Reserapport: Oavgjort gånger tre
Tyvärr en väldigt sen reserapport från våran resa i augusti men här är den i alla fall.
Datum
2012.08.24 - 2012.08.27
Colchester matcher
League One: Colchester - Sheffield United 1-1
Övriga matcher
PL: Stoke - Arsenal 0-0
BSS: Bromley FC - Tonbridge Angels 1-1
Deltagare
Colu, Layer Road, Swedish Dad, Sir Kem
Inledning
En resa som planerades strax efter att spelschemat spikades i juni. Som vanligt är det inga problem att få biljetter till WHCS. Däremot skulle det visa sig svårare att komma in på Britannia Stadium...
Fredagen den 24 augusti
I god tid var jag på plats på Landvetter och kunde njuta (nåja, det var ganska rörigt p.g.a. att de bygger om) av flygplatsatmosfären. En Guiness ska bli gott tänkte jag vid bardisken men tji fick jag då kaggen var tom... Nåväl en Kilkenny rinner ju den med.
Planet lyfte på utsatt tid och flygresan gick ovanligt fort. Kan det bero på att Norwegian har gratis WiFi på planet? Bra är det i alla fall om än långsamt.
Landade på Gatwick 20 minuter innan tidsplanen och begav mig med raska steg mot passkontrollen. Knappt någon kö och de släppte in mig med ett leende.
Till tåget, men först måste den tågturistbiljett jag inhandlat på nätet veckan innan avresa, stämplas. (Tack "Layer Road")
Såg att nästa avgång mot London var om sju minuter. Perfekt!
Efter endast ett stopp på vägen var London Bridge ett faktum. Ner i underjorden och genom vändkorset smet jag smidigt tack vare OysterCard som redan var laddat. Med Northern Line tog jag mig en hållplats till Bank där jag bytte till Central Line för att med denna åka ytterligare en hållplats till Liverpool Street station.
Efter en snabb titt på tågtiderna såg jag att nästa avgång till Colchester var om nio minuter. Toppen!
In på M&S och köpte mig en kall Bitter som jag sedan avnjöt på tåget.
Rullade in på Colchester station strax efter 21 och tog mig den korta biten till Norfolk där Nottingham-Bolton visades. Med en god Ale innanför västen gick jag vidare mot Riverside Hotel där portieren satt och väntade på mig. Tydligen inte vanligt med så sena ankomster... Jag fick min nyckel, lastade av väskan och begav mig till närmsta kebabhak med det käcka namnet Abra Kebabra.
Efter denna festmåltid gick jag mot Victoria Inn men kände att dagens strapatser tagit på krafterna och jag intog vågrät position på hotellsängen.
Lördagen den 25 augusti
Vaknade 07:00 och tog en välbehövlig dusch innan en full english breakfast serverades till mitt bord en trappa ned. Checkade ut från hotellet och gick den långa backen upp till North Hill. Fortsatte på inslaget väderstreck (som dock var söderut...) ett par hundra meter innan jag tog vänster ned mot Playhouse som redan öppnat. Passerade nämnda pub och vandrade vidare mot busshållplatsen för att kolla på Colchesters nya kulturcentrum. En sorts gigantisk kopparorm ser den ut som. Riktigt stor men jag fattade inte riktigt vad de ska använda denna jättebyggnad till.
Efter att jag spatserat och avverkat större delen av centrum till fots fick jag ett sms från "Layer Road" att de skulle anlända till Colchester North station om 30 minuter. Vidare fick jag instruktioner om att deras strupar var torra och vad som skulle stå på bordet när dom anlände ...
Nu tar Layer Road över och skriver ett tag
Väckarklockan ringde väldigt tidigt då vårat flyg gick tidigt från Arlandas flygplats. Tog pendeltåget som gick hemifrån mig till Märsta 05:50 och på tåget satt redan Swedish Dad som klivit på nån halvtimme tidigare. Efter en kort bussresa kom vi fram till Arlanda och vårat flyg avgick i tid och lite över två timmar senare landade vi på London City Airports lilla flygplats i Themsen.
Från London City Airport åker man "Dockland Light Railways"
London Citys flygplats ligger bra till om man ska direkt till Colchester för efter avklarad passkontroll kom våran spårvagn precis när vi kom upp på perrongen och en kvart senare stod vi mitt i OS-byn som just avslutat 2012 års OS. Nåja, inte riktigt kanske men vi var på Stratfords tågstation där alla OS arenor ligger.
Efter att ha fixat våra tågbiljetter såg vi att vårat tåg skulle gå om tio minuter från spår 10A. Vi hittade spår 10 och gick upp på perrongen och noterade att något inte stämde då det skulle ett tåg till Southend från våran perrong samma tid och dit är det ju ingen som vill åka. Nu var spår 10A en trappa bort vilket gjorde att vi fick snabbt börja springa i trapporna eftersom tåget även var på ingång. Vi lyckades dock komma med tåget och som en slump gick vi in i restaurangvangen och resans första pint (fast burk) inhandlades. Skickade även ett sms till ”Sir Kem” med instruktion om att vi var på väg och vad vi ville ha i våra glas.
