Resa: Höstresa till Plymouth hemma
En något försenat reserapport från september. Efter en avstickare till Wales såg jag Colchesters match mot Plymouth Argyle hemma.
Datum
2010.09.07 - 2010.09.14
Colchester matcher
League One: Colchester - Plymouth 1-1
Deltagare
Layer Road
Inledning
Jag hade en sen semester i år då jag och några kompisar tänkt göra en resa till norra Wales men då jobb ställt till det blev allt inställt. När jag har semester hamnar jag nio gånger av tio i Colchester och så även denna gång men jag hade också planerat in att göra en kort avstickare till just norra Wales. Resan var inte alls planerad och allting bokades en vecka innan avresa så flyget blev ju lite dyrare än vanligt. Matchen med Colchester var mot Plymouth Argyle.
Tisdagen den 7 september till fredagen den 9 september
Lämnade hemmet i lagom tid med en himla massa bagage för en kort promenad till pendeltåget. En halvtimme senare stod jag i kön till incheckningen och självklart hamnade jag ju bakom en hel cykelklubb som skulle checka in sina cyklar och det gick ju inte direkt fort. Nåja, hade ju ganska gott om tid och snart satt jag på flyget. Dock blev det strul med avgången då några väskor låg fel så vi blev stående på marken runt en halvtimme i onödan. Vi flög in den mesta av tiden innan det blev sedvanlig sightsing ovanför London där jag såg både QPRs och West Hams arenor samt även Twickenham rugbyarena där man kunde se en stor scen på innerplan.
Mitt bagage kom nästan sensationellt snabbt och efter att ha letat reda på rätt buss så var jag snart på biluthyrningsfirman. Lämnade Heathrow 15.30 och hade nu en bilfärd på runt fem timmar att se fram mot. Resan gick från Heathrow och via M40 mot Birmingham till Nordvästra Wales där första delen av resan skulle tillbringas. Där i en liten håla som heter Morfa Nefyn finns det en golfbana som jag har besökt några gånger. Resan upp gick utan större problem men när man lämnade England och kom in i Wales så försvann alla vägar värt namnet och det blev bara smala kostigar upp för bergen och ner för samma berg. Eftersom man är i Wales så finns det ju gott om får och på vissa ställen så var dom inte ens inhägnade utan sprang omkring på vägen. Nu hade jag runt två timmar att köra i Wales.
Bäää, Welcome to Wales
Då England spelade EM-Kval rattade jag in BBC 5 live (trots att jag var i Wales) för att höra på matchen. När jag kom fram till hotellet stod det 1-0 och jag bar bara upp väskorna till rummet för att sen direkt gå ner till hotellbaren för en välförtjänt pint efter 5½ timme på vägarna. Där visade dom Englands match på TV:n och nu stod det 2-1 till England. Två mål på tre minuter.
För att inte tråka ut er med massa golfslag så kan jag kort säga att tre dagar med otroligt mycket golf och oväntat bra väder på en underbar golfbana.
Golfbanan
Vi hoppar direkt till lördagen.
Lördagen den 11 september till tisdagen den 14 september
Lämnade Morfa Nefyn väldigt tidigt eller närmare bestämt 05:30 på morgonen. Nu hade jag en ungefär sex timmar framför mig i bilen då jag skulle till Colchester och se matchen Colchester - Plymouth på Weston Homes Community Stadium. Det var mörkt när jag lämnade Morfa Nefyn och även en del regn.
Blev till att åka samma väg tillbaka till England och på samma smala vägar med samma får som stod i vägen. Det kändes nästan som en befrielse att återigen komma in i England och få köra dom mycket tråkiga och breda motorvägarna. På vägen mot Colchester passerade man Shrewsbury (vilket jag även gjorde åt andra hållet). Såg en skylt om fotboll och eftersom våra arenor är väldigt lika så blev det till att göra en lite utflykt i Shrewsbury. Likheten mellan arenorna var ju klart slående.
