler bollar på plan alltså utan dom som ligger utanför och väntar då bollen är ur spel. Darlington har nämligen en av läktarna avstängd så när bollen försvann upp på läktaren fick en stackars bollkalle som täckte hela långsidan springa upp och hämta bollen. Var ju inte alltid han hittade bollen på första försöket.

Kvällen avslutades på våran dominopub som vi alltid måste besöka då vi är i Darlington. Den ligger precis utanför stationen och i puben blandas dominobrickorna mellan pintsen. Väldigt gemytlig och lokal stämning.

Tisdagen den 11 augusti
Som omväxling på dom mycket tidiga mornarna vi haft har vi nu ännu en mycket tidig väckning. Nu skulle vi ju till Colchester för att se The U’s möta The O’s i LigaCupen.

Äntligen fick vi alltså återse Colchester och inte bara från tåget. Först var det dock dags för frukost och den ansvariga för frullen råkade vara Norwich-supporter vilket han faktiskt vågade säga då han såg våra Colchestertröjor.

Vi tog tåget från Darlington som gick runt 08.30 och efter ett byte i London var vi framme i Colchester 13.00.

Vi bodde som vanligt på Sherergate hotell i Colchester där vi blev hälsade välkomna tillbaka. Vi besökte den nya klubbshopen dom öppnat inne i stan och vi noterade till våran glädje att den ligger runt 100 meter från vårat hotell. Efter att ha länsat shopen tog vi bussen ut till gamla Layer Road för att gråta ut en stund och drömma om svunna tider.

Efter en sen lunch på Playhouse började laddningen inför matchen. Första några pints på Playhouse innan vi tog oss till Bricklayers som dock hade stängt. Vi hamnade då på Norfolk tills Bricklayers öppnade. Det blev några pints även där innan vi tog bussen till arenan någon timme innan match.

Colchesters nya Club Shop mitt inne i stan

Köpa?

Äntligen kan man köpa souvenirer och biljetter centralt i stan

Själva matchen gick väl inte riktigt som vi ville då Leyton Orient tar ledningen på första anfallet och sedan mest ägnar sig åt ett starkt försvarsspel efter det. Colchester lyckas aldrig luckra upp Orients försvar och när man väl gjort det står målvakten Glenn Morris i vägen och gör några grymma räddningar. Leyton kontrar sen in 2-0 innan The U’s på stopptid till stopptiden skruvar in en frispark från Ashley Vincent. Tyvärr blir Clive Platt utvisad då han skallar en motståndare i samband med frisparken och våran bästa spelare från dom två första matcherna kommer nu att vara avstängd i tre matcher. En tyngre förslut än själva matchen.

Poliser till häst en matchdag i Colchester är ganska ovanligt

Gamla Layer Road förfaller allt mer

Gräset tränger undan betongen på Barside

Weston Homes Comunity Stadium i kvällssolen

Lite gnabb vid en Leyton hörna

En av ganska få Leyton chanser denna kväll

Bra drag bland supportrarna på South Stand

Colchester pressar hela matchen

Efter matchen hamnade vi på Bricklayer igen men det blev bara en pint då våran flygbuss gick lite väl tidigt dagen efter. Vi hann dock med ett stopp i stan för lite sen middag.

Onsdagen den 12 augusti
Vi vaknade tidigt utan väckarklocka, faktiskt alla mornar utan väckarklocka, och vi var tvungna att ta en tidigare buss till Stansted Airport då dom ändrat tidtabellen till det sämre. Vi hade tittat i en färsk tidtabell kvällen innan och såg att dom nu har en buss varannan timme och inte som förut en buss i timmen. När vi sen kom fram till busshållplatsen tio minuter före avgång upptäckte vi att dom ändrat tidtabellen ännu en gång! Nu hade vi i stället missat bussen med fem minuter och nästa gick alltså om två timmar. Hade vi väntat på den bussen hade vi missat flyget så det fick bli en taxi istället. Nu blev det inte så mycket dyrare då vi ju var två i taxin. En taxi till Stanstead kostade runt £35 och det var inte så farligt.
Blev ungefär sju pund dyrare per person men vi kom ju fram och det är det viktigaste.

På Stansted såg vi sen en massa skottar i kiltar som skulle till Norge för VM-kval. Vårat flyg var ungefär 45 minuter sent men vi kom ju hem och nu ska nästa resa planeras.

En mycket lyckad resa igen från våran sida där historia skrevs. 7-1 på bortaplan mot Norwich ligger ju på topp-tre av matcher man sett. Det som slår det här är nog Yeovil borta när vi gick upp till Championship 2006. Matchen mot Yeovil var ju inte bättre men 0-0 och avancemanget till Championship var ju över allt annat. Tyvärr sänker förlusten mot Leyton Orient ned betyget en aning men 7-1 kommer vi leva lääääänge på.

Bonusbild i repris

Denna fina bild på Kem Izzet får avsluta resan.

Tillbaka till "Våra Resor"