Emmen - Heracles Almelo
Inför Newcastle - Hull
Som traditionen kräver markerar Hulls besök i nordöstra England en djup krisceremoni. Efter att ha spelat birollen i efterdyningarna av Kevin Keegans andra sorti 2008 och sparkat ur Joe Kinnears Newcastle ur FA Cupen samma säsong, är det dags igen. Frågan är om inte det preliminära manus som gäller för lördagens drama lovar mer än de tidigare tillfällena tillsammans.
Då var vi där igen. The dawn of time, gates of hell, domedagarnas domedag. Ett episkt drama stundar. Som så många gånger förr hos en klubb som behandlat sina fans, sin historia och egen värdighet med mindre respekt för var år som gått under Mike Ashleys ägarskap. Det är ju inte första gången vi nästan ser fram emot vad en infekterad atmosfär på St. James' Park kan leda till under hans styre.
Det var protester när Ashley sparkade Keegan 2008, det var upproriskt när nedflyttningen till The Championship blev ett faktum, när arenan döptes om, när Chris Hughton fick sparken, när Andy Carroll såldes, när nyförvärven uteblev hösten 2013 och när alla matcher slutade 0-4 under våren 2014.
Vi står nu vid nästa batalj, och den här gången kan det vara starten på ett typ av maktåtertagande. Inte när det gäller skötseln av klubben, men i den symboliska kampen för vem som formar och uttrycker Newcastle United. I avsaknaden av £300m som skulle krävas för att flytta på roten till den eskalerande situationen på Tyneside riktas istället kraven mot en högst skyldig medbrottsling till dekonstruktionen av en fotbollsklubb som förlorat sin stolthet.
Newcastle har haft och har fortfarande till viss del en splittrad supporterbas. Magasinen The Mag, True Faith, hemsidan nufc.com, föreningarna NUST, United for Newcastle, Mike Ashley Out, individen Steve Wraith, dagstidningen The Chronicle - listan kan göras lång. Alla är intressepartier som i någon mån dels vill bilda opinion, dels vill ta ett underförstått ägandeskap för "supportrarnas röst". Problemet som ofta uppstått är att det skär sig mellan dessa grupper och individer när något behöver förändras. Förslag och initiativ hånas (ibland med all rätt), personliga agendor kommer i vägen, förutfattade meningar tar fokus från sakfrågan. Det blir väldigt svårt att förändra.
Enligt The Chronicle vill 85% av Newcastlesupportrarna ha bort Pardew, enligt andra undersökningar är siffran ~98%. Oavsett talar detta för en överväldigande majoritet. Som jag skrev i måndags har jag ingått i en supportergrupp som satt upp hemsidan sackpardew.com. Mitt bidrag har varit marginellt och mestadels bestått av insamling och sammanställning av information och sakligt innehåll. Men i den supportergrupp som bildades för bara två veckor sedan finns det ett antal individer som år efter år bevittnat hur ovan nämnda aspekter av förändringsarbetet har fått varje försök att falla platt. Med hjälp av dessa lärdomar har rörelsen som går under namnet "Sack Pardew" mobiliserat och enat stora delar av supporterbasen på ett sätt som jag inte känner igen. Ingen företräder SackPardew, det är bara ett samlingsnamn för ett syfte. Alla som vill ha bort Pardew "är" SackPardew.
Det är också SackPardew som har skapat plattformen för den nu mycket framemotsedda protesten. Efter gåvor från tryckerier och insamlingar från dels medarrangörer, dels likasinnade supportrar, har 30 000 A4-papper och 100 banderoller tryckts upp. Samarbete med ett tiotal barer och en PR-byrå gör att distribution av material kommer att äga rum över hela Newcastle. Man har även hyrt en skåpbil som kommer att fungera som billboard. I den femte matchminuten uppmuntras alla som tycker och tänker likadant att inleda protesten - en minut som representerar antalet segrar Newcastle mäktat med under 2014.
Man har varit noga med att poängtera två saker som lätt kan missuppfattas. Dels innebär inte protesten att man inte kan stötta sitt lag. Mot Cardiff i maj balanserades detta med bravur, vilket bekräftades av till exempel Vurnon Anita. Dels innebär inte protesten mot Pardew att Ashley går fri. Hans öde som galjonsfigur är en senare fråga, men mer komplex att lösa än Pardew. En markering mot Pardew är en markering mot Ashley. Han är det mest extrema uttrycket för Ashleys ointresse för den sportsliga utvecklingen. Hans facit sedan december 2013 är nu värre än de senaste 24 tränarna som fått lämna sina poster i Premier League. Det säger lika mycket om Ashley som om Pardew.
För den som vill veta mer om resonemanget bakom protesten råder jag en genomskummning av startsidan på sackpardew.com där ett statement återfinns. Motiven för protesten uttrycks enligt följande:
- We are protesting against his increasingly poor results over the past two years.
- We are protesting against his deceit and empty promises.
- We are protesting against his mismanagement of the club and the playing staff.
- We are protesting against his misrepresentation of our hopes and expectations.
- We are protesting against his decision to continue on in what is now an untenable position.
Värt att notera är hur de få argument som yttras mot protesten handlar om "vad som skulle kunna hända" snarare än vad som har hänt. En räddhågsen inställning som inte leder till något annat än mer lidande.
