Tondela - Sporting1 - 2
Fulham-QPR 6-0
Rangers krossades av Londonkollegan - ingen rolig eftermiddag på Craven Cottage.
Vissa matchrapporter är jobbigare att skriva än andra. Det tog några dagar innan jag kände mig mentalt redo att redogöra för en smärtsam eftermiddag framför TV:n men fotbollen är ju sådan, enda veckan himmel, andra veckan helvete. Och ett helvete, det var just det som spelarna i QPR gick igenom på Craven Cottage i söndags då Fulham besegrade kollegan från västra London med tennissiffrorna 6-0. Jag undviker formuleringar som "sex-orgie", "sex i baken för QPR" och dylikt i denna rapport, jag har helt enkelt ingen lust att skämta om det som hände i söndags.
Förväntningarna var annars stora inför detta derby, det första på bra länge mellan lagen. Det finns ju en speciell laddning mellan dem, inte minst efter att lagen ju delade arenan Loftus Road under några år samt att närheten mellan klubbarnas arenor ju gör att man delvis ”tävlar” om samma fans. Fulham hade ju ännu inte vunnit i Premier League men kom direkt från en 2-0-seger mot Odense i Europa League, något som måste ha boostat lagets självförtroende rejält. Rangers var obesegrade i de senaste tre matcherna och förhoppningarna om poäng var stora i QPR-lägret.
Neil Warnock hade tvingats göra en förändring sedan hemmamötet med Aston Villa, vänsterbacken Armand Traoré fick ju rött kort i den matchen och detta gjorde nu plats för Bradley Orr som tog högerbacksplatsen samtidigt som Luke Young flyttades över på Traorés ordinarie plats. Ett stort glädjeämne för Warnock var också att Jamie Mackie nu var tillbaka i laget. Ca 3500 Rangers-fans hade tagit sig till Themsens strand denna soliga dag men det började illa för de för dagen i orange draperade QPR-spelarna. Det tog Fulham exakt 81 sekunder att förpassa bollen in bakom Paddy Kenny, det var ett samspel mellan Bobby Zamora och Mousa Dembele, den sistnämnda sköt, Kenny kunde inte hålla bollen och Andy Johnson kunde raka in bollen under Rangersmålvakten, 1-0!
Fulham trummade på mot Rangersmålet och 2-0 kunde ha kommit redan efter fyra minuter då Dempseys inlägg träffade Fitz Hall och studsade mot det övergivna målet innan samme Hall hann upp bollen och kunde rensa på mållinjen. Rangers stack upp med en chans emellan då Derry sköt över men det var hemmalaget som skapade det mesta i chansväg. Rangersförsvaret fick inte grepp på Johnson, Dempsey hade ett lågt skott på mål som räddades av Orr men efter 19 minuters spel så hamnade QPR i ett tvåmålsunderläge. En lång boll jagades av Johnson och Fitz Hall, missförstånd mellan Rangersbacken och den utrusande Kenny slutade med att den sistnämnde välte Fulhamanfallaren över ända med straff som följd. Murphy satte straffen säkert till 2-0!
Rangers gav inte upp och försökte men åstadkom lite. Efter 37 minuter så kom 3-0 efter ett snyggt samspel mellan John Arne Riise, Bobby Zamora och Clint Dempsey, den sistnämde sköt och Andy Johnson kunde stöta in trean bakom en chanslös Kenny.
Pausen innebar två Rangersbyten då Warnock gjorde plats för Tommy Smith och DJ Campbell medan Adel Taarabt och Shaun Derry gick ut. Initialt så såg förändringarna ut att ge önskad effekt då Rangers skapade några chanser, först var det Shaun Wright-Phillips som sköt utanför varpå Ali Faurlins genombrytning sånär resulterade. Fulham var dock alltigenom det bättre laget denna eftermiddag och Zamora gjorde sånär det fjärde målet men Kenny räddade snyggt. 4-0 skulle ändå komma i den 60:e minuten, Johnson tryckte in målet från nära håll och fullbordade därmed sitt hat-trick. Men det skulle bli värre för tvärränderna. Fem minuter senare satte Dempsey 5-0 och i den 74:e kom så också sexan, nu var det Dempsey som forcerade in bollen till Zamora som enkelt rullade bollen förbi en uppgiven Kenny till 6-0!
Tja, vad ska man säga. Först och främst, detta är fotboll och sånt här kan hända. Ett lag har gått bra, det andra har ännu inte vunnit men ändå vinner de sistnämnda men tennissiffror. Ingen i Rangers kan få godkänt, försvaret påminde om ett virrig skock höns och framåt skapades inget. Fitz Hall och Bradley Orr såg ut som League 2-spelare, Shaun Derry kom fel på varenda boll och Jay Bothroyd har fruktansvärt svårt att omvandla chanser i mål. Den enda i Rangers som försökte var Adel Taarabt, därför var det en smula konstigt att han inte fick fortsätta efter paus.
Nåja, vad är det man brukar säga, tillbaka till ritbordet, till ruta ett, bara att bryta ihop och komma igen osv osv. Kanske är det bra att ett landslagsuppehåll väntar, Rangersspelarna får nu chansen att slicka såren och ladda om inför en inte helt omöjlig uppgift, Blackburn hemma. Så här dåliga är inte QPR, å andra sidan kanske inte heller 3-0 borta riktigt var så bra som vi trodde. Säsongen kommer att innebära en kamp och ett krig för kontraktet och den har bara börjat…
