GPs funderingar 07/08 - 11 år med Rio
Om Rio Ferdinand - en av sin tids mest underskattade spelare.
Manchester Uniteds klubbmärke är en symbol för the Busby Way och det hårda slit som resulterat i maximal utdelning. Spelare som Robbo, Eric the King och Keano förkroppsligade Sir Matts filosofi om fotboll. Hjärta, driv, hunger och ödmjukhet - alla huvudingredienser i soppan som är Manchester United. Sir Alex kryddade till den och ledde klubben till oanade höjder. Dalarna var få och arbetsmetoden tydlig, huggen i sten. Genom att välja ut rätt spelartyper - stora ledare - byggde både Sir Matt och Sir Alex triumferande lag. Även om Manchester United fallit efter gällande just ledarskapet, där dagens trupp brister i det området, finns en ryggrad ännu intakt och slagkraftig. Tills alldeles nyligen var Paul Scholes en del av den. En mästare på alla sätt och vis som genom sin rutin och erfarenhet av fotbollens alla hörn bidrog på fantastiska sätt och lärde upp de yngre spelarna. Ryan Giggs drar sitt strå till stacken och mannen som nu närmar sig fyra decennier vid liv är en källa av inspiration och visdom. En "fountain of knowledge", om ni så vill. Dessa stöttepelare anses livsviktiga för både the United Way men även att bära den röda flaggan högt i motvind. Inte alla lag hade kunnat studsa tillbaka efter grannens bittra ligaseger och vinna guldet i sådan överlägsen stil. Det var ett konstaterande, en varning till konkurrenterna och tvivlarna. Manchester United viker sig inte för någon, oavsett om detta hinder är ljus- eller mörkblått.
På tal om rutinerade rävar. Rio Ferdinand har över tio år bakom sig i den röda tröjan. Hans resa har varit lång men också ljuvlig. Engelsmannen har varit en fundamental grundsten i en av klubbens bästa perioder någonsin. Ligatitlar? Check. Champions League? Check. Manchester United har hävdat sig på den stora scenen, vilket är en klar underdrift, och säkrat sin plats i toppen årtionden från idag, den sjunde augusti 2013. De största klubbarna (notera "största" och inte "bästa") expanderar genom ett eller flera skeden i historien då resultaten överstiger förväntningarna och titlar plockas in. Liverpool är ett lysande exempel, och spelarna som var med under storhetstiden lär för evigt bli ihågkomna som absoluta legendarer och män av högt värde i en sport där namn kommer och går likt en till-och-från-flickvän. Rio Ferdinand är en sådan spelare vars namn kommer sjungas i framtiden. Med det sagt har han inte fått en uns av den cred och beröm som länge varit vederbörlig.
I ett lag som under åratal befunnit sig i en övergångsperiod, som dessutom förstärktes i och med bossens avgång tidigare under våren, har Rio Ferdinand varit given som ledaren både på och utanför planen. Han lever och andas Manchester United och det, i dagens fotboll, är sällsynt och ska inte tas för givet. Oljepengarna har fått denna underbara sport att röra sig i en motsatt riktning som inte uppskattas av alla. Men förr i tiden betydde klubbmärket betydligt mer. Idag är trotjänarna av en utdöende art. Därför är det viktigt att vi minns dem på ett korrekt och värdigt sätt. Inte alla stannar ombord det sjunkade skeppet eller tacker nej till en säck full av rubler och parkettplatser till Les Misérables. Det är dessa få som personifierar det vackra i fotbollen. Rio Ferdinand är lagets största ledare på alla sätt och vis och han understryker detta i varje match, oavsett om motståndet heter Sunderland eller Real Madrid. Är det alltid tillräckligt? Nej. Manchester United lider av bristen på ledartyper. Med ett centralt mittfält som läcker - av flera skäl, bland annat att Michael Carrick gör ett jobb för två-tre och ingen värdig kollega klivit fram - kan en mittback endast göra så mycket. Ingen kräver mer av Rio än vad han redan bidrar med. Annat vore dåraktigt. I slutändan är det bästa en spelare kan ge inte alltid tillräckligt. Vad Rio utför på ett exemplariskt sätt är att han delar med sig av sin rutin och erfarenhet till övriga i laget men mer specifikt en backlinje som under hans styre hittar rätt. Ferdinand är den som tar tag i saker och ting när det går trögt, den som gör sig hörd och visar att en uppryckning är av yttersta nöd. Hans positionsspel, finess och allmäna lugn sprider sig likt en löpeld och hjälper ett defensivt utsatt Manchester United på flera sätt. Detta måste belysas och värdesättas.
Rio Ferdinand är en ledartyp Manchester United är i stor behov av centralt. Michael Carrick är den bästa i världen på sin position, men vad händer exakt när spelaren bredvid inte har ett defensivt ben i kroppen? Ja, det ser ni själva. Lägg därtill ett presspel som är chockerande undermåligt så blir resultatet en överlag medioker defensiv men också en extrem uppförsbacke i Champions League - en turnering som klubben självklart vill vinna men som inte är en prioritetet för Manchester United som är i ett väldigt tidigt skedde av David Moyes-eran. Inhemskt är försvarsspelet ett problem men högst hanterbart, och Rio Ferdinand är en stor anledning till detta. Han är en av de allra största ledarna i dagens fotboll. Kärleken för Manchester United har ingen gräns och spelare som just Rio och Danny Welbeck visar oss supportrar detta vecka ut och vecka in. I slutet av dagen är det dessa herrar som personifierar the Busby Way - eller för att använda ett modernare uttryck - the United Way.
Manchester Uniteds främsta twittrare är en levande legendar, en kapten utan dess like trots att bindeln saknas runt armen (ett stort misstag enligt mig, men move on) och en av sin generations bästa mittbackar. Ännu idag håller en skadefri Rio Ferdinand allra högsta klass och genom rutinen och den där inbankade vinnarmentalitet är han en nyckelspelare för laget. Sällan har dock Rio fått den cred han länge förtjänat. I många "fantasi-startelvor" på forumen är han inte ens inkluderad och det för mig är ett stort skämt. Inte ett haha-skämt utan ett förvillande sådant. Det sorgliga konstaterandet - och nu kanske anledningen till artikelns titel börjar klarna - är att Rio Ferdinand, som på fredag får sin testimonial som ett tack för exceptionell service i över tio år, är en av världens allra mest underskattade spelare. En trotjänare som är ovärderlig för klubben han älskar mer än något annat. Sorgligt, men ack så sant.
