Klubbframtid på spel
Hull är på väg att spela sig bort från uppflyttning. En seger på sju matcher, 0-4 senast mot Derby. Vad är det som saknas? Hur förbyttes ligaledning i februari till en situation i vilken play-off bör betraktas som önskvärt? Och vad innebär missat Premier League-avancemang?
Av de sex klubbar som befinner sig i toppen av The Championship är Hull laget med i särklass sämst form. På de sex senaste matcherna har man spelat in fem poäng av 18 möjliga. Det går att jämföra med övriga toppkonkurrenter: Sheffield Wedneysday 13; Boro, Brighton, Burnley 12; Derby 10.
På boxing day besökte nuvarande ligaledaren Burnley KC Stadium (numera KCOM Stadium) och tvålades dit med 3-0. En månad tidigare var nuvarande ligatvåan Middlesbrough på besök och spelades ut med samma siffror. Januari inleddes sedan förträffligt med fem segrar av sex möjliga.
Innan ett uselt Bristol City slogs tillbaka med 4-0 förra helgen hade fem omgångar förflutit under vilka Hull mäktat med tre poäng och två gjorda mål. Målen var inte vinstgivande utan kvitteringar insparkade mot nedflyttningshotade MK Dons respektive håglösa Nottingham Forest.
Stämningen på KCOM Stadium när Curtis Davies styrde in 1-0 mot Bristol City förra helgen var närmast kuslig. Kanske var det lättnadens suckar som gick över arenan, och som därför närmast tystade publiken. Kanske satt hemmapubliken fortsatt med den där knutna näven i maggropen. Kanske saknar fansen tilltro till laget, sedan de för varje match som gått sett likstelheten i en spelidé tillta.
Huruvida storseger 4-0 mot Bristol City skulle vara vändpunkten på en usel räcka insatser skulle avgöras tre dagar senare. Hull besökte Derby och släppte två bollar förbi sig i första och ytterligare två i andra. Ridå. Tränare Bruce hade innan matchen mot Bristol City sagt att målet var sex segrar på de nio sista matcherna. Detta skulle vara tillräckligt för direktuppflyttning. Efter debaclet mot Derby sade kapten Dawson att laget siktar på seger i samtliga sju återstående matcher. Att detta troligtvis är nödvändigt för direktuppflyttning till Premier League.
Spelarna deppar efter 0-4 mot Derby.
Det är svårt att se ett lag med en seger och totalt sex poäng på de senaste sju matcherna plötsligt gå rent och bärga sju segrar och 21 poäng. Men upprepad optimism är Hull-lägrets strategi, ty taktiskt görs inte mycket för att vända trenden. Tro är givetvis viktigt. Men Bruce tycks sakna plan B. När Davies gjorde 1-0 mot Bristol City sträckte Bruce inte näven i luften på det manér som förtäljer att målet var del av inövad strategi och taktik. Nej, det som var påtagligt med kroppsspråket var den enorma lättnaden; skulle Hull inte fått in 1-0 hade ännu ett hemmakryss varit ett hägrande faktum.
***
Nedan följer några faktorer som kan tala till för- respektive nackdel när det kommer till Hulls uppflyttningschanser, beroende på hur de utnyttjas och visar sig fruktbara.
David Meyler
Med facit i hand tycks mittfältaren ha gjort en "Behrang Safari" när han skänkte Arsenal ett mål i FA-cupen. Sedan detta möte har han nämligen stått utanför startelvan. Irländaren bildade fram till februari en vinnande mittfältsdynamo tillsammans med Jake Livermore. Sedan dess har Tom Huddlestone gått före i hackordningen. Huddlestone gjorde det bra mot Bristol City, liksom mot Derby, och ser ut att vara tillbaka till något som kan likna fullgott slag.
Men statistiken talar emot den gamle Spurs-mittfältaren. Huddlestone har startat 19 matcher, från vilka Hull hämtat 25 poäng. Meyler har startat 18 matcher, från vilka Hull hämtat 40 (!) poäng. Med det är Meyler nästan en halv poäng bättre än lagets snitt. Meyler må sakna Huddlestones bollbehandling och förmåga till den där enstaka utsökta krossbollen per match. Men tillsammans med Livermore utgör han en parhäst perfekt lämpad för en tuff liga som The Championship.
Målproduktion
Bruce får utstå visst hån från supporterhåll för tendensen att ställa upp utan renodlade anfallare. Kritiken kan tyckas befogad, med tanke på målskörden tre mål på åtta matcher, matchen mot Bristol City borträknad.
