“En kines försökte döda mej”
Forumprofilen Shanksy lämnar här en rapport från Swedish Hoops-resan där en 3-1-seger blandades med diverse andra äventyr och missöden...
Som vanligt kunde man börja med att småskratta åt de vanliga uppmaningarna på flyget över (VEM i helv... tror att man fortfarande får röka i dessa flygplan? Vi får ju knappt röka på våra balkonger längre) och sedan det fantastiska erbjudandet “buy one, get one free”. Kära ni, sluta behandla resenärerna som utvecklingsstörda. Ni säljer alltså en flaska på 5 cl för £5,5 och en plastpåse med samma sprit - 2,5 cl - för samma peng. Men eftersom man får en 2,5 cl påse på köpet så blir det ju… ja vadå? Samma kanske!?
Träffade inte många QPR’are på planet över förutom två i tre-mannacrewet med Tåta i spetsen. Dessa grabbar sviker aldrig Expressen in till Liverpool Street men själv tar jag oftast bussen. För 13-14 pund tar man sej in lika snabbt och till samma plats som tåget som kostar 25-26. Min stolsgranne var fotbollskunnig och berest. Hade besökt massor med arenor i England. Han var Fulham-fan men visste inte själv varför. I vårt Lkpgs-gäng finns också en Fulham. En av resans bäste storys stod sistnämnde för. Hans jobbarkompis gillar smått otroligt nog BK Derby, Linköping och QPR, London. När hans grabb gick från Derby till Karle hotades han med att göras arvlös. Det är rätt, det är riktiga tag!
Väl framme vid Bishopsgate mötte en kär födelsedagsfirare upp och efter lite skitsnack, några kramar, presentutdelning och en ESB på Churchill Arms drog jag mot Shepherds Bush. Jag checkade in och snyggade till mej och tog mej sedan till Queen Adelaide där tre vackra svenskar mötte upp. Vi drack lunch och vandrade vidare till Coningham Arms där vi drog ett parti biljard. Eller vad man nu ska kalla det. Hade det stått nån utomstående i närheten av bordet hade jag inte varit med. Ytterst pinsamt. Att jag bara spelat EN gång i mitt liv (i lumpen för 25 år sedan) är min ursäkt för en oerhört tafflig insats. Vad de andra har för ursäkt vet jag inte, ha ha…
På Uxbridge Arms tog svenskarna över och fredagskvällen var oerhört trevlig. Tack alla sköna R’s! Jag tänker inte ens försöka börja nämna namn. Ni vet vilka ni är. Top of the pops. Créme de la créme.
Jag avslutade kvällen med att på hotellet ränna skallen i dörrbladet och fick ett litet jack i ögonbrynet som följd. Ögonlocket är idag förresten helt blågult. Passar väl ihop med skadorna på högerknogen som jag ådrog mej på kneget sista timmen på torsdan. Rakad skalle, synliga skador och diverse tatueringar är förresten ingen nackdel när du knallar i Shepherds Bush. Inte för att nån blir rädd för en liten skit som mej, men det ser ut som att det inte är nån idé att råna den där lodisen liksom.
På hotellet fick jag på morronen veta att jag senare måste byta rum. Jag spände ögonen i killen och deklarerade argsint: “I’m not at all pleased with this, you should have a fucking room ready, I did book ages ago”. Sen skrattade jag, klappade honom på axeln och sa “äh, skojar bara, jag gillar ju er, har bott här hur mycket som helst ju!”. Fast på engelska förstås. Han såg lättad ut. Kan tänka mej att hans tankar ungefär gick: “Skönt, den bakfulle killen som verkar ha varit i slagsmål är nöjd ändå”. Jag lämnade hotellet efter att ha inventerat min påse inköpt hos min lokale newsagent. Läsk, whiskey, chips, crunchies och cigg. Bara nyttiga grejer således. Jag tänkte nu ta mitt pubguidande på yttersta allvar och hade planer för alla dagar över. Jag tog mej först till ett ställe som var stängt. Gick sedan vidare till ett ställe som hade noll gäster. Bra start.
På Crown & Sceptre var stämningen på maxnivå. Nån glömde dock att påminna mej om att man inte kan dricka whiskey lika fort som öl. Och i samma mängd. Matchen lär man väl kunna läsa om på alla möjliga ställen nu. Jag vill bara instämma i hyllningskörerna. Vilken insats vi gjorde! 3-1 till oss och jag var inte ett dugg förvånad. Speciellt inte eftersom jag lirat £10 på 4-1. Typiskt mej, jag lovar. Men nöjd ändå så klart. Födelsedagsfiraren meddelar nu också att min gåva inte funkar. Men vi är fortsatt nöjda ändå så klart. Svenskfalangen var lugn och fin men jävlar vad folk firade våra mål. Det är nog det bästa som finns. Att fira ett QPR-mål. Kan jämföras med alla övriga orgasmiska ögonblick i livet.
