Cristiano Ronaldo: Tonårsidol och ständig tvåa
Dags för en av de största matcherna på länge: Real Madrid - Manchester United. Det innebär att en portugisisk superstjärna får möta sitt gamla lag i vilket han på många sätt blev den spelare han är idag, att en av tidernas mest framgångsrika tränare får åter möta en av sina mest talangfulla adepter och två lags supportrar kommer att applådera åt en och samma spelare. Den spelaren är Cristiano Ronaldo. Här berättar jag min version av historien om fotbollslegendaren, tonårsidolen och affischnamnet
Fakta
Fullständigt namn: Cristiano Ronaldo dos Santos Aveiro (namngiven efter Ronald Reagan)
Födelsedatum: 5 februari 1985 (nyligen 28 år fyllda)
Position: Var som helst på offensiv planhalva, i Real mest på offensiv vänsterkant
Föredragen fot: Skjuter liggande boll med högern, men har även en av världens bästa vänsterfötter
Till att börja med vill jag kort lyfta fram Ronaldos väg till berömmelse, för att fortsätta med en personlig reflektion kring hans framsteg och vad det hela har betytt för mig. Avslutningsvis ämnar jag hylla fotbollsspelaren Ronaldo genom att lyfta fram lite statistik som inte går att skoja bort.
Vägen till United
Efter karriärens start i Andorinha och ett nedslag i Nacional fick Ronaldo chansen att 1997 börja spela för Sporting CP. Väl där började den unga portugisen växa som spelare och blev säsongen 01/02 den första och hittills enda spelaren att spela för både U16, U17, U18 och B-laget så väl som A-laget under en och samma säsong.
Efter denna säsong av klättring och utveckling började Ronaldo få ögonen på sig från de stora klubbarna, och blev i november 2002 inbjuden till Arsenals träningsanläggning för att träffa Arsène Wenger. Men det blev inte Arsenal för den vid det här laget 17 år unga portugisen, istället gjorde en annan rutinerad tränare ett försök att locka till sig supertalangen. Det var under en träningsmatch under försäsongen 2003 mellan Manchester United och Sporting CP som allas vår Sir Alex Ferguson fick möjlighet att syna den kvicka och oberäkneliga Ronaldo på nära håll. Och efter omtalade påtryckningar från de egna spelarna tog Ferguson kontakt med Sporting CP för att få köpa ynglingen. Resultatet vet vi alla vid det här laget, men till historien hör att Ronaldo tydligen hade blivit erbjuden till Barcelona för betydligt mindre pengar än de €15 miljoner som United fick honom för, men att den katalanska klubben inte hade haft pengar nog just då efter att ha slösat transferbudgeten på andra spelare. Något vi kan vara oerhört glada för så här i efterhand.
Jakten på en tonårsidol
När Ronaldo som 18-åring skrev på för United i transferfönstret hösten 2003 var jag själv 16 år ung och letade som den förvirrade tonåring jag var efter förebilder att se upp till och inspireras av. Men då jag vid det laget inte hade någon större möjlighet att se Premier League på TV skulle det dröja till sommaren 2004 och fotbolls-EM i Portugal tills jag fann min idol på allvar. Det skall tilläggas att jag spelat basket i drygt fem år men att jag under våren det året hade brutit armen i en snowboardolycka och inte kunde spela basket på ett bra tag. Fotbollen hade alltid funnits med mig men fick i och med skadan och Ronaldos intåg i fotbollens finrum alltså en nytändning.
Det fanns många anledningar till att jag såg upp till denna unga portugis. Dels var det något med hans inställning till spelet som jag beundrade, men jag kände även igen mig vad gällde kroppsbyggnad och spelstil; jag bestämde mig väldigt snabbt för att SÅ skall jag börja spela. Sagt och gjort, jag började träna min finmotorik i bollhanteringen för att kunna dribbla som honom, repeterade långskott för att kunna skjuta som honom och tränade explosivitet i löpningen för att kunna springa ifrån motståndarna som han gjorde. Detta pågick i stort sett varje dag så länge vädret tillät det under ett par års tid. Jag skaffade likadana skor som honom, tröja med hans hamn på, ja faktum är att jag när jag tänker efter t o m började klippa mig som han gjorde. Cristiano Ronaldo blev en ledstjärna, en sann förebild för denna unga, vilsna kille som inte riktigt visste vad han ville. Fotbollen blev en vän, en stöttepelare och en terapeut på samma gång. Att stå och sparka på lädret var oerhört befriande och avslappnande, samtidigt som jag genom all denna repetition även blev bättre och bättre på det och därmed fann lusten att fortsätta kämpa. Det var som att jag vissa dagar försvann in i min egna lilla värld; det var jag, bollen och alla osynliga motståndare som jag kämpade för att överlista. Och ja, jag var 17, inte 7 år gammal.
