Flipp, flopp eller mittemellan - var har vi McTominay egentligen?
Första säsongen med A-laget, nu en start mot Sevilla och en mot Chelsea i rad. Scott McTominay har fått stort förtroende av José Mourinho denna säsong, men varför råder det delade meningar om. Så var har vi Scott McTominay egentligen?
Den senaste veckan har satt tonen för Scott McTominays säsong. Efter att den 21-årige mittfältaren fått speltid i cuperna, Champions League-gruppspelet och även en del i Premier League, valde José Mourinho att bänka Paul Pogba i den första Champions League-åttondelsfinalen mot Sevilla och istället starta Scott McTominay. Beslutet var kontroversiellt, främst gällande petningen av Pogba och även efter 0–0-matchen var det Pogba - som trots allt fick ett tidigt inhopp efter en skada på Ander Herrera - som drog rubriker.
Fel, tyckte Mourinho. Den han istället ville berömma var Scott McTominay.
– Får jag ge dig en kram? frågade Mourinho - innan han gjorde det - efter att en reporter frågat honom om McTominays insats.
– Jag var nyss på presskonferensen och alla frågor handlade om Paul (Pogba), men frågorna borde handla om killen. Han var fantastisk, han gjorde allting bra. Han satte press på Ever Banega och hindrade honom från att spela, han är deras spelfördelare. Jag tycker att Scott var briljant.
Men supportrarna var inte lika övertygade. Visst fanns det en sida som höll med Mourinho, men en hel drös av kommentarer via sociala medier var samtidigt negativa. Det brydde sig Mourinho så klart inte om, när Manchester United mötte Chelsea i söndags - på förhand en av säsongens kanske viktigaste matcher - fick McTominay nytt förtroende från start med uppgiften att punktmarkera Eden Hazard. 90 minuter och en 2–1-seger senare var det återigen McTominay som hyllades, denna gång för att han raderat Hazard ur matchbilden. Men de delade meningarna bland supportrarna står kvar.
Så var har vi McTominay egentligen? Varför har han fått så stort förtroende av Mourinho?
Följer instruktioner
När McTominay för första gången inkluderades i Manchester Uniteds matchtrupp - 30 april 2017 mot Swansea - gjordes han det lite från ingenstans. 20 år gammal hade han alltså inte spelat för A-laget, inte varit på bänken och var knappt ens nämnd bland klubbens löften. Visst, han hade gjort det helt okej i ungdomslaget och i reservlaget. Men talangerna det snarare talades om var spelare som Angel Gomes, RoShaun Williams och Axel Tuanzebe. Alla tre stora talanger, då som nu. Men ingen av dem har ju fått samma förtroende som McTominay nu har tilldelats.
McTominay fick aldrig chansen att hoppa in i matchen mot Swansea. Men veckan senare fick han ett kort inhopp mot Arsenal och i den sista matchen för säsongen, den betydelselösa mot Crystal Palace, fick han sin första start för klubben.
– Jag var lite nervös i omklädningsrummet, men man är väl bara människa? sa McTominay om sin första start till klubbens hemsida.
– Man kommer alltid vara nervös när man gör sin startdebut på Old Trafford men, när matchen väl är igång, är det bara en vanlig match. Du spelar ditt eget spel, är avslappnad och lugn. En stor del av mitt spel är att röra mig runt på planen, tackla, passa, löpa, springa och göra allt som en mittfältare bör göra. Jag njöt verkligen av det och det var en väldigt bra erfarenhet.
En anledning till att McTominays utveckling sackat efter sägs ha varit problem med kroppens tillväxt. För bara ett par år sedan var han 1,67 m lång och ansågs behöva växa till sig för att göra avtryck. Och plötsligt hände det. Nu är McTominay 1,93 m lång, fick följa med på sommarens försäsongsturné i USA och ett halvår senare är han alltså en av Mourinhos go-to-spelare på mittfältet.
