Det här är endast märkligt.
Vi ligger inte där vi bör ligga. Formen är knappast som vi önskar. Vi gjorde ingen bra match mot Cardiff. Det är ändå allt annat än tillräckliga anledningar för att sparka Steve Clark. Jag är orolig, mycket orolig.
Personer som ser West Bromwich Albion från en objektiv synvinkel - kanske inte tycker säsongsinledningen varit så galen. Det tycker dock jag. Serien startade inge roligt. Ett mål på de fyra första omgångarna och två inspelade poäng var inte vad vi hoppats på. Då agerade vi på ett anmärkningsvärt sätt. Ett sätt som inte är likt West Bromwich.
Sessegnon rekordköptes in, Amalfitano dök upp och även ett ytterligare anfallsalternativ i Victor Anichebe hämtades in. Då ska det även tilläggas att vi redan hade gjort ett flertal offensiva köp tidigare under sommaren. Nu satt vi med en extremt bred trupp - där spelare som tidigare spelat mycket för oss - knappt fick plats på bänken. Och det var på gott och ont. Mest gott.
Nystarten efter Deadline Day var ljuvlig. Fjolårsformen var tillbaka hos många. Defensiven såg jättestabil ut, vi vann matcher och nyförvärven var otroligt nödvändiga. Sessegnon såg ut att vara värd varenda krona, Amalfitano gjorde ett supermål på Old Trafford och allt var frid och fröjd. Det vi mest ska minnas är att denna form slutade för endast sex-sju veckor sedan.
Ja, den där formen är försvunnen. Vi är nog alla frustrerade över den senaste tidens spel. Vi förlorar mot Norwich och Cardiff och det är lag vi på pappret är bättre än. Det är lag som vi har en målsättning att komma före. Matcher man helt enkelt behöver vinna för att inte ligga i botten. Men har vi panik? Hade vi kört fast med Clarke? Var läget hopplöst? Nej, nej, nej.
Som sagt, formen var här för inte alls länge sedan. Clarke utvecklade den grund Hodgson lagt åt oss och det var en njutning att se förra årets spel. Det är ingen slump att han hyllats av bland annat José Mourinho. Många kloka och lovande saker har Clarke tillfört i vårt lag. Han är kompetent på många sätt och var enligt mig mannen som skulle leda oss framåt på ett stabilt sätt.
Nu visar vi upp en annan sida. En sida jag inte vill förknippa med West Bromwich. Den moderna fotbollens sida, där beslut hastas fram och allt ska klassas som kris. Vilka tror vi att vi är? Bara för vi har bättre resurser än för ett par år sedan - ska vi inte tro att vi är ett lag som måste tillhöra den övre halvan. Man ska inte glömma att vi klassades som Englands största jojolag för ett par år sedan.
Ja, man kan hitta en tränare utomlands - som när Southampton hittade Mauricio Pochettino. Men det är knappast en enkel väg att gå mitt under pågående säsong. Och utbudet bland de brittiska tränarna är skrämmande. Jag tror ingen vill ha Stuart Pearce, Alex McLeish eller någon annan halvmedioker manager. Jag kan lova att ingen av dessa tränare skulle kunna genomfört det som Clarke gjort för oss.
Nej, den som tar över har inget hopplöst läge. Vi har en fin trupp som kan mycket mer än det den presterat. Men magkänslan är usel. Jag var orolig efter matchen mot Cardiff. Men det var en naturlig oroskänsla, en känsla som alla supportrar känner någon gång varje säsong. Justeringar i vårt spel behövde göras men det här känns mer eller mindre vansinnigt. Det känns knappast bättre nu än det gjorde när Steve Clarke var vår manager.