Brentford - QPR
Inför Brentford v QPR
QPR gick in i det nya decenniet med stukat självförtroende och medioker formkurva. Men efter en ligamatch och en cupmatch mot Wales stoltheter Cardiff och Swansea har man smått otroliga 11-2 med ett par mål som säkert kommer ligga bra till som årets mål när 2020 summeras. Plötsligt levererar Rangers unga tekniska trupp på alla cylindrar, kan man ta med sig all urkraft in i det svåra West London-derbyt borta mot Brentford?
Som QPR-supporter har man lärt sig att leva med den konstanta bergodalbanan i tvärrandiga tröjor. I mitten på oktober gnuggade man sig i ögonen när Rangers bortaslog Hull och tog sin sjätte seger av åtta med en glödhet Eberechi Eze snurrade upp alla tigrar gång på gång på gång. Nye mangern Mark Warburton helgonförklarades för hur han på kort tid fått igång Rangers trots begränsade investeringar under sommaren.
När man drygt 2 månader senare föll hemma mot samma Hull i 2019 års sista match efter ett skitmål i sista minuten så hade man bara tagit 10 av 39 poäng under de efterföljande 13 matcherna efter Ezes lekstuga uppe i Hull och Mark Warburton började ifrågasättas ordentligt.
Men, under 2020-talets första två matcher har QPR åter visats sig från sin ljusa sida. I ligamatchen mot Cardiff körde man direkt över bleka Bluebirds och vann med tennissiffrorna 6-1. I förra helgens FA Cupmatch började QPR och Swansea väldigt trevande första 20, men när Jordan Hugill plötsligt läckert tog ner bollen på bröstet och klippte in 1-0 volley och minuterna senare Bright Osayi-Samuel jagade livet ur QPRs förre vänsterback Jake Bidwell, snodde bollen och dunka in 2-0 efter 29 minuter var det fullständigt ridå och det kunde blivit mer än 5-1.
I FA Cupmatchen mot Swansea valde Warburton att vila halva laget, i likhet med vad många andra Premier League- och Championship-lag gör nu för tiden i den äldsta och ädlaste turningarna efter ett intensivt julschema. Debutanten Conor Masterson fick idel lovord, men lär nog snart bli klart för en utlåning i januari, Josh Scowen som fått nöta mycket bänk på sistone stod för ett riktigt drömmål mot Swansea men lär inte få starta mot Brentford ändå.
I cupmatchen mot Swansea var det som väntat skifte mellan de två jämna målvakterna Joe Lumley och Liam Kelly. Lumley verkar, trots en fladdrig insläppt distansboll och förstört rent lakan mot Cardiff aningens stabliare än tidigare och får åter igen förtroende som förste keeper.
I backlinjen har Ryan Manning fått vila ett par matcher efter en intensiv jul, men lagdelens bästa spelare så här långt borde vara fit for fight igen. Todd Kane, Toni Leistner och Grant Hall har inte fått spela ihop på ett par matcher men det är nog dags igen.
Konkurrensen bland de många unga kreativa mittfältarena är stor och inför ett tufft bortaderby mot Warburtons gamla klubb Brentford krävs det nog inledningsvis lite rutin och tyngd. Det bör betyda att Geoff Cameron och Josh Scowen startar.
Bright Osayi-Samuel har verkligen blommat ut under och är nu tillsammans med Eberechi Eze lagets två stora lysande stjärnor. Sista platsen på Warburtons förmodade femmannamittfält är det stor konkurrens om, men Ilias Chair ligger nog en bit framför Luke Amos och Mark Pugh.
Jordan Hugill har under hösten blivit Warburtons första val på topp, men efter en längre formsvacka blixtrade Nahki Wells till med ett hattrick mot Cardiff vilket gör att han nog får förtroendet mot Brentford.
Stämningen på de engelska fotbollsarenorna är inte längre var de än gång har varit. Men, för ett par år sedan hade jag förmånen att får besöka Griffin Park och bortaderbyt mot Brentford. Att få en plats till bortasektionen är omöjligt som svensk, det krävs säsongskort i QPR i 7-9 år. Jag försökte även med att köpa medlemskap i Brentford, men inte heller det räckte – man måste ha sett Brentford minst 2 gånger det gångna året för att få biljetter till hemmasektionen.
Jag kom dock runt problemet med att köpa en galet dyr enkel trerätters sponsorsmiddag hos Brentford och fick en plats på VIP-läktaren. Där fick jag känna på den härliga Tipsextra-stämningen och höra mängder av anti-QPR-sånger jag inte visste fanns. Jag fick sitta ovanför Brentfords Cat C som ägnade större delen av matchen till att hetsa mot QPR-spelare och supportrar och inte tittade överdrivet mycket på matchen. När QPR-ikonen Clint Hill klev av skadad hånades han av de hårda killarna i Brentford och svarade att bita i QPR-crestet och stirrade ut en skallig Brentford supporter som öste ut barnförbjudna glosor och skådespelet blev en underbar klassisk bild. I våras, i samband med Hammarbys hemmapremiär sprang jag på supportern på en pub på söder, och han visade sig vara riktigt trevlig trots sina sympatier för Brentford.
