Fulham - QPR
Inför Fulham v QPR
Queens Park Rangers är efter en fin säsongsinledning inne i en tungt period, på och utanför planen. 6 raka matcher utan seger och utanför planen har klubbens manager Jimmy Floyd Hasselbaink dragits in i härvan som kostade Three Lions förbundskapten Big Sam jobbet. Men precis som vanligt, när det blåser som hårdast sluter de svenska supportrarna leden och ställer upp för sitt lag, ett drygt dussin svenska supportrar kommer att befinna sig på Craven Cottages bortaläktare under lördagens Londonderb
Man kan knappast anklaga QPRs supportrar för att vara Glory Hunters eller medgångssupportrar, skulle man ha den läggningen hade man nog hittat en bättre hobby för länge sedan. Framgångar är häftigt, minnen för livet så som playoff-finalen mot Derby 2014 och promotionmatchen 2011 mot Leeds, men utan motgångar saknar de betydelse och mening. Och motgångar finns det i Queens Park Rangers, på och utanför planen. Men det är inte för framgångarna vi hittat till QPR, det är för kulturen, legenderna, den ruffiga arenan, det coola namnet, det läckra tröjorna, gemenskapen och lidandet supportrar emellan. Gemskapen som är så stark att man inte är rädd för en eventuell förlust och segrar vet vi hur de ska firas.
Det är därför en grupp svenskar åker till Sunderland en tisdag i februari efter 11 raka bortaförluster – och belönas med tre poäng. Det är därför 6 svenska dårar sätter sig på ett tåg till Rotherham i januari efter 8 matcher utan vinst – och belönas med en 3-0-victoria. Karma är ordet.
Att QPR har 2-13 på sina senaste 3 besök på Craven Cottage (med 0-4 och 0-6 som tunga minnen) och inte vunnit på 6 senaste matcherna är inget som avskräcker den trogna svenska supporterskaran. Ett drygt dussin svenskar har satt väckarklocka på runt 03:00 som startskottet på en kamekazeresa över dagen till London för att trotsa oddsen och att vända den negativa trenden.
QPR låg ett tag på en playoffplats efter en fin inledning, men tre raka förluster följda av två oavgjorda matcher har gjort att man precis som under större delen av fjolårssäsongen nu har lika långt mellan playoffstrecket som nedflyttningsstrecket. Efter den tunga 0-6-förlusten mot Newcastle hemma har spelet dock stabiliserats en aning.
Den stora anledningen är polackerna Pawal Wszolek och Ariel Boryslek som anlände sent under sommarens transferfönster och först de senaste matcherna fått lite speltid. Särskilt lånet från Hellas Verona, Pawal Wszolek har fått supportrar och kommentatorer att lyfta på ögonbrynen och han ser onekligen ut som en man för ligor högre rankande än the Championship.
Försvarsmässigt har Jimmy Floyd Hasselbaink, som fått stöd från klubbledningen i den pågående The Telegraph-skandalen, hitta sina fem spelare. Målvakten Alex Smithies och nya vänsterbacken Jake Bidwell från Brentford har varit riktigt bra där bak samtidigt som Nedum Onouha, Grant Hall och Steven Caulker alla verkar ha Hasselbainks obrutna förtroende.
På femmanna mittfältet har Pawal Wszolek och Ariel Boryslek som sagt kommit in som en härlig krydda till de annars tämligen givna defensiva mittfältarna Massimo Luongo och Karl Henry samt trollkarlen Tjaronn Chery.
På topp har man inte längre något uttalat första val. Conor Washington har haft både otur och oförmåga när han fått chansen, Idris Sylla har ibland varit glimrande och ibland totalt oduglig på topp. Med den endimensionelle långe Sebastian Polter vet man dock var man får, tysken fick hoppa in sista 20 senast mot Burton och lyckades få in en kvitteringsboll, vilket gör honom till starter mot Fulham.
COME ON YOU Rs, ge oss dårar en seger!