Jag tog mej till The Green där det var sagt att många skulle fira segern. Men jag hamnade i trångmål. Jag är en fridens man och skulle ALDRIG starta nåt bråk men en incident med en tjomme med asiatiskt utseende ledde till en snabb sorti. Och det innan jag ens lokaliserat glada firande svenskar. Det är bara det att jag inte vet riktigt vad som hände (1,5 liter Bells kan ha varit bidragande). Mitt sms-svar till en polare som grattat till segern förbryllar. Det löd: “En kines försökte döda mej”.
Jag gick ut i regnet. Det började fullkomligen vräka ner katter och hundar och när jag till slut halkade och drattade på arslet var det givetvis framför tre konstaplar. Upp fort som fan, försökte tafatt borsta mej lite torr, log lite mot the fuzz och knallade sedan vidare efter pinsamheten. Jag valde några udda pubar med goa gubbar innan jag gick till min lokale kinesmatutdelare. Världens otrevligaste människor, världens tråkigaste lokal och 8000 rätter att besvärligt välja emellan. Men billigt och gott. Sedan dog jag i ett svinkallt hotellrum. Strax efter Bollibompa typ.
Ah, söndag! 3-1 i ryggen. A shit, a shave, a shower och sen iväg. Idag ska recenseras pubar! Jag rivstartade. Hade avverkat fem stycken när magen började låta som en knarrande gammal vindsdörr. Jag satt då på ett litet ställe på Goldhawk Road och gladdes oerhört över att Swansea just spöat Cardiff. Ett “YES” utbröt bland de flesta därinne och min knivskarpa hjärna räknade ut att vi måste vara top of the league igen. Jag räknade också ut att knarrandet berodde på brist på föda. Inte en bit mat på hela dagen. Inte ens frukost hade jag tagit mej tid till. Och nu var klockan sen eftermiddag. Nåväl, en bit mat kan man väl unna sej innan pubandet fortsätter. Ett ypperligt tillfälle att käka på det där stället på Uxbridge Road som ju brukar få strålande matbetyg förresten. Men därinne var totalt fullsatt. Jag är ingen man som tålmodigt står och väntar på att nån fet gubbjävel ska behaga anse sej färdig, dessutom hade jag tänkt att uppdatera mej på några pubar till innan kvällen var till ända. Så jag drog in på närmaste hamburgerhak, beställde en stor dubbel med bacon och gjorde misstaget att inte sätta mej därinne. För i min iver att ta mej längre bort mot Goldhawk tänkte jag käka medan jag promenerade. Burgarn var lömsk, varm och drypande av dressing. Givetvis tappade jag hela skiten på trottoaren innan jag ens tagit en enda tugga. Fucking hell skrek jag, medan jag rakade ihop eländet i den där lilla kartongen igen. Jag bar den med mej ett tag men insåg det desperata i att börja äta nåt som legat där tusentals skitiga skor trampat hela dan. Och där ett ljummet regn dragit ner pollutionen från skyn. Nä, ner med avskrapet i en bin under min numera alltmer jobbiga mages protesterande. Fick nu en lysande idé. Jag drar till de muntra kineserna, på det viset har jag nära ut på planerad rutt igen. Jag gick ända dit. Stängt såklart. Vad hade jag väntat mej. En röd utrullad matta?
Gick nu raka vägen in på närmaste pub. Med en viss plåga i högerbenet efter vurpan dan innan. Där fanns givetvis ingen mat. Jo, de kunde värma upp en frusen pizza men det skulle ta 20 minuter. Kör bara, sa jag. Annars äter jag den frusen. Jag menade allvar, men tjejen bakom baren skrattade bara. Sen satt jag där. Pizzan tog 45 minuter. En kille i Newcastle-tröja sa att de vunnit över Arsenal. Och jag hade Liverpool på storbild framför mej. Normalt sett ger jag fullständigt f-n i Pool men när de slår Chelsea blir jag gladare i själen. Vilken helg när det gäller poängutdelning!
Pizzan hade fått Gordon Ramsay att stänga stället. Det var den godaste jag ätit. Snabbt in på rummet för lite återhämtning och några samtal eller sms för att kolla vad alla vänner gör. Ahh, man kan väl bara krypa in under täcket medan man väntar? Felbeslut kallas det. Snark. Och ungefär till Bollibompa igen.
Min nästa bokade resa är mot Coventry hemma i januari. Nej visst ja, den är ju flyttad. Den börjar samtidigt som jag måste flyga hem. Är nån förvånad?"
