Den nya redaktionen kliver fram ur dimman (del 2/4)
För ett par veckor sedan valde grundarna av QPR-sidan på Svenska Fans att kliva av efter 9 års hårt slit. Omkring smått otroliga 2500 artiklar levererade parhästarna Ståål och Montgomery innan de valde att lämna över staffettpinnen efter vad som måste varit den största skalpen (QPR vs Chelsea 1-0) under deras era på Svenska Fans. Nu har en ny fyra man stark redaktion satt sig till rätta och antagit utmaningen, andra man ut att presentera sig är Matz Peterson, aka Shanksy.
Namn: Matz Peterson
Ålder: 47
Forumnick: Shanksy (Från Don Shanks. Inte för att jag tycker att han var en exceptionellt bra fotbollspelare utan för att han var bästa polare med Stan Bowles. Jag menar, vem skulle inte vilja varit det?)
Bor: Linköping (Västra)
Supportat QPR sedan och varför: Början av 70-talet. Jag skulle vilja säja att det var för att QPR spelade en bländade fin fotboll men som liten knodd föll jag först för de läckra tröjorna och det tuffa namnet. Men snart förstod jag att laget faktiskt var fantastiskt underhållande och klubben med dess fans otroligt familjär. De polisongprydda grabbarna som peakade tvåa i ligan 1976 gjorde mej fullständigt övertygad. Parkes, Clement, Francis, Thomas, Givens, Bowles. Queens Park Rangers FC var för evigt mitt.
Favoritspelare all time: Det är riktigt svårt att plocka ut bara en. Jag älskar ju alla lojala grovjobbare (Alan McDonald), tuffa slitvargar (Dave Webb), intelligenta mittfältare (Ray Wilkins), hårdskjutande målgörare (Les Ferdinand), bollsäkra vindsnabba yttrar (Dave Thomas) och tekniska bollbegåvningar (Roy Wegerle) lika mycket. Men om nån håller en revolver mot mitt huvud (se upp Paladini!) så måste jag ändå säja Stanley Bowles. En gudabenådad lirare som troligtvis fått göra 100-tals landskamper om han haft en annan livsstil och inte blivit osams med varenda manager. Men å andra sidan hade han ju då inte varit THE MAN.
Favoritspelare i dagens trupp: Kan man inte få säja Neil Warnock. Mannen har uträttat underverk med en turbulent trupp och f.d. okunniga och megalomaniska ägare.
Värsta QPR-minne: Den i särklass värsta upplevelsen kopplad till Rangers var tågresan hem ifrån play off-finalen i Cardiff 2003. Det var brutalt jobbigt när segermålet föll, det var hemskt att se Holloway och kompani så besvikna, det var smärtsamt att se 10-åringar gråta på vägen ut, det var plågsamt att uppleva 35000 QPR’are så förtvivlade. Men TÅGRESAN på tre timmar var ett rent helvete! Ett helt tåg fyllt med ofattbart ledsna och förbannade fans som inte kunde göra annat än att glo rakt ut i luften. Det enda jag gjorde på denna vansinnigt långsamma tungsinta resa var att köa mot restaurangvagnen. Det tog gott och väl dryga 2 timmar(!) innan det blev min tur. Jag tänkte åtminstone supa mej full och var beredd att ta en bricka med pints och allsköns sprit. Det fanns EN trasig påse chips och EN burk CIDER kvar!
Bästa QPR-minne: Oj oj oj, finns massor underbara grejer att minnas. Jag kan inte bara ta ut ett.
När Terry Fenwick kvitterade i FA-cupfinalen 1982.
När vi spöade Spurs med 4-1 samma dag jag var med i matchprogrammet.
När Ian Holloway kunde mönstra fem äkta QPR-fans på plan.
Avslutningen mot Leeds när vi firade PL.
Otaliga möten med alla sköna QPR’are, både engelska och skandinaviska.
6-0 mot Chelsea 1986.
När jag träffade Stan Bowles på Springbok en måndag 2000.
UEFA Cup-äventyret 1976.
När Wegerle lurade halva Leeds 1991.
Alla skojfriska resor med Lkpg’s-R’s.
Clive Allens konstmål mot Hammers 1984.
Första gången i Tipsextra 1972.
Ferdinands rökare mot Man U 1994.
Nä, jag måste tvinga mej att sluta nu…