Väl framme i Colchester ungefär fem timmar efter jag låst min ytterdörr kom vi nu till Colchester och vi begav oss direkt till puben Playhouse inne i stan där ”Sir Kem” väntade med rätt drycker i våra glas. Med beröm godkänt.
Sir Kem och Swedish Dad på Playhouse innan matchen
Efter en mumsig lunch tog vi oss tillbaka mot stationen där puben Bricklayer ligger. Colchester skulle nu möta tippade topplaget Sheffield United i säsongens tredje match. Colchester har börjat säsongen med två kryss men förhoppningsvis skulle de tre poängen stanna kvar i Colchester. Det var även trevligt att träffa alla gamla kompisar i Colchester så timmarna gick väldigt snabbt innan det blev dags att röra sig till Weston Homes Community Stadium.
Äntligen
Från insidan
Colu, Swedish Dad, Sir Kem och en sittande Layer Road som hellre vill äta paj
Sheffield började matchen klart bäst och tog rättvist ledningen i den första halvleken efter en kvarts spel när John Cofie drar till från 25 meter och en utsträckt fot från Magnus Okuonghae gör att bollen tar en båge över målvakten Mark Cousins och det var ju inte riktigt den starten man ville ha. Sheffield fortsatte att vara det bättre laget i den första halvleken men Colchester kommer igen efter halvtid och Clinton Morrison kvitterar inte allt för rättvist med 20 minuter kvar. Morrison som tidigare spelat för rivalerna Sheffield Wednesday tar en löpning över hela planen och firar framför Sheffields Uniteds fans som inte verkade allt för nöjda.
Glada svenskar efter målet
Heja Colchester
Mark Cousins räddar ett bra försök från Sheffield United
Målet tänder Colchester som pressar på för ett segermål men närmare än ett skott i insidan av stolpen kommer man inte och matchen slutar 1-1 och Colchesters tredje raka kryss.
Det här skottet går i bortre stolpen och sen bakom målvakten men inget mål
Efter matchen återvänder vi till Bricklayers där vi spenderar några timmar innan vi tar tåget till London och nu får vi även sällskap av Julian som bor i just Sheffield men han håller på Colchester. Väl i London beger vi oss till Kings Cross där vi som vanligt ska bo. Efter att ha checkat in på våra hotell så tar vi beger vi oss till en pub för att avsluta kvällen. Blir även en inte allt för mumsig kebab som avslutning på rummet innan man däckar i sängen
//Layer Road//
Söndagen den 26 augusti
Layer Road åkte hem tidigt på söndag morgon. Vi andra skulle ta tåget till Stoke efter att ha kämpat mot deras biljettkassa i flera månader. Colu ringde, mailade, ringde igen om vartannat innan en trevlig kvinna lyckades komma runt alla spärrar med medlemskap och lojalitetspoäng och annat trams. Men till slut fixade det sig och nu var vi på väg (mer att dom ledsnade på vårat tjat). Efter att vi avnjutit en god full english (inte Colu, han sov) på hotellet, köpte vi färdkost i form av dryck och tilltugg, satte vi oss på tåget. En helt vanlig tågresa på ett par timmar. Väl framme undrar man som vanligt var man ska ta vägen, och efter att vi frågat en bobbie tog vi det ena benet efter det andra mot en Wheterspoonpub. Lunchen hägrade men tji fick vi då de hade för mycket att göra (!?!) Andra fick käk men inte vi...
En pint fick vi i alla fall
Jaja, bara att vandra vidare. Hittade ett hak strax bredvid som doftade ljuvligt. Här fick det bli.
Mat som mat...
Snart var vi på språng, nåja, igen och hittade de bussar som tar en till Britannia Stadium. Arenan ligger nämligen en bit ifrån centrum utslängd bredvid motorvägen.
Sir Kem och Swedish Dad On Trent
Det var mycket folk runtom och vi fick gå runt hela bygget för att komma in till våra platser. Vi hamnade längst ut på långsidan mot South Stand där Arsenalsupportrarna höll till. Vi fick se alla spelare gå av planen vid hörnan där vi satt.
Britania Stadium
Britania Stadium från insidan...
...nu även med folk
Ett inte allt för ovanligt fotomotiv i Stoke
Fansen sjöng mot varandra och stämningen var så där underhållande hätsk.
Matchen var ett sömnpiller som slutade 0-0 vilket inget av lagen borde varit nöjda med.
När matchen var slut begav vi oss så klart mot utgången och till busshållplatsen där vi klev av. Ingen buss. Ingen buss. Ingen buss. Var i hela glödheta är bussen?
Vi frågade flera värdar men alla hänvisade till varandra. Polisen visste inget heller. Det var en märklig situation. Efter närmare en timma dök en röd buss upp som var villig att ta oss få kvarvarande med. Direkt till tåget för hemfärd. Skulle bara köpa lite öl och snacks först som brukligt.
