-
Inför Brighton v QPR
Ett blekt Birmingham agerade vänligt sinnad sparringpartner i lördags och hjälpte QPR att återfå både spelglädje och självförtroende när man för första gången på över en månad lyckades vinna en match. Kan man ta med sig den positiva trenden när man ett par dagar senare möter betydligt mindre gästvänliga Brighton borta?
Det är svårt att riktigt veta vad man ska dra för växlar av lördagens match på St Andrews i lördags. Klart är i alla fall att hemmalaget Birmingham, som inte vunnit hemma på över fem månader, var väldigt generösa med att lämna tillbaka bollen och såg ut som ett blygt pojklag mellan varven.
Men det går inte att komma ifrån att QPR spelade med en spelglädje som vi nog inte sett sedan Ipswich borta i början av januari och att förre Birminghamspelaren, West Ham-lånet Ravel Morrison verkligen trivdes på sin gamla hemmarena och gjorde matchens två båda mål. Att få igång en spelare med Morrisons potential under säsongens slutspurt kan visa sig vara guld värt för Queens Park Rangers.
Det var inte bara Morrison som såg ut att trivas på St Andrews, det verkade nästan som Harry Redknapp hade beordrat full fart framåt, ytterbackarna lag ibland högre upp än ensamme anfallaren Kevin Doyle, mittfältarna spelade inspirerat och med en härlig energi.
Rimligtvis borde det inte innebära några större förändringar i laget när man äntligen lyckas vinna, men tisdagsmatcher kräver ibland några byten. Mellan stolparna blir det dock som vanligt Robert Green, som i och med sin 15 nolla för säsongen klättrade upp som den keepern i de fyra högsta serierna som har flest rena lakan under 2013/14.
Den annars så konservativa formeringen av backlinjen fick till Birmingham-matchen ett nytt utseende. Harry Redknapp offrade rutinerade januariförvärvet Aaron Hughes på högerbacken för att åter plocka in vänsterbacken Benoit Assou-Ekotto, lösningen blev att flytta ut Nedum Onuoha från mitten ut till höger och åter lassa in Clint Hill i mitten. Vänsterbacken är inget nytt för Onuoha som spelat där en del under Premier League-säsongerna, även om han är klasser bättre som mittback där han nog för ses som en viktig del av klubbens framtid att bygga omkring. Men, det är hur som helst skönt att få se klubbens för närvarande fyra bästa backar i spel samtidigt, Aaron Hughes har inte imponerat som skadade Danny Simpsons ersättare.
Mittfältet fick ny energi när Joey Barton kom tillbaka efter två matchers avstängning. Morrison stod för ett friskparksmål i första som Birminghamkeepern kanske får ta på sig och avslutade kliniskt till 0-2 efter fint förarebeta av inhopparen Gary O’Neil och Jermaine Jenas. Hoilett såg också pigg ut till en början, men ska det bli något byte jämfört med senast så kan jag tänka mig att Redknapp väljer att vila Hoilett lite med tanke på hans skadehistorik och istället spelar med O’Neil från start. Armand Trore får ta han om den andra kanten.
På topp slet Wolves-lånet Kevin Doyle på som vanligt och var ibland mera framspelare än ensamt target. I slutet av matchen tvingades att kliva av pga skada, det såg inte så vackert ut och det är möjligt att Manchester United-lånet Will Keane kan få starta, även om Kevin Doyle är av irländskt hårt virke och förmodligen biter ihop.
COME ON YOU Rssss!!!!