Jonas Gutierrez
Som meddelades tidigare under veckan nåddes fotbollsvärlden av ett mycket tråkigt besked tidigare i veckan. Newcastles argentinske spindelman, Jonas Gutierrez, är drabbad av testikelcancer sedan en tid tillbaka. Omständigheterna är oklara, men i motsats till de initiala rapporterna som talade om ett känslokallt och respektlöst bemötande från klubben, verkar fallet vara motsatt. Newcastle höll tyst om Jonas sjukdom på begäran av spelaren själv och stöttar honom genom processen. Istället för att spekulera vidare i vilken procentsats av Jonas sjukhusräkning som betalas av NUFC finner jag det mer angeläget att önska någon form av hyllning till den före detta landslagsmannen. Det verkar även vara på kartan redan mot Hull. Jonas behandlas just nu med cellgifter eftersom cancern hann sprida sig något innan den första operationen. Vi hoppas självklart på ett snabbt tillfrisknande för en av de mest jordnära och varma gestalter som beträtt St. James' gräsmatta.
Matchen
Just det, fotbollsmatch också. Steve Bruce återvänder till en gammal skräckscen (cheer up osv.). Ifjol lyckades han vända på trenden tack vare ett fantastiskt mål av Sone Aluko. I år har han med sig en ännu vassare arsenal av offensiva hot, dock ej Hatem Ben Arfa som lyckligtvis inte får spela mot klubben han tillhör.
Newcastle
Siem De Jong, Papiss Cissé, Rolando Aarons, Ryan Taylor och Davide Santon saknas.
Efter parodin på St. Mary's finns dessvärre inte mycket utrymme att förändra i startelvan. Således bör Newcastle ställa upp enligt följande:
Tim Krul - Daryl Janmaat, Fabricio Coloccini, Mike Williamson, Massadio Haïdara - Cheick Tioté, Jack Colback - Remy Cabella, Moussa Sissoko, Yoan Gouffran - Emmanuel Riviére
Spelmässigt känns en analys övermäktig eftersom i princip allt som hände mot Southampton måste ändras. Newcastle saknade koncentrationsförmåga, teknisk kompetens, vilja att passa, energi, idérikedom och avslutsförmåga. Ett återkommande tema under 2014. För säsongens skull är det svårt att säga vad som är bäst. En seger för Newcastle skulle eventuellt rädda Pardews skinn, men som truppen uppträtt dels under våren och nu senast finns det inte mycket som talar för att han är rätt man att transformera detta till ett lag som tar mer än 40 poäng. En förlust skulle med stor sannolikhet skrämma slag på Ashley till den grad att han struntar i Pardews ersättning och sparkar honom. Kostnaderna för vad som kan stunda annars lär bli bra mycket större.
En pressad Pardew hade bland annat följande att säga under torsdagens presskonferens:
"This situation at the moment is almost like mass hysteria, to a degree. It's really gone to a level which makes it really difficult for players to perform in. I am hoping we can turn that around.
"There's nothing I can do about that. I can't affect things I can't affect. The only thing I can really affect this Saturday is the team, my manner, my bench's manner and everything else that we do in terms of our conduct in that game.
"Am I the best person to sort it out? I think so, but I don't think our fans agree with that! They (Chronicle) did a poll today - 98 per cent didn't want me, so I am up a few per cent.
"There's nothing I can do to stop them protesting and I don't intend to, but all I do hope is that they give the team the chance to win the game and that the protest comes quickly and goes as quickly and hopefully we take the lead and we can see the game out.
"I've spoken to Mike (Ashley) we had a long conversation on Sunday and obviously he was disappointed in the performance as he has a right to as the owner, and he reflected that to me.
"The one thing that we both agreed on was that we really needed to focus on this Saturday and try and get a win for the football club.
"I think that's very important that certain issues, particularly the issue regarding me somewhat take a bit of a back seat in terms of the team because it's going to be a difficult environment if we have the atmosphere we had at Southampton for long periods."
Hull
En uppsjö spännande nyförvärv har blåst in optimism i Steve Bruce gäng. Momo Diamé och Abel Hernandez blev båda målskyttar i 2-2-matchen mot West Ham, men när dessa herrar, Michael Dawson, Gaston Ramirez och Hatem Ben Arfa hittar varandra kan Hull bli en allvarlig kraft i Premier League.
Ett annat nyförvärv, Robert Snodgrass, saknas och blir borta en längre tid.
Trolig startelva Hull:
Alan McGregor - Andrew Robertson, Curtis Davies, Michael Dawson, Ahmed El-Mohamady - Robbie Brady, Jake Livermore, Tom Huddlestone, Mohamed Diamé, Abel Hernandez - Nikica Jelavic
Tips: 0-2
Kommentar
Jag tror att alla Newcastlesupportrar vill Newcastles bästa. Jag vill i alla fall att mitt lag ska vinna och göra mig stolt som supporter. Jag vill hoppas och drömma och få mina falska förhoppningar krossade. Jag vill inte återkomma till samma analys två år i rad.
Den återvändsgränd som tvingat bort de bästa aspekterna av supporterskapet för en helt ofattbart stor del av supporterbasen, måste öppnas upp. De av oss som till fullo står bakom lördagens protest, ser den som ett steg på vägen. En förflyttning av mannen som gjort våra lördagar hysteriskt enformiga, grå och känslomässigt avskalade. Håller man inte med om det finns naturligtvis en rädsla för att fler protester ska fördjupa svårigheterna för Newcastle som förening. Här återkommer jag till det som förmodligen tvingar in mig på en annan bana; jag orkar inte oroa mig för vad som ska hända, utan är tillräckligt besvärad av det som har hänt.
Det är hög tid att sluta skriva och prata om Alan Pardew.