4-4-1-1 med Diamé bakom Aluko har varit receptet på sistone. Abel Hernández öste in mål men har spenderat tre raka matcher på bänken. Orsaken är landslagsuppdrag, måltorka och att Aluko lyckades toffla in en boll mot Nottingham Forest. Förutom Hernández gränsar anfallsuppsättningen till parodi. Akpom gjorde hattrick mot Bury men är av oklar anledning (troligtvis attitydproblem) inte välkommen i matchtruppen. Nick Powell värvades som anfallare, har fått spela mittfältare, är nu skadad och missar resten av säsongen. Diomande har knytit starka vänskapsband med klubbläkarna sedan han anslöt från Stabaek.
Ansvaret att skjuta City upp i Premier League vilar tungt på Abel Hernández axlar.
Harry Maguire
Den unge mittbacken spelade från start under Dawsons skadefrånvaro i början av året. Maguire hade förmågan att bryta dödlägen. Inte bara ordnade han fram två matchavgörande straffar i offensivt straffområde, 23-åringen drev fram boll från sin mittbacksposition och agerade spelregissör med god speluppfattning och mod. Hans passningar satte ton och tempo till många lyckade anfall.
Med Michael Dawson disponibel igen, fick Harry Maguire fick återvända till bänken, trots en räcka fina insatser.
3-5-2 eller 4-4-2
Nu halkade förvisso Curtis Davies mot Derby och får lastas för 0-1-målet. Oddsen att han skulle petas till förmån för Maguire är emellertid höga. Maguires enda rimliga möjlighet för återkomst till startelvan tycks vara ett systemskifte till 3-5-2. Fansen ropar efter just denna förändring. Och Bruce sade efter 0-4 mot Derby att han överväger "major changes". Formationen tog klubben till Premier League senast det begav sig och är en formation Bruce förlitat sig på tidigare, och som stora delar av truppen är väl invand med. Fördelarna är uppenbara: Abel Hernández får sällskap på topp, Hull har ligans förmodligen bästa och löpstarkaste ytterbackar, mittfältet blir mer dynamiskt och ståndkraftigt.
Robert Snodgrass
Skotten är en av få ljusglimtar of late. Lagets formstarkaste spelare skapar farligheter varje gång han får bollen. Spelar dessutom med stort hjärta och vilja. Kan andra spelare visa samma "grinta" är ett uppsving i lagets form sannolik.
Motståndare utan något att spela för
Spelschemat talar till Hulls fördel. De fem kommande motståndarna är fast i tabellens ingemansland (18, 12, 13, 15, 14). Om motivation slår klass, vilket tycks vara fallet om man betraktar Hulls senaste insatser (dock i negativ favör), bör man åtminstone kunna vinna på motivation, då motståndaren saknar något att spela för annat än äran.
Ligan avslutas sedan med matcher mot bottenlagen Rotherham och Bolton, lag som när tiden kommer lär ha sina öden beseglade.
Om det blir play-off
Hull har knappast plusstatistik mot övriga lag på playoff-platserna. Brighton har tagit fyra poäng av Hull, Derby alla sex. Mot Sheffield Wednesday har Hull kryssat två gånger om. Inte en seger alltså. Men innan Hull eventuellt lottas mot något av dessa lag, måste Cardiff hållas stången. Walesarna har gjort en formuppryckning under våren och ligger sjua, sex poäng efter Hull på fjärdeplats.
I motsats till Hull har övriga topplag i någon mån kvar att möta varandra. Derby drabbar samman med Sheffield Wednesday, Brighton avslutar mot Derby respektive Middlesbrough. Middlesbrough har både Burnley och Brighton kvar.
Sheffield Wednesday är en tänkbar playoff-motståndare.
***
Säsongsavslutningen är ödesmättad inte bara av säsongsinnestående skäl. Missat avancemang till Premier League skulle innebära hårda slag mot klubbens framtid på längre sikt. Är det någon gång Hull ska ta klivet upp till Premier League, är det nu. Spelarmaterialet är alldeles för bra för något annat.
Spelarflykt är att vänta om uppflyttning inte nås. Spelare som Livermore, Dawson, Diamé, Robertson och Hernández kunde tänka sig en säsong i The Championship, knappast fler. Andra "stjärnspelare", likt Huddlestone och Elmohamady, som inte levt upp till epitetet under säsongen, har tillräckligt starka meritlistor för att hitta klubbar som tror på dem högre upp i seriesystemet.
Och Steve Bruce, han kommer att ha gjort sitt. Det märks tydligt redan nu. Fantasin och idéerna tryter samtidigt som Aston Villa lockar med ett intressant projekt. Ägarna skjuter inte längre till ett öre för spelarinvesteringar och klubben är ute för försäljning.
Inleds hösten i The Championship riskerar ökenvandringen bli lång.
***
En indikation på vart klubben är på väg fås imorgon, då Hull möter Huddersfield på bortaplan. Allt annat än seger och hoppet om direktavancemang till Premier League är att betrakta som ute.
