Tottenham - West Ham
3 - 1

Förlust i sexpoängsmatchen mot Spurs

Från den kanske viktigaste matchen i vår moderna historia, till kanske årets viktigaste möte i ligan. Vi vann det förstnämnda, och förlora det andra. Rättvist? Ja. Surt? Ja. Hade matchen varit annorlunda om vi inte spelat den viktigaste matchen i vår moderna historia mindre än 72 timmar tidigare? Ja.

Redan i spelartunneln syntes en skillnad mellan lagen. Medan Tottenhams elva stod rakt och fokuserat i väntan på att möta sina hemmasupportrar, stod vår elva och stretchade ut låren medan de samtalade med polarn framför eller bakom. Det var klart redan innan matchen, att killarna hade huvudet någon annanstans.

Spurs inledde matchen smart. De lät oss vara spelförande, vilket i stunden kändes ganska lugnt, men de var förberedda på minsta misstag. När Cresswell sedan passar ut bollen till Masuaku, som av någon anledning var med i startelvan, hinner deras ytterback först. Han hittar fram till ena halvan av poängduon KaneSon, som sedan söker andra halvan med en låg passning in framför mål, då Zouma kommer emellan och olyckligt knäar in bollen i eget mål. Det syntes tydligt hur luften gick ur oss vid detta skede. Det dröjde inte lång tid till duon skulle vara tillbaka och skapa problem igen. Kane, perfekt avvägd passning, Son, perfekt avvägd löpning, Tottenham, 2–0.

Jag tror att många av oss kände oss tunga som bly efter detta. Det kändes verkligen hopplöst, men om det finns något som vi alltid är bra på är det fasta situationer, i synnerhet hörnor. Efter ett slarvigt utförande av ytterbacken som hann först på Cresswells passning, Doherty, fick vi vår första hörna för dagen. Creswell slår in den, Dawson når högst, men istället för att nicka mot mål, går bollen ut till Benrahma som på volley slår in den lågt mot första stolpen. 2–1 i matchminut 35 och det är match igen.

Andra halvleken inleds relativt händelsefattigt. Vid en Tottenham hörna försöker supportrar springa in på plan och kedja fast sig i stolparna, ett problem som senast uppstod på Goodison Park när en demonstrant mot olja lyckades med uppgiften. Efter detta skeende ändrades matchbilden till vår fördel och vi kom in i ett momentum. Antonio hade en volley som en anfallare i hans klass borde göra mål på. Men som vi vet är inte tillslag och Antonio bästa kompisar. Efter detta anfall väljer Moyes att ta ut den överspelade Antonio och sätta in vår frälsare Yarmolenko. Trots att vårt momentum höll ett tag till lyckades vi inte riktigt hitta in i Spurs straffområde, utan höll mest bollen vid kanterna. Och även fast man inte kollar på mycket fotboll förstår man att vid kanterna gör man inga mål. Det slutade istället med att försvarslåset Zouma Dawson gör ett juniormisstag då de hoppar upp på samma boll och låter poängduon KaneSon göra sitt tredje för kvällen. Matchen slutar 3–1 till Spurs och hoppet om att spela Champions league fotboll nästa år känns ganska dött… Eller juste, vi ska spela kvartfinal i Europa league om två och en halv vecka, Come On You Irons!

Bäst i West Ham:
Said Benrahma - Det är inte bara för att han gör lagets enda mål i matchen, utan för att han såg ut som den spelare vi alltid sökt hos honom. Kreativ, smarta instick och passningar, stark med låg tyngdpunkt och kvick. Jag kritiserade honom hårt efter hans insats mot Aston Villa där han gjorde två assist, för jag tyckte att han var alldeles för slarvig och ojämn. Motsatsen till igår. Kan han fortsätta spela på denna nivå mer frekvent har vi en riktig juvel på våra händer.