Hull sämst sista fem
Det är Daily Mail som sätter fingret på den känsla många Hull-supportrar kanske bär runt på, den där svidande känslan sprungen ur de där förbenade poängtappen i slutet av matcherna. Hull är sämst sista fem.
Vi minns kollapsen hemma mot Spurs efter Ramírez psykbryt, då gästerna och Eriksen kunde vända och göra 1-2 i 90:e. Vi minns Papiss Cissés 2-2-mål i 87:e minuten på St James' Park i september. Vi minns Welbecks 2-2-mål i 91:a på Emirates i oktober. Och vi minns Milners kvittering på övertid häromsistens. Sju tappade poäng de sista tre minuterna; vilka, om de hade försvarats in i det sista, hade inneburit en elfteplats i tabellen, på säker mark med elva poäng till godo ned till placeringarna under strecket. Lägg där till Shawcross kvittering för Stoke i den andra omgångens 83:e minut, så framgår lagets oförmåga att hålla ut hela matcher med all önskvärd tydlighet.
Vad beror detta på? Organisationsfel? Osäkerhet? Faktum är ju åtminstone att Bruce' mer offensiva satsning inte bar någon särskilt stabil frukt; vi öste förvisso på framåt mer än lovligt väl under hösten och hotade storlagen på bortaplan, men i slutändan har poängen inte kunnat försvaras. Det ständiga växlandet mellan 4-4-2, 3-5-2 och andra märkliga konstellationer har garanterat underminerat lagets soliditet, vilket för övrigt det otal missade tillbakapassar som renderat i baklängesmål, tillsammans med annat allmänt förvirrat uppträdande på egen planhalva, vittnar om; statistik på denna typ av kostnadsineffektiva fotboll vore också intressant att se.
Hull kunde dessutom varit sämst på båda fronter, alltså även när det gäller att under de sista fem minuterna göra poängvinnande mål; det är bara N'Doyes sena mål senast som fått Hull-fansen att brista ut i övertidseufori.
Och nu har vi ju kammat hem sju poäng på de tre senaste matcherna. Bruce har konsekvent återgått till grunderna; det 3-5-2/5-3-2 som relativt ohotat tillät Hull föra en bekväm tillvaro i tabellens nedre mitt under fjolårssäsongen. Det "gamla garde" (Championship-lirarna) som Bruce återkallat till startelvan med alltmer frekventa mellanrum har resulterat i ett mer solitt lag, som förvisso sällan fungerar publikfriande eller i någon mening är attraktivt för det neutrala ögat, men som bidragit till att ro hem de nödvändiga poängen. Kapten Davies är ju numera bänkad, förra årets stora behållning; vem hade trott att ett mittförsvar innehållande liberoeleganten (får vi väl nu kalla honom) Alex Bruce och den urstabbige krigaren Paul McShane skulle freda målet med en sådan bravur som fallet varit mot Manchester City, Villa och QPR? (Låt vara att rutinerade toppspelaren (i jämförelse) Michael Dawson också ingår i trion.)
Läs hela Daily Mails artikel rörande PL-lagens insatser sista fem, där Everton, Newcastle och West Ham följer Hull i tappade-poäng-sista-fem-ligan: http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-2965067/Tottenham-pts-goals-scored-85-mins-Arsenal-second-Hull-dropped-most.html
