Arsenal - Hull City 1-2 !
Hull City ska inte ha bragdguldet, nej det krävs något större och exklusivare än så för att prisa den insats laget stod för igår. Finns det något superlativ vackert och stort nog?
Jag börjar med att säga att jag inte är dum i huvudet. Inte heller så blåögd att jag missade att Arsenal inte hade någon av sina bättre dagar på jobbet. Men ärligt talat, jag skiter totalt i det. Jag börjar dessutom bli trött på att det alltid lyfts fram i medier och i folkmun om hur dåligt motståndet spelar mot oss, istället för att inse att vi gör herroiska insatser gång på gång.
Jag tänker inte ägna artikeln till att tjafsa om en sån sak eller glassa i det faktum att vi nu är en av endast två klubbar som slagit Arsenal på Emirate Stadium.
Den första halvleken bjöd inte på något vidare spel, men matchbilden var som tippad. Hull försvarade sig medan Arsenal styrde spelet, utan att för den sakens skull skapa några riktigt farliga chanser.
Den första egentliga farligheten av högre grad fick Fabregas när han fick bollen precis vid straffområdet. Hans avslut svek hemmafansen och bollen rullade långsamt utanför Boaz Myhill stolpe.
Efter 15 minuters spel hade man förvisso en boll över mållinjen. Men Emmanuel Adebayor knuffade omkull Michael Turner inne i straffområdet innan han nickade in bollen och målet blev därför korrekt bortdömt.
Hull stack upp ett par gånger och hade ett par hyffsade kontringschanser.
Men när man sakta började inse att man inte bara behövde fokusera på försvarsspelet höll det på att straffa sig rejält.
För halvlekens chans kom till Walcott som fick en perfekt boll i djupet. Men istället för att rycka ifrån försvaret som brukligt, fumlade han med benen och som en tiger på jakt efter mat hann Andy Dawson ikapp honom och satte in en klockren tackling som avväpnande Arsenalstjärnan. Inga ord kunde vid det tillfället förklara kärleken Hullfansen kände för Dawson.
Inte bara Dawson tacklade med bravur utan alla i laget kämpade med hela hjärtat och satte in den ena tacklingen efter den andra.
0-0 in i omklädningsrummet och det var definitivt Hullsupportrarnas i den sedan länge slutsålda bortasektionen som var gladast på Emirates Stadium.
Nu förväntades sig nog alla, Hull- som Arsenalfans, att hemmalaget skulle komma ut i den andra havleken och verkligen visa vad man går för.
Inledningsvis syntas inget av det men efter bara 6 minuters spel kom kallduschen alla Citysupportrar varit rädda frö om än beredda på.
Walcott ryckte förbi försvaret på Arsenals högerkant och slog in en boll i mitten. Bollen träffade först Adebayor och sedan Fabregas innan McShane fick bollen på sig, som trotts sina försök inte kunde hindra bollen från att rulla över mållinjen.
Dean Marney visade att Hullspelarna inte tappat huvudet för baklängesmålet då han bara fem minuter senare satte Almunia på prov med en saxspark.
Men det avslutet, eller vilket annat avslut någonsin i fotbollshistorian, kunde inte mäta sig med det som skulle komma i den 62:a matchminuten.
Geovanni vek in i plan och trycka iväg ett skott från 25 meter som dundrade upp i krysset bakom Almunia.
Glädjen från de tillresta supportrarna (och alla framför tv:n) visste inte till sig, lyckan var total.
Om lyckan var total efter kvitteringen skulle det nästan bli omänskligt mycket adrenalin och lyckorus i kroppen fyra minuter senare. Dean Marney slog en hörna som nyförvärvet från Rangers, Daniel Cousin nådde högst på. Cousin nickskarvade och ingen Arsenalspelare kunde hindra bollen från att återigen sitta i krysset. 2-1 till the Tigers på Emiretes Stadium mot Arsenal!
Hull backade efter ledningsmålet givetvis tillbaka och Arsenal kunde enkelt lyfta upp spelet på Hull's planhalva.
Robin van Persie kunde ha kvitterat i den 82:a minuten efter framspelning av Fabregas men hans avslut rullade diagonalt med målet och utanför.
Gallas nådde sedan högst i en nickduell och bollen tog i ribban bakom en chanslös Myhill. Bollen tog på Vela's knä och rullade till inspark för City.
På tilläggstid fick City det, om möjligt, ännu hetare om öronen då Myhill tvingades till en kanonräddning när Fabregas avlossade ett skott mot krysset.
En sista chans kom för van Persie men hans hårda avslut smekte översidan av ribban och Hull City stod som segrare!
En bortaseger mot Arsenal smäller givetvis oerhört högt för oss Hull Cityfans. Tänker tillbaka på den tiden då vi knappt var ett mittenlag i dåvarande division 3. Med den här matchen färskt i minnet känns det konstigt att tänka tillbaka på stunder som den gången vi föll mot Cambridge United med 3-0 på hemmplan och efter det låg tvärsist i div.3 med endaste två segrar på de 11 första matcherna. Säsongen var 98/99, snacka om andra tider!
Arsenal
Almunia
Sagna, Gallas, Toure, Clichy
Eboue (Bendtner 69'), Fabregas, Denilson, Walcott (Vela 77')
Adebayor, van Persie
Ej använda avbytare: Fabianski, Silvestre, Djourou, Ramsey, Song Bilong
Varningar: Sagna, Gallas
Hull City
Myhill
McShane, Zayatte, Turner, Dawson
Marney, Boateng (Garcia 77'), Ashbee
Geovanni (Hughes 72')
King, Cousin (Mendy 80')
Ej använda avbytare: Duke, Ricketts, Halmosi, Folan
Varningar: Ashbee
Publik: 60,037
Domare: A Wiley, Staffordshire