Fanns annat än öl också
Modernt för att vara Stoke ;-)
Tillbaka i London var vi trötta och SweDad gick och lade sig. Jag och Colu gick till en karaokebar och beställde ale. Riktigt trevligt ställe med fruktansvärda sånginsatser av de studenter som tydligen hade detta som sitt vattenhål.
Ett par pints senare drog vi oss hemåt via en nattöppen cornerstore för inköp av vatten, läsk och kvällsmacka.
Måndagen den 27 augusti
Morgonen spenderades av mig och SweDad i frukostavdelningen där vi var först på plats. Colu sov i vanlig ordning. Därefter sparkade vi liv i Colu och tog våra ryggsäckar för att styra mot Kings Cross. Där tog jag farväl av far och son med en varsin kram.
Eftersom mitt plan inte avgick förrän 19:20 på kvällen hade jag en heldag i London. Började kolla runt efter matcher då detta var en Summer Bank Holiday. Detta är en dag då alla banker håller stängt och många arbetsgivare låter de anställda få ledigt. Många affärer håller öppet och ofta har de rea dessa dagar.
De matcher jag hade i åtanke spelades i BSS (Blue Square South) och den match jag fann lämpligast var Bromley fc - Tonbridge Angels.
Från Victoria gick tåg till Bromley South där jag klev av. När man kommer ut från stationen och tar höger finner man en lång gågata med affärer på båda sidor. Den första jag klev in i var 99p store där allting kostade just det eller mindre. Köpte mig en fin tandborste som hette Wisdom, vilket jag tyckte passade mig, och vandrade vidare.
Efter ett tag var jag framme vid Bromley North Station. Konstigt att den inte passerades med tåget med tanke på dess namn.
Tog en nudelwok på Miso och begav mig på jakt efter Hayes Lane.
Vid tågstationen språkade jag med ett par lokala bobbies som inte hade en aning om var fotbollsplanen var lokaliserad. De hjälpte mig glatt ändå genom att de på sin smartphone fick fram en karta över området och jag memorerade kartan. Trodde jag. Redan efter första svängen var jag vilse. En barnfamilj blev min räddning. De berättade vägen, som var ett par kilometer, till fotbollsarenan. Jag gick en bra stund och det kändes som om att jag var på väg ur bebyggelsen då jag stötte på en bonde i samspråk med en äldre herre. Det visade sig att denne man följt Bromley sedan barnsben på 50-talet och jag fick mig en historielektion under promenaden.
Jag möttes av en sliten arena när jag äntligen kom fram. En sittplatsläktare med 100 platser och resten ståplats på vittrad betong. En toalettvagn från 80-talet gjorde ju min eftermiddag lite lättare och jag är glad över att vara kille vid sådana här stunder. I alldeles för god tid hade jag i alla fall infunnit mig och jag köpte mig, som brukligt är, ett matchprogram. Begav mig sedan upp för trapporna till sportbaren som var belägen ovanför sittplatsläktaren och köpte mig en 1/2 pint som jag tänkte avnjuta i solskenet invid planen. Knappt hade jag hunnit ställa mig att titta på hemmalagets uppvärmning förrän en boll kom farande mot mig men träffade reklamskylten nedanför. Puh!
Jag han tänka tanken att turen var med mig idag innan nästa boll sköts rakt på min förfriskning och skvätte ut merparten av den nyss inköpta drycken. Min jacka täcktes av väldoftande ale. Lagkaptenen Ali Fuseini vinkade åt mig och bad om ursäkt. Den portugisiske högerbacken Sanchez Ming kom fram, tog mig ihand och bad så hemskt mycket om ursäkt och sa att han skulle ersätta mig med en ny efter matchen. Väluppfostrade grabbar det där.
Bromley FC
Hayes Lane
Matchen drog igång och det var bortalaget som började bäst med en rad målchanser. Bromleys målvakt var dock med på noterna och stoppade försöken ända till Mikel Suarez gav Tonbridge Angels ledningen på en retur från hemmakeepern.
Matchen svängde och nu blev det tryck åt andra hållet. Dock inget mål innan halvtid. Vi denna tidpunkt fann jag det för gott att lämna denna tillställning då man inte kan lita på att tågen i England (SJ, någon?) kommer i tid eller ens kommer alls.
Tillbaka till stationen och på tåget tillbaka till London Victoria. In och handla en tuna & corn sandwich samt en delikat flaska vatten. Tog det långsamma tåget till flygplatsen istället för Gatwick Express. Detta var inte av snålhet, för den turisttågbiljett i min innerficka gäller på samtliga avgångar i England. Då jag finner shopping på flygplatser helt ointressant var detta ett knep för att dra ut på tiden till flygavgången.
Långt innan gaten kommit upp på skärmarna var jag ju ändå på plats så det blev över en timmas väntan ändå.
Om man köpte en Daily Mail på Gatwick fick man en vatten på köpet. Jag frågade affärsbiträdet om det var tidningen eller vattnet som var kass. Hon läste aldrig den aktuella avisan men vattnet är som vilket som helst.
Tillbaka till "Våra Resor"