Den stora anledningen till att Mourinho gillar McTominay verkar ha att göra med de egenskaper som McTominay själv applicerade på sig. McTominay - som kan representera både England och Skottland - rör sig över stora ytor av planen, tacklar och passar. Därtill har han visat sig lyhörd för instruktioner, något som Mourinho brukar uppskatta och som gjort att han fått uppgiften att hålla koll på motståndarnas nav. Som Banega mot Sevilla, som Hazard mot Chelsea. Det är de uppgifterna som han fått tilldelat och som han fått beröm för.
Samtidigt tror jag inte att vi ska underskatta den symboliska betydelsen för Mourinho att kunna peka på en egen produkt. Mourinho har sedan ankomsten till Old Trafford - egentligen hela karriären - kritiserats för att han inte ger klubbens egna talanger chansen. Sett till statistiken är den kritiken dessutom befogad, även om Mourinho själv förnekar det. Att han då kan peka på McTominay, säga att han visst ger ungdomar chansen (vilket han med hänvisning till just McTominay mer eller mindre ordagrannt redan har sagt), är så klart en stor bonus för honom gentemot journalisterna.
Någonstans mittemellan
De ovannämnda anledningarna ser jag som två orsaker till Mourinhos tillit, de samma som jag kan förstå de supportrar som håller med portugisen. Men samtidigt kan jag absolut förstå de som inte ser McTominays storhet.
En anledning till det är att McTominay är begränsad. Det han gör - rör sig på stora ytor och täcker av motståndare - gör han bra, men även det ganska begränsat. Han löper inte snabbt, snarare trippar han runt och hamnar ibland på efterkälken när det går snabbt. Dessutom, även om han hyllas för att han står rätt, tappar han med jämna mellanrum positionsspelet och gör då och då inte det försvarsjobb som krävs. Som mot Chelsea då han borde ha fortsatt att följa Willian när brassen gjorde sitt mål. Liknande incidenter, där han inte tog det nödvändiga hemjobbet, förekom flera gånger, om än inte lika förödande som vid målet. Dessutom tycker jag att hyllningarna av hans lysande punktmarkering av Hazard var aningen överdriven, enligt whoscored.com stod Hazard trots allt för en assist och fyra nyckelpassningar, mer än någon annan på planen.
Vidare har han uppenbara begränsningar i det offensiva spelet. När det kommer till passningsspelet kan han slå fina bollar, likt den som via Romelu Lukaku kom att leda till Jesse Lingards mål mot Chelsea. Men att han skulle vara någon spelfördelare, en roll som vissa tillämpar honom genom att nämna honom som en möjlig Carrick-ersättare, är bara fel. McTominay klarar av det enkla passningsspelet bra, men när det kommer till det mer krävande utövandet finns det betydligt bättre spelare, liksom det finns i det defensiva spelet.
Som helhet betyder detta enligt mig att McTominay landar någonstans mittemellan. Han är varken så bra som Mourinho vill gestalta honom som, varken så dålig som många andra vill få honom till. För visst tillför han ju ändå en del, inte minst med just egenskapen att följa instruktioner. Någonstans där ligger också en logik i den spelare han jämförs med, nämligen Darren Fletcher. En pålitlig mittfältare, som inte sticker ut men som i form av truppspelare gör ett nyttigt jobb. Även om McTominay så klart inte är på Fletchers nivå, åtminstone inte än, så ska den kunskapen inte underskattas.
Därför tycker jag att det är fel att häckla McTominay, speciellt redan nu. Istället kan det vara läge att uppskatta att en egen produkt får chansen. För även om det som sagt kan finnas en viss bianledning till att just Mourinho gör den uttagningen, även om det absolut finns en risk att McTominay snarare går Tom Cleverleys väg än Fletchers, så är det ju det som är kontentan. Att McTominay får chansen, gör det helt okej och denna säsong fått en fast plats i truppen, är positivt för klubben Manchester United. Det är det som han själv har fått betona i intervjuer, vikten av att spelare som han själv, Jesse Lingard och Marcus Rashford tillhör laget. Och visst är det bra. Inte minst för oss supportrar som efterfrågat just den varan.