Shrewsburys arena på väg till Colchester
Efter över sex timmar kom jag äntligen fram till Colchester och hotellet The Globe Hotel som jag faktiskt bodde på för första gången. Mest för att vårat vanliga hotell Sherergate Hotel var fullbokat då jag ju var så sent ute. Checkade in på hotellet och lämnade fem minuter senare och gick genast till Bricklayers. Där träffade jag massa kompisar och vi hann med några pints innan det var dags att bege sig mot arenan.
Globe Hotel
Efter att ha tagit bussen från Bruff Close till arenan köpte jag först en biljett på biljettkontoret innan jag skulle leta reda på hamburgerlastbilen som brukar stå utanför arenan. Nu hade dom tydligen inget tillstånd så ingen försäljning utanför arenan så det blev till att prova på maten inne på arenan. Var väl ingen smaksensation direkt.
Colchester skulle alltså möta Plymouth Argyle med gamle hjälten Karl Duguid i laget. Tyvärr fick Duguid sitta på bänken hela matchen men han fick sina välförtjänta hyllningar när han presenterades.
Utanför arenan nån timme före match
Biljett och matchprogram. Nu kan matchen börja
Colchester börjar sin vana trogen matchen klart bäst och gör 1-0 efter en hörna när Andy Bond helt omarkerad får nicka in bollen. Tyvärr hade det hänt en olycka precis framför mig då en av supportrarna på södra skulle gå ner för trappan. Nu gick det inte bättre att han tappade balansen och mer eller mindre sprang ner för trappan innan han föll med huvudet rakt in i reklamsargen tio meter från mig och jag såg allting. Var ju inte speciellt kul att uppleva. Efter ett tag så såg man att han trots allt rörde på sig men man tittade mer på honom än på matchen. När han efter tio minuters vård med stödkragar osv. blev han äntligen utburen samtidigt som Andy Bond nickar in 1-0.
Avsvimmad supporter som tog bort glädjen över 1-0
Colchester går till halvtidsvila med 1-0 och det var i underkant då The U’s har haft allt. Under pausen gick snacket mest om killen som föll genom reklamsargen. Fick när jag kom hem till Sverige igen reda på att han var ok om än lite blåslagen. Han hade slagits medvetslös i ungefär en minut men han återvände faktiskt till matchen i den andra halvleken. Tur i oturen att han lyckades dyka och slå ut reklamsargen för då missade han den övre järnbalken med någon decimeter. Då hade han nog inte varit i livet idag.
Östra läktaren
Södra läktaren
Den andra halvleken hinner knappt starta innan Plymouth kvitterar på sin första målchans. Kändes ju inte speciellt rättvist. Den andra halvleken är jämn och matchen slutar 1-1 men Colchester hade några riktigt bra chanser att få in ett segermål i slutet av matchen men antingen smet bollen precis utanför stolpen eller så kom spelaren som skulle trycka in bollen några hundradelar försent fram. Men då jag fortfarande inte visste hur det gått med killen som ramlade kändes ju resultatet mindre viktigt en sån här dag.
Andra halvlek
Efter matchen hamnade jag såklart i klubbshopen och några tröjor samt ett golfparaply rikare gick jag därifrån och hamnade åter på Bricklayers Arms. Träffade mer kompisar och några pints senare blev det till att röra sig mot stan. Passade på att dumpa av mina saker på hotellet innan jag gick till puben Fat Cat där jag visste att det fanns bekanta. Jadå, där satt dom och tittade på Burnley – Preston som visades på TV. Såg sista kvarten och fick se gamle Colchester-hjälten Chris Iwelumo göra ett hat-trick då Burnley vände 1-3 till 4-3 sista kvarten.