Tiden i United - från supertalang till lagets stora stjärna
När Ronaldo hade kritat på för United kom frågan snart upp om vilket tröjnummer han skulle få, och portugisen själv har berättat att han frågade efter nummer 28 (som han hade haft i Sporting) och att han inte ville ha pressen på sig som det skulle innebära att bära den legendariska tröjan med nummer 7, tidigare buren av spelare som George Best, Eric Cantona och David Beckham. ”Tränaren frågade mig vilket nummer jag ville ha. Jag sa 28. Men Ferguson sa ‘Nej, du kommer att få nummer 7,’ och den speciella tröjan var en extra motivationsfaktor. Jag blev tvungen att leva upp till en sådan ära.”
Med facit i hand var det självklart att Ronaldo skulle ha nummer 7, framförallt hade det sedan Beckham varit mitt favorit- och tillika lyckonummer. Det finns dessutom många som menar att just siffran 7 har en speciell kraft - att kroppens celler förnyas var sjunde år exempelvis, vilket skall göra att många genomgår ganska stora förändringar i livet just var sjunde år. Hur som helst är jag glad att det blev nummer sju, även om jag förmodligen hade kunnat byta favoritnummer om han valt ett annat, så starkt såg jag upp till honom.
Ronaldo visade ganska snart sin potential, även om det skulle dröja några år till det riktiga genombrottet. Under de tre första åren (2003-2006) fick han spela i 137 matcher, men lyckades bara hitta målet 27 gånger. Genombrottet satt dock väntandes runt hörnet, och säsongen 06/07 passerade Ronaldo 20-målsgränsen och slutade på 23 mål. Här kan vi verkligen prata om att målgöraren började vakna till liv i portugisen, för säsongen efter (07/08) gjorde han sin utan tvekan bästa säsong i United-tröjan och bidrog mycket starkt till att de röda kunde ta hem både ligatiteln och Champions League med sina 42 mål på 48 matcher. Makalöst bra av en mittfältare, även om han började skolas in i rollen som anfallare i det portugisiska landslaget (landet som inte haft en bra nog renodlad anfallare på många år).
Våren 2009 var det så dags för mig att skaffa en United-tröja med Ronaldos namn på ryggen (den jag haft tidigare var från portugisiska landslaget). Jag studerade då i Lille, Frankrike, och spenderade ganska mycket tid ute i stadens parker och drömde mig bort med bollen som enda följeslagare. Det jag inte anade då var att Ronaldo var på väg bort från mitt älskade United, det hade helt säkert förändrat läget en hel del. Men det var kul att läsa om att han var med i världens dyraste spelartransfer någonsin med de drygt £80 miljonerna som Real Madrid skall ha betalat United för honom. Hiskligt mycket pengar, tänk om man hade betalat sådana summor vid övergångar av anställda mellan företag?
Sommaren 2009 tog alltså kapitlet om Cristiano Ronaldo i Manchester United slut (för den här gången), men han skulle för alltid leva kvar som ett minne på ryggen av tröjan jag köpt bara månader innan övergången.
Vidare till Real Madrid - från bäst till näst bäst i världen
Jag måste erkänna att det av de spanska lagen tidigare varit Barcelona som jag intresserat mig för, men det var dels före United började slåss om Europaherraväldet med det katalanska laget och framförallt före Ronaldo gick till Real. Sedan han fick nummer 7 i maränglaget Real Madrid så har det alltid varit mer intressant att se dem spela än något annat spanskt lag, ja något annat klubblag alls (utom United så klart). Jag slutar aldrig förundras över Ronaldos snabbhet, dribblingar och oerhört giftiga skott, och det glädjer mig väldigt mycket att han hamnat i ett lag där man lärt sig hur man skall spela med den stjärnan i laget. Framförallt har han en tränare som vet precis hur han skall få ut det bästa ur Ronaldo - de talar ju dessutom samma språk.
Men, även om Ronaldo vid övergången till Real Madrid ett halvår tidigare hade vunnit Ballon D’or och nu av många ansågs vara bäst i världen så kom portugisen i och med flytten bara ännu närmare den spelare som skulle ta över platsen i strålkastarljuset från den gode Ronaldo. En spelare som förtjänar en helt egen historia, som har kämpat oerhört hårt för att komma dit han är. Han spelar i Barcelona och heter Lionel Messi. Han har till dags dato fått Ballon D’or fyra år i rad och fullkomligt spottar in mål och slår rekord efter rekord. Det tråkiga är egentligen bara att Ronaldo hamnar i skuggan och inte får den cred han riktigt förtjänar. För vad sägs om dessa rekorden som han ändå innehar:
- Flest gjorda mål under en säsong för Real Madrid (60)
- Flest gjorda mål per minut i La Liga
- Första spelare från toppligorna i Europa att nå 40 mål under två säsonger i följd
- Den spelare i Real Madrid som var snabbast att nå hundra ligamål
- Första spelaren att göra mål mot alla lag under en och samma La Liga-säsong
