Hull City - Wolves 2-0
Efter ett mål i vardera halvlek, första från Craig Fagan och andra från Stuart Elliott kunde Hull knipa alla tre poäng på KC.
Publiken var på hugget, dags för Hull att visa att den senaste tidens trend inte bara var rent tillfälligt. Det rapporterades om att spelarna var riktigt sugna på att vi publiken på KC att det kunde trillas boll även där. Man har ju varit allt annat än bortskämd över bra spel hemma denna säsong.
Efter en tyst minut för att hedra dem brittiska soldater som stupat i krig världen över blåste den omtalade domaren Uriah Rennie igång matchen. Han hade mången gång förut gjort båda lagen och deras fans förbannade. Det blev inget undantag idag heller. Han avvärjde en misstänkt straff åt Wolves i andra halvlek och han berövade Delaney ett friläge utan dess like, istället blåste han av och varnade Wolvesspelaren i den 76:e minut. Innan dess hade det hänt en del också.
City körde igång direkt och tryckte tillbaka Vargarna djupt ner på egen planhalva. Publiken manade på mannarna redan från början och allt verkade perfekt. Parkin fick en boll att leka med, bjöd på en kanonvändning trots sin storlek och testade Murray med ett giftigt avslut med hörna som resultat.
Men så hände det man så länge fruktat. Parkin ådrog sig en skada. Utburen på bår och medan surret om hur länge han skulle vara borta växte byttes Forster in istället. City fortsatte dock forstsätta trumma på och ägde dryga första halvan av halvleken totalt.
Craig Fagan som verkligen hittat formen och återigen var "man of the match" satte pricken över i:et i den 13 minuten då Mills leverarade in en frispark som Delaney skarvade till den bortre stolpen. Trots att Fagan var brutalt uppvaktad av försvaret lyckades han dunka in bollen i nät och stort jubel utbröt.
Direkt efter borde Forster utökat då Delaney bjudit på ett kalasinlägg, men nicken gick utanför.
Wolves började spela upp sig och i slutet av halvleken borde kvitteringen ha kommit, med alla chanser laget radade upp.
Men 1-0 stod sig in till vilan.
Andra halvlek hade lite lägre tempo men bestod mer eller mindre av ett enda scenario;
Wolves tryckte på och Hull kontrade. Att Wolves inte fick in bollen var mer eller mindre en bragd och ett mysterium. Laget ägde stundtals spelet toalt och höll på att bli bjudna på kvitteringen av Hull's mittback Turner när han först gav Johnson bollen och sedan nästan drog ned honom i straffområdet innan Myhill resolut tog bollen av honom. Nära straff, men som tidagare sagt blåste inte Uriah Rennie, vilket återigen gjorde Wolvesfansen riktigt förbaskade. Eller som Hull's komentator sa innan matchen "Jag kan verkligen inte förstå att han fortfarande tilldelas matcher, han gör alltid en eller fler blundrar i varje match, något jag säger nu redan innan avspark, men det här blir inget undantag". Så rätt han fick. Publiken blev förgrymmad både en och gång över denna direkt inkompetenta domare.
Hur som helst, Hull punkterade matchen i den 75:e minuten då Fagan hade lekstuga nere vid Wolverhamptons hörnflagga. Bollen skickades in framför mål till Stuart Elliott som ganska enkelt kunde rulla in sitt första mål för säsongen inför dom nästan 17,000 personerna på plats.
Mycket starkt av Hull att följa upp segern borta mot Southend och pinnen dito mot Southampton med en fullpoängare mot självaste Wolverhampton. Man klättrade därmed upp över nedflyttningsstrecket om än med minsta marginal. Men detta har definitivt gett något att trumma vidare på. Fortsätter Fagan spela som han gjort på sistonde kommer han bli en nykelspelare för klubben.
UP THE TIGERS