Även om klockan inte var allt för mycket så var jag ju väldigt hungrig och väldigt trött just nu. Var nu på väg tillbaka till hotellet via kebaberian på High Street. Hade ju trots allt varit vaken sedan före 05:00 plus att jag kört 50 mil. På väg från kebaberian träffade jag Stuart och Smith som var två av dom första vi lärde känna. Vi har väl träffats genom åren men det var länge sedan vi var ute tillsammans. Nu var jag ju på väg hotellet för att äta och sova men det tyckte inte dom så det blev att besöka en ny pub. Vi hamnade på O’Neills som ligger på North Hill precis där High Street börjar. Det var faktiskt först gången jag var på den pubben och vi började förstå varför det var så länge sedan vi var ute tillsammans då valet av pubbar var helt annorlunda både före och efter matcher. En pint blev till tre pints och vi hann även med en sväng till The Bull där jag inte varit sedan 1996 då Colchester spelade i Division 3 (League Two). Efter The Bull blev det hotellet och äntligen fick jag äta min kebab som inte var riktigt lika varm som jag hoppats på två timmar tidigare. Somnade till Match of the Day.
En av många pints
Vaknade på söndag och kollade på reprisen till Match of the Day och nu hade jag för första gången på flera månader en dag då jag kunde sova/vila hur länge som helst. Var mycket skönt att bara ligga och dra sig men hungern gjorde att det fick bli en lunch på Playhouse. Det var i alla fall min plan men då dom inte hade vad jag ville ha så jag lämnade och köpte mig en macka på Subway och gick sen till Castle Park och njöt i det fina vädret.
Efter maten blev det till att gå runt lite på stan samt ett besök på gamla Layer Road som fortfarande står orörd. Eftersom jag hade bil provade jag även på att köra runt lite i stan noterade att det gick mycket snabbare än att gå som jag ju alltid gör i vanliga fall. Kvällen avslutades på Playhouse som den här gången hade den mat jag ville ha samt även några goda pints.
Måndagen så i stort sätt likadan ut med sen morgon och dra runt på stan och kolla läget. Blev även en tur till Weston Homes Community Stadium där jag bestämt möte med Colchesters media ansvarige. Vi har ju känt varandra i runt tio år nu och han skulle få äran att visa mig runt bakom kulisserna på Weston Homes Community Stadium. Har ju gjort en sådan tour förut men det var innan arenan var färdig och då var det ju bara en massa betong. Nu var det kul att se hur allt såg ut med möbler och allt annat. Blev även en tur upp på taket där man såg långt. Träffade även gamle hjälten Karl Duguid som dröjt sig kvar sedan lördagen. På vägen tillbaka blev det även ett snabbt pubstopp på puben närmast arenan. Dog & Pheasant.
Västra läktaren
Norra läktaren från taket på västa
Norra läktaren
Den nya avfarten som blir klar under säsongen
Dog & Pheasant
Gamla Layer Road. Det verkligen skär i hjärtat
Playhouse fick bli middagsstället även på måndagen och eftersom Playhouse har gratis wi-fi så fick laptoppen följa med. Efter några pints så började batteriet ta slut så det blev att bege sig hemåt igen. Kom dock inte längre än till puben Marquis som visade Stoke – Aston Villa på TVn. Upptäckte att även Marquis hade gratis internet plus ett kontaktuttag så det blev några pints även där samtidigt som jag chattade med (framförallt Colu) hemma i Sverige.
På tisdagen var det dags att bege sig mot London och Heathrow. Eftersom jag aldrig kört den sträckan hade man ju inte direkt koll på hur lång tid det skulle ta då man ju alltid hört att M25 var en stor parkeringsplats så det blev till att åka i väldigt god tid. Nu var det bara lite småköer så jag kom fram i tid utan problem.
Flyget hem gick i tid och allt bagage kom även det hem.
En trevlig resa med golf och fotboll. Dock har jag fortfarande inte sett Colchester vinna på nya arenan. Men jag ger inte upp och snart ska även jag få se The U’s vinna.
Till sist är det ju trevligt att äga en GPS. Den visade mig rätt väg hela tiden.
Tillbaka till "Våra Resor"
