Fem tankar om förlusten mot Brighton
När det var dags för återstart i världens bästa liga tog United emot ett sylvasst Brighton som med Manchestersonen Danny Welbeck i spetsen segrade över hemmalaget med 3-1. Detta innebar ytterligare poängtapp som Erik ten Hag lär vara långt ifrån nöjd med.
Orka pressa i 90 minuter
Manchester United går ut och öppnar starkt fram till Welbecks 0-1 mål. Med mod, kraft och speed satte United en hög press som etablerade spel på sista tredjedelen. Alla lagdelar fyllde på bra och Brighton fick inte hålla i boll så som de gärna gör. Tyvärr fick United inte någon utdelning av det fina presspelet men det kändes onekligen som om vi var på frammarsch mot ett första mål och en underhållande föreställning på Old Trafford. Men sedan kommer Manchestersonen Danny Welbecks mål och Uniteds presspel är som bortblåst. Helt plötsligt släpper vi ratten och Brighton kan belåtet ta kommando över matchbilden. Vi droppar ner alldeles för lågt och tillåter De Zerbis offensiv lugnt och metodiskt överbelasta Reguilons vänsterkant eller vända över spelet till den livsfarlige Mitoma på motsatt kant. När Ten Hag’s mannar tog förnuftet till fånga och vågade sig uppåt i plan för att sätta press så hängde aldrig andra pressvågen med vilket ledde till att Brighton lätt gled igenom och kunde sätta press på en decimerad backlinje. Det United bjuder på i pressväg spelar Brighton rätt i händerna vilket för mig är helt barockt. Mer fokus på detta inför omgång 6, tack!
Defensivt haveri
Det går såklart att hävda att United till stor del faller på Brightons offensiva effektivitet och skicklighet samt att defensiven United har att kontra med är skadeskjuten, men jag hävdar även att man ser tecken på en tränare som inte hade gjort sin hemläxa inför dagens omgång. Under min föregående punkt pekar jag på presspelet som en bov i det hela men när The Seagulls spelat av Uniteds press står där även ett försvar som inte är redo på vad som komma skall. Den överbelastning De Zerbi utgår ifrån för att hitta luckor i motståndarens försvar gör samtliga backar förvirrade och de vet inte om de ska spela zonförsvar eller om de ska försöka markera någon av de multipla alternativ som finns att välja på. Till defensivens förfogande finns då heller ingen mittfältare som anstränger sig för att täcka upp, Casemiro lunkar mer eller mindre in i varje duell och fungerar inte direkt som något stöd när Brighton trummar på. Det är lönlöst att koka ner dagens defensiva haveri till individuella misstag såsom när Licha går bort sig mot den så kallade Uniteddödaren Pascal Gross. Detta handlar snarare om strukturella fel som bör hamna på Ten Hag’s skrivbord för dagens defensiva insats var långt ifrån godkänd.
Taktiskt identitetslösa
Min stora målsättning inför årets säsong var varken titlar eller jätteframgångar, endast en tydlig vision om taktisk utveckling och en mer jämn högsta- samt lägsta nivå. Jag såg framför mig hur Erik ten Hag, som efter sitt klart godkända första år, bara skulle bygga vidare på den vinnarkultur United åtminstone lyckats bygga upp på sin hemmaborg. Istället står vi här fem omgångar in i hans andra säsong och ser inte glimten av en kollektiv spelidé. Det nöts mycket boll på Rashford som med bravur gör vad han kan. Han kan mycket men han kan inte sänka ett väloljat Brighton på egen hand. Jag är helt övertygad om att vi med våra spelarresurser ska kunna bygga våra chanser på mer än en spelare men avsaknaden av identitet och vinnarkultur som tycktes vara på uppgång under föregående säsong lämnar ett spretigt kollektiv efter sig som har svårt att arbeta tillsammans. Däremot ser jag ett motståndarlag vars idéer genomsyrar varenda atom i föreningen och med en tränare som har lyckats få pli på en yvig grupp andrahandsval genom att ha en tydlig taktisk och kollektiv identitet. Ska mitt förtroende hålla för Ten Hag i det långa loppet vill jag se ett United som inte viker ner sig så som de gör idag men framförallt ett United vars taktik inte förändras till den grad att man ena veckan spelar med yttrar och andra veckan med fyra innermittfältare, det blir för pajigt!
Ljuspunkten Rashford
Rashford står endast noterad för ett mål på fem omgångar och har fortfarande inte övertygat alla kritiker om att han numera ska klassas som en världsklasspelare, men Marcus Rashford är min jäkla gubbe oavsett. Idag visar han återigen varför han är min absoluta favorit. Trots en kollektiv prestation som inte ger honom någon vidare assistans bär han United på sina axlar till i princip samtliga skarpa lägen i dagens match och fortsätter ta vågade och lyckade initiativ genom hela matchen. Runt honom tycker jag mig även se ett par goda lekkamrater på uppgång som nog kan hjälpa honom med hans poängskörd, framförallt Sergio Reguilon som gör en stabil debut för United. Reguilon och Rashford hittar fram till varandra på ett fint sätt i flera sekvenser. Även Rasmus Höjlund, som tyvärr bara fick spela 63 minuter, linkade upp fint med Rashford ett par gånger och var ju så nära 1-1 innan VAR drog tillbaka målet. Efter en misärliknande match kan det vara svårt att hitta ljuspunkter men ska jag hitta någon idag så riktar jag fokus mot min gubbe på vänsterkanten.
Var är Bruno?
I ena änden har vi Rashford som ljuspunkt och i andra änden har vi en av de stora besvikelserna i form av Bruno Fernandes. Inför matchen var jag speciellt taggad på att få se kaptenen som skulle komma hem från landslagsuppehållet med Portugal i storform. Efter blandade insatser i de fyra första omgångarna hoppades jag på individuell briljans och framåtanda. Istället bjöds vi istället på en riktig alibiinsats. Stundtals försvann Bruno helt och i den sista tredjedelen kunde Brightons mittlås avväpna honom relativt enkelt. Han var förvisso nyttig när han droppade ner lågt och försökte lyfta boll i matchens slutskede men samtidigt är det inte där han ska verka och här ifrågasätter jag återigen Ten Hag rollfördelning. Känslan jag får när jag ser Bruno spela är att han inte riktigt vet var han ska göra nytta, när han både ska arbeta defensivt och offensivt blir det pannkaka av det hela och han fyller ingen vettig funktion.
Tre frågor till dig som läsare:
- Vilken var din ljuspunkt i dagens match?
- I vilken roll tycker du att Bruno gör mest och bäst avtryck?
- Delar du min åsikt eller har du möjligtvis en annan åsikt om vad som föranledde dagens förlust?
GGMU
