Fyra nya skador när tredje raka segern togs
Portsmouth besegrade QPR med 2-1 efter en stark inledning på andra halvlek. Med fyra nya skador blev segern var dyrköpt, men det får det vara värt. Detta var ett stort steg mot nytt kontrakt.
Ibland känns det som att en seger får kosta vad den vill. I lördags togs en sådan seger. En Pyrrhus-seger som utökade avståndet till nedflyttningsplats till nio poäng.
Plymouth hade misslyckats med att utnyttja nästan en halvleks numerärt överläge mot Cardiff och Derby hade redan förlorat hemma mot Millwall. Luton skulle spela en tuff bortamatch mot Watford så läget var bra för Portsmouth om man kunde vinna mot QPR. Sist de möttes var det ett regelrätt bottenmöte där jumbon tog ledningen innan Pompey kunde vända och vinna sin första seger för säsongen. Det QPR gjort sedan dess är starkt, med en poängutdelning som playoff-kandidater stoltserar med har man lagt gott om mark till strecket. Portsmouth har också ryckt upp sig och ligger nia i tabellen över 20 senaste matcherna.
Precis som mot Oxford var detta ingen match av kvalitet. End-to-end i all ära, men det var dåligt med kontroll i offensiv tredjedel. Michael Frey hade enda chansen av värde när han styrde ett skott rakt på Nicolas Schmid från nära håll. Ett stort minus var att Rob Atkinson fick kliva av med en sträckt vadmuskel. Han ersattes av Regan Poole, som vi hade hoppats på skulle få en lite lättare startsträcka efter senaste skadan. Det var en match som skrek 0-0 och det hade varit ett hyfsat resultat när spelet inte stämde.
Men Josh Murphy ville annat. Två minuter in i andra halvlek bröt han in från sin vänsterkant och sköt ett otagbart skott i bortre burgaveln sedan Connor Ogilvie dragit med sig en försvarare med ytterligare ett underlapp, en detalj som vänsterbacken lagt till sin repertoar på sistone. Murphy snodde sedan åt sig bollen och slog ett lågt inlägg som Matt Ritchie inte kunde undvika att förpassa i mål, även om hans höga avslut nog hade kunnat gå över om det kom från ytterligare någon meter från mål. 2-0 i minut 51.
Det var en stark period för hemmalaget som borde ha avgjort matchen. Man hade ytterligare en boll inne efter att Paul Nardi försökt boxa undan bollen ovanför Colby Bishops huvud vid mållinjen och fick lära sig att man behöver mer kraft än så mot Bishop. Bollen petades in av Ritchie, men då hade domaren redan blåst för en frispark som bäst beskrivs som billig. Strax efter denna incident kom Adil Aouchiche fel på Ritchies inlägg och stötte bollen över från fem meter.
Sedan svängde matchen åt andra hållet. Aouchiche blev av med bollen på mittplan och Alfie Lloyd kom till avslut i straffområdet, men skottet var lite för snett och Schmid kunde andas ut. Reduceringen skulle dock komma och det var en kombination av svagt försvarsspel av Ogilvie och en tryckare i ryggen av Jimmy Dunne som gav den sistnämnde möjligheten att lätta in 2-1 över Schmid. Jag har inget problem med att domaren godkände det målet, men då måste Ritchies mål också godkännas. Nardi och Ogilvie förlorade helt enkelt sina dueller.
2-1 och en dryg kvart kvar att spela innebar återigen squeeky bum-time för publiken. Det var tredje matchen i rad som man behövde försvara en uddamålsledning, och precis som mot Cardiff gjorde man det med den äran. Det blev inte lika hårigt som mot Oxford, vars anfallare missade två-tre riktigt bra lägen. QPR skapade en kvitteringschans när Ilias Chair nickade rakt på Schmid. När alla byten var gjorda fastnade Hayden Matthews olyckligt med vänsterfoten efter en tackling. Mittback nummer fyra på skadelistan således, men han ville inte lämna sina lagkamrater i sticket. Marlon Pack klev ner som mittback och Matthews haltade runt högre upp i banan tills dess att slutsignalen ljöd, tio minuter efter 90. Såväl Zak Swanson som Isaac Hayden hade redan bytts ut med känningar, men det är på mittbackspositionen som det börjar bli glest på nytt. Ryley Towler och Poole är de enda renodlade mittbackarna som är tillgängliga, med Pack, Ogilvie och Hayden som möjliga ersättare.
Men vi ser det i ljuset av att det räcker med elva poäng för att nå upp till 50 och det är tolv matcher att ordna detta på. 3-2-1 på hemmaplan för ett lag som har 7-2-1 på de senaste tio bör man klara av, och det vore dessutom osannolikt att man förlorar samtliga sex bortamatcher, även om man visat att man kan vara riktigt dåliga borta.
